Jisses. Klockan dör

snart.

Jag är uppe sent.

Nästan senast

Såg att F skulle skrapa foster.

Nåt dog i hennes mage.

Grät och dog lite för hennes skull.

Kände igen mig.

Jag dog också i magen. Ända tills jag var 13. Då dog han. Den elaka.

Jag blev stark då.

Skit meh att det skulle ta 13 år. Hade kunnat bli så mycket bättre är jag är idag.

Fast kommit långt ändå.

Kär med.

Sån är jag

Nyfiken liksom...