Mitt skinn tycker jag är toppen
Ty det räcker runt hela kroppen.
Ända från foten och upp under håret.
Lagom kring armen och lagom kring låret.
Det skrynklar sig lite när jag skrattar.
Eller grubblar och ingenting fattar.
Det är tur att skinnet inte tar slut.
För utan skinn ser man nog äcklig ut.
Sån är jag.
Återberättande liksom...
söndag 3 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar