Ibland när jag tittar

i hennes ögon...

Så förlorar jag allt.

Försöker spela tuff.

Eller mindre medgörlig.

Upptäcker alltförsent att det var då hon vann.

Igen.

Jag står här som den ständige förloraren.

Gillar läget.

Hemskt mycket.

Det kommer en tid då jag, ja jag kommer hämnas.

Fast lite mindre slagkraftigt.

Mer jag på nåt vis.

Lite fetare, lite mer stel i lederna.

Lite hårdare i leder och så.

Kommer inte titta in i dina ögon.

Kommer stirra mig blind på din navel.

Fast det du inte vet,

är att jag vann.

I min värld.

För sån är jag.

Ostyrbar liksom...