Visst är det fantastiskt

att man vissa dagar vaknar två gånger?

Som idag.

Vaknade, gick upp, kissade, satte mig på balkongen och dyrkade solen ett tag.

Upptäckte att det var hög tid att lägga sig igen.

Så det gjorde jag.

Vaknade andra gången, gick upp, kissade, satte på kaffe, tappade upp ett bad.

Wow. Lyxkänsla.

Tänk att ha råd att ta sig två uppstigningar.

Inte ens Jesus gjorde det.

Han uppstod ju på tredje dagen. Inte stod upp. För han låg ju ner.

I en grotta.

Han flög tydligen till himlen.

Eller återuppstod. Eller återresa. Eller restresa.

Utan specificerat boende.

Sånt kan man ju inte erbjuda i himlen.

För ingen vet ju hur det ser ut där.

Jo jag vet.

Brukar titta på himlen ibland.

Och leta orions bälte.

Eller stjärnorna som ser ut som orions bälte.

Dom saknar jag.

Jag har jättelånga armar. Och kan pilla på dom där tre. Och den lille till höger om dom tre.

Ja ingen fattar hur det funkar utom jag. Och bäraren.

Av bältet, som egentligen inte är ett bälte. Utan en stjärnbild.

Få förunnat att ha fått bälten döpta efter sig.

Samma sak med stjärnbilder.

Svanar, karlavagnar, björnar, lejon och oxar har fått stjärnbilder döpta efter sig.

Dom måste smakat gudomligt.

Skulle vilja testa en karlavagn med oregano. Och vitlök. Och sås.

Björn smakar salt.

Inte alls som salmiak. Eller havssalt.

Mer salt och rökt.

Och segt.

Eller så var det en gammal björnskrutt vi tuggade på.

En gammal äppelskrutt hade man inte kunnat tugga. Mer slörpa i sig, då den blivit nästan som äppelskruttmos. För såna blir äpplen när som är gamla.

Jag kommer däremot bli hård och tuff när jag blir gammal.

Egentligen så är jag gammal nu, och pyttetuff.

Fast ibland blixtrar jag till, precis som dom där ögonen.

Och då blir jag heltuff ett tag.

Sen mjuk.

Kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska vara.

Men så är det kanske med människan.

Människan är av naturen en velig varelse som inte kan bestämma sig.

Fast jag har.

För sån är jag.

Precistvärtemot liksom...