Scen eller dike?

Hur fan ska man göra...
Var ju meningen att jag skulle jobba som dikeschef på Siesta festivalen i slutet av maj. Så kommer då samtalet där frågan kommer om jag var sugen på att hoppa in som scenchef på en av scenerna.

Har ju ingen som helst koll på vad en scenchef sysslar med.
I diket har jag järnkoll. Där vet man vad man ska göra, hur man ska göra det, när och varför.

Det som känns så jävla bra är hela grejen med att någon har förtroende för en. Någon annan tror att jag reder ut eventuella problem som kan uppstå. Har förtroende för att jag ska klara av någonting som inte ens jag själv vet vad det egentligen innebär.

Det lustiga är att jag själv vet att jag kommer klara detta galant, fast jag måste bara få min hjärna till att inse detta, den med.

Ska iväg i eftermiddag och få lite kött på benen, eller sojakorvar eller vad fan som helst. Lite insyn i vad arbetet innebär.

Känns skönt att även kunna släppa dikespersonalen och sceman, tjat, frågor. Och bara koncentrera sig på sin uppgift.

Även tippen ska få besök... En styck lekstuga skall till sista vilan.