Fick precis bannor

av min nioåriga dotter.

Vi badade och gjorde tuffaste frisyrerna på varandra.

Mellanflickan, minstaflickan och jag.

Ena stunden skulle dom gör mig till spion och andra till troll.

Passade bra som troll. Orakad och disträ.

Hur som helst. Efter schampoo, balsam och tvålkuren så klev vi upp.

Badrumsgolvet alldeles förskräckligt blött.

Virade in dom i handdukar. En till håret och en till kroppen. För sånt har tjejer tydligen... Enligt dom.

Jag själv snitsade till det med en handduk runt höften. Ställde mig framför den något immiga spegeln och såg bra ut. Ett tag. Sen försvann imman.

Löddrade in hakan och överläppen i rakgel.

Kom på the grej of grejs.

Jag sparar mustasch.

Tycker det är ganska fräckt.

Mellanflickan kom in när jag trodde jag var klarrakad.

Hon gapade och hakan gungade upp och ner. Som bungyjumphoppare. Fast mer lik en hakhoppare.

Hon bara: Nääääääeeeeee. Inte så.

Jag: Vad menar du?

Hon: Nääääeeee. Inte så. Det sticks när vi pussas då.

Jag: Ok. Rakade bort min superfräckaste moppemustasch.

Hon: Såja. Nu blev du mjuk och pappa igen.

Då dog jag.

Underbara unge.

Os på teven och snö utanför fönstret.

Känns som det börjar bli gamla nyheter.

Men sån är jag.

Repetativ liksom...

Trodde jag drömde

och sen upptäckte jag att jag faktiskt gjorde det.

Blev arg.

För drömmen var en bra dröm.

Åt semlor. Jättemånga.

Och fick inte magknip.

Bra dröm på nåt vis.

Träffade en gammal klasskompis. Ja gammal. Han är tre månader äldre än vad jag är.

Således jättegammal.

Vi var i Stockholm. Och satt på en parkbänk med en kartong, typ flyttkartongstor låda fylld av semlor.

Mumsade och fick grädde på näsan. Och florsocker på ögonfransarna.

Pressade ner semla efter semla. Minns inte om vi ens tuggade.

Ganska fräckt om vi svalde dom hela.

När vi var klara rökte vi en segercigarr. Cubansk skit.

Drog halsbloss och puffade.

Gjorde såna rökringar som Gandalf gör i sagan om ringen filmerna.

Fan va vi var fräna.

Sen vaknade jag.

Lite sur.

Gillar semlor.

Badade, rakade mig. Tog på mig kläder. Drack en kopp kaffe. Sen en till. Och en till.

Då kom det för mig. SKRÄCKEN!

Upptäckte att jag bara hade en cigg kvar i paketet.

Väntade längst innan jag klev ut på den snöfyllda balkongen, satt mig på en iskall stol. Inhalerade nikotinrök.

Nu känner jag mig lite stressad.

Måste hinna till affären och köpa nya. Innan jobbet.

Hinner säkert.

I morgon är det första mötet detta året, för mig, för SiESTA!

Längtar så jag blir rödflammig på bröstet.

Får hårda bröstvårtor och håret på benen ställer sig rätt ut och pressar jeanstyget så byxorna ser alldeles felplacerade ut.

Men det gör inget.

Har gärna felplacerade byxor. För SiESTA!s skull.

Sån är jag.

Malplacerad liksom...

Kaffe och morgoncigg

och lokala morgontidningen.

Det går snabbt att bläddra igenom den.

Hinner inte ens få trycksvärta på fingrarna.

Tjoff så är den läst.

De har tillochmed lagt ut hela tidningen som PDF på nätet. Tar längre tid att läsa den där. Ska scrolla och klicka.

Men känns fel att ta med sig datorn i badet.

Badkaret gillar det inte heller. Hon är rädd för stötar. Och nålar.

Sånt som sticks. Därför jag alltid måste raka mig innan jag badar.

Skulle vara värsta scenariot att jag råkade vrida på huvudet för att ta en schampoflaska och gnida skäggstubb mot emaljen.

Gnisslar tänder av rysningar.

Eller ryser av tandagnisslan.

Skit samma.

Basta är också bra. Nästan som bad. Man blir varm ända in i ryggmärgen.

Den värmen håller i sig ett tag.

Som en bra fylla.

Fast utan fågelbo-i-munnen-dagen-efter-smak.

Kan bli så fel, fast man vill göra bra saker.

Som, "det var ju inte glidmedel. Det var ju lim" grej.

Ahhh. Glömde tvätten.

Måste rusa.

Sån är jag.

Snabbast liksom...

Funderar på att ta

ta i min kropp.

Ta den i nacken.

Och dra den till jobbet. Till den nya fina gymmet.

Träna axlar och nacke.

Bli mindre ond där.

Och lite starkare där.

I nacken. På jobbet.

Gör ont i den ibland. När man tittar uppåt. Sitter på en truck och bara: Aj.

Då kliver jag av. Och plockar lite. Eller dataklickar lite. Eller flyttar en pall eller 38546.

Beror på. Hur mycket det är att göra.

iPhone tillåter inte java.

Jävla apple.

Inte java som i kaffe, utan java som i script.

Det innebär ju att jag inte kan sitta på rasten och spela cafeworld på fejsbok.

Skit me.

Har slått vad med grannen om vem som leder om två veckor. Nej 10 dagar kvar.

Vinnaren städar den andres lägenhet.

Har inte gjort ett dugg i min sen vadet kom upp.

Fan om jag skulle förlora.

Får ta semester ett par dagar.

Grannens lägenhet går fort att städa.

Min kommer ta dagar då. Kanske.

Eller så struntar jag i att vara hemma.

Sover på jobb. Äter på jobb. Bastar på jobb.

Kommer sakna mitt badkar.

Och hon mig.

Ingen som viskar förförigt när jag kommer hem från jobb.

Ingen som vill att jag ska fylla henne med min kropp.

Ingen som vill att jag ska pressa mina lår mot hennes sidor.

Men å andra sidan har jobbet en stor, riktigt stor teve.

Den rymmer säkert jättemånga kanaler.

Tvivlar nu. Vet knappt in eller ut eller snett eller bakåt.

Sån är jag

Osäker liksom...

Jisses. Klockan dör

snart.

Jag är uppe sent.

Nästan senast

Såg att F skulle skrapa foster.

Nåt dog i hennes mage.

Grät och dog lite för hennes skull.

Kände igen mig.

Jag dog också i magen. Ända tills jag var 13. Då dog han. Den elaka.

Jag blev stark då.

Skit meh att det skulle ta 13 år. Hade kunnat bli så mycket bättre är jag är idag.

Fast kommit långt ändå.

Kär med.

Sån är jag

Nyfiken liksom...

Väntade och väntade

och plötsligt var det måndag.

Konstigt hur man kan svänga i humör.

Ena stunden dör jag lite och andra vill jag flyga.

Just nu är jag högt ovanför huset, når nästan molnen.

Ollar dom.

Visar vem som är jag.

Molnen försöker undvika ollningsproceduren.

Men den är helig. Guruaktig. Svänger fram och tillbaka, upp och ner. Prickar perfekt. Mitt i molnet. Eller kantollar.

Kantareller. Kantstötta. Leabrötna.

Rimmeri på hög nivå.

Molnhög.

Fan skulle jag börja knarka hade jag varit normal.

Kommit ned på mänsklig nivå.

Typ ner med tjack. Upp med valium.

Som en NoFX text nästan.

Eller surfat på en kanyl. Vassa sidan bakåt, så man inte råkar spetsa någon som står ivägen.

Skulle vara rent otaktiskt att råka skjuta någon som har varit eller som inte vill bli hög.

Eller låg.

Katta låg.

Och spann.

Plirade en stund med ögonen och krävde ryggklapp och örongnugg. Bet kärleksbett i handen och bockade förskräckligt hårt. Så man fick små blåmärken.

Sån är jag

Kattmärkt liksom...

Fantastisk dröm

häromdagen.

Drömde om SiESTA!

Jag stod och knipsade på besökare armband. Klippte av några på de som inte längre var glada nog att få befinna sig inne på festivalområdet.

Stod med ryggen åt scenen och hade koll på trängseln närmast kravallstaketet.

Tror det vad Babian eller Bob Hund som spelade.

Nån sjöng fint på skånska i alla fall.

Fick ögonkontakt med människor, och blev inte oroad eller stressad. Kände mig harmonisk. Som pigall innan man öppnat förpackningen.

Vaknade skitarg. Tittade ut genom vardagsrumsfönstret och upptäckte snö. Lite mer snö åt höger och sjukt mycket åt vänster. Böghelvetesjävlaskitsnö...

Tre månader kvar tills SiESTA! drar igång. Och snön lär fan inte smälta bort.

Vi kommer stå där, i scendiket, pulsa fram i meterhög snö. Halka, få snöbollar i ögonen och i pannan. Bli arga och inte alls vara timida och trevliga säkerhetsmänniskor.

Ser att någon kläms eller mår kass. Vi ska ta oss fram, lyfta över kravallstaket och bära/asa/dra/stoppaifickan till röda korset hjältarna som lagar och plåstrar om.

Men kommer bli så att vi istället för att lyfta och publikvårda, puttas och moshpittar i diket. Moshpittar kass och slåss med vilje. Rätt på näsor och smalben.

Allt för denna jävla snön.

Vi är med i EU och Efta och akassor. Är det inte mer än rätt då att vi får lite av sydspanien eller greklands klimat här? Dom får ju våra pengar.

Rätt ska vara rätt.

Just nu är jag fel.

Arg.

Ensam.

Lämnat barnen i skolan. Dog lite till nu. När jag tänkte på det.

Träffar dom inte förrän nästa tisdag.

En vecka och en dag.

Lång tid.

Försök håll andan så länge! Du dör lite du med.

Sån är jag

Klarsynt liksom...

Vaknade igen med morning glory

och pulserande skallevärk.

Konstigt.

Är ju sjukt gammal. Nästan skrynklig.

Morning glory har man när man är ung och vital.

Skallevärk har man när man är bakfull.

Just idag är jag varken eller.

Knappt synbar.

Som en liten amöba glider jag över golven. Dammet fastnar på kroppen och vägrar släppa taget.

Inte lika kladdig som en amöba så jag kan ju inte skylla på att jag är sticky. Litar mer på att dammet gillar mig och därför vill vara kvar.

Får se om jag kan luska ut hur man gör dammet större. Och mer köttigt. Kropplikt.

Skall forma en kompis. Som inte pratar. Som sitter bredvid i soffan. Och ligger sked i sängen. Som inte dammar. Och som tycker det är fint med kaos. Kaos i lägenheten, kaos i hjärnan och kaos i största allmänhet.

Såg precis granntrappegrannes bil på parkeringen. Den har stått på tre hjul i snart två veckor. Det började bra. Han låg och slipade med vinkelslip, hade snickarbyxor på sig och så. En starkt lysande lampa i en svart tjock förlängningssladd. Till och med en pannlampa på skallen. Han donade, verkade jäkligt händig. Ett tag.

Nu står bilen och gråter. Ingen bryr sig om den. Folk går förbi och hånler.

Jag strök handen längs med bagageluckan på den. Bara för att visa att den inte var bortglömd.

Tyckte jag hörde en djup suck från den. Vände snabbt på huvudet. Då blinkade den ena bakblinker lampan. Snabbt. Knappt synbart. En bilflirt.

Jag dog lite.

Lycka.

Sån är jag.

Bilglad liksom...

Så jävla vuxen

jag känner mig.

Barnen somnat och jag tittar på OS.

Gillar inte sport.

Gillar whiskey, mörkaste ölen, pizza.

Älskar barnen, sol och SiESTA! festivalen.

Ganska lätt att underhålla med andra ord.

Svag för höfter med.

Helst breda. Bekväma. Följsamma. Titta på dom när folk ligger på sidan. Är bra.

Som honung för ögonen.

Inte i. Det svider nog en del.

Eller kanske inte? Har inte provat.

Satt precis och skrev längsta konversationen på messenger i hela mitt liv.

Jädrar.

Skulle blivit författare.

Lägga ut mina msn konversationer i pappersform.

Fränt för mig.

Ofränt för de jag skrivit till.

Fast jag behåller det i skallen.

Tryggast där. Och mest osårbart där.

Sån är jag.

Taktisk liksom

Potatisgratängen är på gång

och skall käkas söndagsmiddag.

Jättemest.

Har fått gulliga hemmagjorda valentinkort av barnen.

Grät en skvätt. Bra gråt.

Mellanflickan hade jobbat länge med sitt, sa hon. Såg i hennes ögon att hon var så nöjd. Hon fattade inte varför jag fick tårar i ögonen. Jag skulle ju bli glad.
Blev jag ju. Alldeles för glad sa jag.

Disk. Oj vad disk. Hela köket fullt av disk. Visste inte att jag hade så mycket porslin. Eller glas.

Tog en paus nu. Diskade snyggt.

Har ett ganska normalt diskställ. Men det verkar vara lite litet när barnen är här.
Typ överfullt nu.
Snart tomt igen då all disk ska in på rätt plats. Diskad disk.

Sen börjar det om.

Som lönekontot.
Ibland alldeles för fullt, sen nästan tomt för att fyllas på igen.

Bra skit.

Sån är jag

Positiv liksom

Kom att tänka på detta

med melodifestivaler och os teve.

Borde finnas kanaler med enbart detta.

Vänta lite.

Gör det ju redan.

Fan me.

Trodde jag var nåt på spåret. Men vallade tydligen fel.

Svängde snett igen.

Skidskytte, rodel, ishockey och andra fåniga grenar.

Tänk roligheten i att kombinera sportaktiviteter.

400 m fallskärmshoppning.

5 milen kullerbytta.

11 manna backskytte.

Hockey med curligsten.

Då hade jag varit kronisk sportspegeltittare.

Melodifestivalen var idag patetisk. Och nu menar jag inte patetisk i ordets egentliga betydelse, då patetisk betyder upphöjd över skyarna, utan rent uselt jävla skitdålig!

Såg bara hennes tänder och hörde usla skämt. Väntade sig ledningen av melodifestivalen att det skulle skrattas?

Fan! Arg. Funderar på att börja betala teve licens. Enbart för att mina 600 eller vad det nu kan kosta, gör någon nytta. Men först då har jag rätt att klaga.

Ungefär som blankröstare eller icke röstare som sitter och klagar på regering eller kommunstyrelsebeslut.

Har en man på jobbet. En sån där positiv typ som finns överallt.
Man kommer måndag morgon och säger:
-Morrn! Jävla gött att börja jobba igen.
-Näe. Fem dagar kvar till helgen.

På fredag morgon:
-Morrn! Jävla gött att det är fredag.
-Näe. Åtta timmar kvar.

På fredag eftermiddag:
-Gött. Helg nu.
-Näe. Snart måndag igen.

Sån känner jag mig nu.

Som han.

Sån är jag

Härmis liksom

Oj vad dom simmade

och jag dök snyggt.

Till och med baklänges. Upp från vattnet och upp på trean.

Människorna tittade på mig.

Sneda ögon och håriga bröst. Kvinnorna med.

Varför kunde dom inte bara säga nej!? Sluta! Vi blir avundsjuka...

Jag flög upp som en heliumfylld såpbubbla. Lite längre bara. Inte rund. Lite mer benig.

Dom tog sina sugrör, fyllde med nåt argt svart lite lockigt. Stod likt indianer runt vattenrutschbanan och smällde mig. Mest.

Magplask.

Svid och rödblommig. Eller rödfnasig. Skit samma. Röd och öm.

Kom hem och messade grannen. Bakar som en Gud. Dom ville komma. Messade igen efter en stund och sa att bullarna var slut.

Ljög lite.
Barnen sparade var sin.
Tills sen. Sa dom.

Risken är överhängande att de somnar likt kattungar i soffan. Killar dom på ryggen och väntar på melodifestivalen. Äter mina ostbågar. Dricker min mjölk.

Gammal.

Fast inte så grå. Än.

Sån är jag

Änglalik liksom

Åja... Here we go again

Fick klagomål.
Nån annastans för att jag inte skulle blogga mer.
Är ju svag för klagomål.
Och middagsmål.
Hockeymål skiter jag mest i. Inte skiter i bokstavlig bemärkelse, då det är fullt av hål i nätet.
Skulle ju bli bajs på isen.
Och nån tuff, stor hockeyspelare kanske skulle halka på bajskorven, och slå sig. Eller missa pucken och således få skäll av sina lagkamrater.

Det är inte kul.

Bakar pizza ikväll. Trixar och gör mig till. Mest för barnens skull. Och för att jag mår bra när dom mår bra.

Strax iväg till badhuset och plaskar och gör bomben. Inte kissbomb. Funkar inte under vattnet.

Packat med bullar, saft och balsam till flickornas hår.
Känns som det går en flaska per bad. Tror att de smörjer in allt och alla i damernas dusch.
Vågar mig inte in där. Rädd att jag ska bli kvar.

Då har barnen ingen som läser godnattsaga. Ikväll i alla fall.

Sån är jag.

Läsvan liksom