Leta i den här bloggen

torsdag 10 mars 2011

Så fränt att vara

lite hemlig.

Arga mail som ifrågasätter låsningen av bloggen.

Glada mail som förstår varför jag låst den.

Dagens trams:

Huvudvärk bakom vänster öga.

Febern borta, men för hur länge?

Min fredskalla är på väg att dö.

Våren flydde, men å andra sidan är snö kul.

Ett tag.

Saknar beröring.

Saknar blicken.

Blixtrarna.

Sån är jag.

Ovädersfri liksom...

tisdag 8 mars 2011

Jag har numer

låst bloggen.

Pallar inte få skit av folk som läser den och inte fattar ironin!

Det ni nu kommer läsa

är ren fiktion.

Boktsäverna är påhittade.

Scenariot också.

Att bosktäverna råkar passa in på verkliga bokstäver, eller scenariot passa in i den vekliga världen är ren slump.

Jag frånsäger mig allt ansvar och om någon råkar ta åt sig, är det inte mitt fel.


Dag två av febern.

Försökte sälja den på blocket.

Gick inget bra alls.

Några ringde och ville byta. Snackade sista pris kompis. Jag var inte alls intresserad.

Magen är i uppror. Den och alvedon är inte kompatibla. Lite moment 22 där.

Således är semlor inte alls aktuella. Fast dom är goda. Och fluffiga.

Internationella kvinnodagen idag.

På fettisdagen.

Har vattnat blommorna. Fyllt upp diskvatten. Förbannat mig själv för att jag trodde jag hade fler kaffefilter, då jag tog det sista i morses.

Funderade på att ta på mig en extra tröja och sätta mig på balkongen. Upptäckte att jag inte hittade mina solglasögon, och eftersom att solen lyser så hysteriskt så vågar jag inte. Än.

fredag 4 mars 2011

För att förtydlig saker

och ting så kommer mitt livs enda dementi här och nu!

DENNA BLOGG ÄR INTE PÅ RIKTIGT!

Det som skrivs här är bara bosktsäver och mannen som skriver den behöver inte hålla med om innehållet.

Alla karaktärer förutom min familj är fiktiva och påhittade.

Kanske lånat en del av verkligheten för att krydda upp livet lite.

Om jag sårat någon omedvetet genom det jag skrivit vill jag å det bestämdaste jag kan be om ursäkt.

Det var aldrig min plan. Eller min intention.

Så det så!

Sån är jag!

Usräktbar liksom...

torsdag 3 mars 2011

Då kom den då.

Febern.

Har lyckats undvika den ett tag, trots att nästan alla nära och kära varit sjuka.

Trodde kanske jag var osårbar.

Levde i en boll. Med skyddande plast eller tegel runtomkring mig.

Den slog till igår.

Smög sig in och gjorde mig liten och skakig.

Känns sådär att bli sjuk när man som allra minst behöver det.

Har liksom inte tid att vara febrig.

Så många måsten.

Så lite ipren.

Jag tycker att det borde införas lag på när och hur man ska/kan vara sjuk.

Borgarna vill ju stänga alla försäkringskassans lokalkontor.

Smart idé?

Känns ju liksom som att skyddsnäten försvinner överallt.

Psyk i Hässleholm ska även det försvinna.

Ja, sjuk kan man ju inte vara i deras värld.

Fast å andra sidan är det inte lätt att se andras sjukdomar när man själv är sjuk i huvudet.

Och jag har rätt att klaga! Då jag gjorde min medborgerliga skyldighet och röstade i valet.

Så visst fan ska jag klaga.

Demokrati i all ära.

Men inte fan behöver man gilla läget, trots majoriteten bestämmer.

Vinnaren skriver historien, heter det ju.

Jag skriver blogg, och alldeles fantastiskt meningslösa dikter.

För andra.

Men inte för mig.

Kan vara så att borgarna kör samma race.

"Vi gör beslut som gynnar oss. Och inte andra"

Jag skriver bokstäver som gynnar mig. Och inte andra.

För att jag kan.

För att jag måste.

Annars blir jag galen.

Och kanske röstar blått nästa val.

Fast det är ju orealistiskt.

Och alldeles knasigt overkligt.

Som mina feberdrömmar.

Sån är jag.

Drömlik liksom...

onsdag 2 mars 2011

Vissa dagar har ett annat

innehåll än den ordinarie.

Som idag tillexempel.

Munkar och kaffe tillhör inte vanligheterna när jag sovit en stund. Idag gjorde dom det. Älskade SiESTA!Café.

Att nånting underbarast vackrast ligger i soffan och sover. Idag gjorde hon det.

Att mellanflickan kommer hem från bowling och hennes ögon lyser av energi. Idag gjorde dom det.

Att jag gör en blandmp3skiva. Även detta hände idag.

Kändes lite konstigt att bada med grannmannen. Fast första gången är väl alltid lite speciell? Visst vi hade en vägg emellan oss men jag kände ändå nervositeten. Kröp upp längs låren och killade skinkorna lite.

Att jag faktiskt diskade efter jag ätit och inte innan. Idag gjorde jag det.

Att jag tog på fuktgivande ansiktskräm, då jag rakat mig. Jajjamen. Detta gjordes idag med.

Onsdagar brukar vara knas.

Idag är dom oknas.

Så är jag.

Normal liksom...