Idag märks det att gårdagen va bra.

Huvudvärken från helvetet.

Disken från helvetet.

Detta med att folk skulle ta med sig plastglas, gick sådär.

Att jag kunde somna tre gånger på samma dygn är rätt fantastiskt.

Väljer medvetet att gå raska steg. En stund. För att senare sätta mig i en bil.

Åka nån mil.

I bil.

Efter att ha gått en. Innan.

Stämma gitarrer och sjunga harmonier.

Sån är jag.

Harmonisk liksom...

När jag cyklar snabbt...

Som Lance Armstrong, fast jag aldrig haft testikelcancer, känner jag mig ändå starkare än honom.

Och snabbare.

Hade på mig en reflexväst.

Såg hur folk i bilarna jag svischade förbi bokstavligen tappade sina hakor.

Dom böjde sig fram för att plocka upp dom från bilgolven.

Vissa skrek: En blixt på tvären!

Andra skrek: Ghaaaaaaaaaa alldeles förskräckligt haklösa.

Några tittade jätteavundsjukt på mig och min otroliga spänst.

Dom ringde från olympiska kommittén och undrade om jag ville tävla för Sverige i OS.

Jag upplyste dom att jag inte hade tid, i och med att SiESTA! säkert är under samma tidsperiod.

Och dessutom har cykelmänniskorna på OS så fruktansvärt fula bonnabrännor.

När jag kom hem fick jag ett ryck. Ryckte till. Sen kissade jag lite.

Hittade en skruvdragare. En avbitartång. En hammare. Lampor.

Klippte och skruvade och hamrade lite.

Plötsligt lyste hallen upp.

Och jag blev ännu manligare.

Tog av mig t-shirten och krossade spegeln av min fantastiska fysik.

När jag stirrat på glasskärvorna med en bister min så smälte glaset ihop och blev till diamant.

Så nu ser jag mig själv i tolvkanter.

Sån är jag.

Prismalik liksom...

Åkej...

Idag har jag och mina avkommor varit hysteriskt aktiva.

Började med att gå upp.

Sen gick vi en massa steg.

Vidare så kämpade våra käkmuskler med att inmundiga frukost.

Efter det så rörde sig armar hejvilt då tänder skulle borstas och lika borstat blev
håret. Fast med borste och inte tandborste då det ser konstigt ut med tandkräm i håret.

Då klockan närmade sig tolv upptäckte vi att vi i sort sett var försenade.

Till badhuset.

Dom öppnade ett.

Iväg och hämtade barnens vän för att i ett huj kasta oss i vattnet. Det lite klorsmakande. Hoppade man i den mindre poolen där grannes som badade, smakade det klor och salt. Lite kissljummet sådär. Och nu skyller jag inte på grannens son. Det kan lika väl vara den lilla flickan i sån där baddräkt som var bajssäker.

Det tyckte jag var helt ok. Att den var det.

Kunde blivit jättefel om någon dök och kom upp men en fusk-cigarr i munnen.

Hem och hade pannkaksfrossa.

Ge något barn medicin, ett annat barn en spark i röven för denne valt att begära popcorn och bli arg över att det inte är tillräckligt i skålen.

Äta kvällsmat.

Se då underbarn borstar tänder för att leda dom in i sängen.

Berätta för dom att grannarna faktsikt störs av skrik och lite för höga skratt i sängen. (av barn. Allt annat frossar dom i. Och påpekar ofta...)

Sen lägga sig i badkaret. Det underbara varma lite lagom blöta.

Andas.

Sån är jag.

Komplett liksom...

Idag kan jag titulera mig mästaren.

Inte för att jag är bättre än någon annan.
Inte heller för att jag lär ut saker bättre än någon annan.
Utan just för att jag slog mig själv med häpnad.
Såg inte den käftsmällen komma. Inte den uppercutten heller. Eller ens den lindénan.
Var ute och gick så där snabbt. Så hjärtat hoppar som popcorn i bröstkorgen och det känns som om man andas in is i lungorna.
Fast det var inte då jag slog mig själv med häpnad.
Gick och viftade häftigt med min blå reflex, mest för att bilarna skulle stanna vid alla övergångställen jag passerade. Men även lite för att jag lekte ninja i skallen. Låtsades att den var fräna nunchackus.
Där stannade en bil. Tutade och personen i den vinkade.
Jag vinkade tillbaka.
Gick förbi ett hus. Såg ett hjärta och vinkade.
Sen gick jag hem igen.
Det var då jag upptäckte det.
Hela min t-shirt var genomblöt både på fram och baksida.
Hejja mig!
Jag gick så snabbt att jag tydligen svettades.
Massvis.
Vet inte om det egentligen ska räknas som bra eller dåligt.
Antingen tyder det på ruskigt kass kondis eller tvärtom. Att jag svettas igång snabbt för att kroppen är van.
Bestämde mig för att vara vältränad.

Sån är jag

Super fit liksom...

Måste för tredje och sista gången skriva följande start:

För att ingen ska känna sig träffad, diskriminerad, utpekad eller förskönad/förlöjligad i denna blogg kommer jag berätta som det är.

Orden är påhittade. All verklighetsanknytning är bara en ren tur. Bokstäverna finns på riktigt, men blandas och bildar ord som i sin tur bildar meningar. Påhittade meningar.

Så nu hoppas jag att den eller de som läser denna påhittade blogg inser att orden är just bara ord och inte faktabaserade. Fast bokstäverna är riktiga. Dom finns.

Om det skulle vara någon som motsäger sig detta så finns ju alltid kommentarsfunktionen.
Möjligtvis publicerar jag kommentarer helt utan någon som helst censur fortsättningsvis.

Ok. Min fredskalla har fått för sig att börja blomma. I november. Konstrasten är hysteriskt stor då jag slängde en blick ut genom fönstret, ser död höst ute.
Tänk om det låg en död häst utanför. Då hade kontrasten varit ännu större.
Som en Baudelaire dikt.
Fast han var ju fransk. Och dom är hejjare på kontraster.
Ska dricka vin, röka galouise cigg och äta ostar när dom är gravida.
Männen tutar alltid då dom kör bil.
Deras bilmärken heter jättekonstiga saker. Renault. Citroën.
Dom pratar ännu konstigare.
Och där försvann den politiska korrektheten. Så då spinner vi vidare med fördomar.
Danskar pratar kass engelska.
Norrmän kan inte bli arga.
Finnars språk är hårt. Typ oromatiskt.
Portugiser sjunger bra.
Skåningar är feta.
Norrlänningar pratar inåt.
Smålänningar är snåla.
Engelska män bär strumbyxor under kostymbyxorna.
Jag badar as-ofta.
Mina katter är korkade.
Om man är deprimerad växer naglar och hår snabbare.

Orka inte komma på fler. Så jag uppfinner några egna:
Om man dyker djupt ner har man lika långt upp igen.
Om man springer fort har man bråttom.
Om man cyklar onykter blir man sjukskriven och axelopererad.
Om man böjer sig framåt och sitter med benen i kors får man kulmage. Och roliga veck. Under brösten. (Tänk på det kvinnor med kjol)

För att göra natten lite mer njutningsbar hoppar jag i ett bad. Igen.

Sån är jag.

Badbar liksom...