Snökaos eller bara

första snön som får paniken att växa?

Verkar ju vara likadant varenda år.

Åh, snö... Kaos...

Norrländsk tidning: Milt snöfall med snålblåst.

Stockholmstidning: Enorm snöstorm lamslår.

Skånsk tidning: Domedagen har kommit. (snott från fb kompis)

Och ännu ett snott citat från FB:

Mamma Lillan, irriterat traskande i snöglopet på stora parkeringen:
"VEM har beställt det här skitvädret?"

Carl, sju år:
"Det är nog Sverigedemokraterna..."

Så nu säger vi väl det?

Jag måste ta tag i städningen.

Känns så där.

Skulle behöva ett par rum till. Så barnen kan ha sina grejer på sina rum.

Slippa sätta mig på lego, barbies, usb minnen och grejer när jag sätter mig i soffan.

Fast det är väl en utopi.

Men å andra sidan kom grannen på det fantastiska konceptet att vi skulle göra en dörr mellan våra vardagsrum.

Slipper man gå upp å ner för trapporna.

Och får två barn, hund och en fru och en man på köpet tillsammans med de fyra extrarummen.

Men å andra sidan får han tre barn, en katt, två fåglar, en hög med fiskar och en ganska trött man på sitt köp.

Och dessutom måste ju golvet städas efter väggraseringen.

Och det orkar jag ju inte.

Sån är jag.

Sinnestrött liksom...

Men å andra

Använda ordet blä

vid rätt tillfälle är viktigt.

Blä för att någonting smakar fel, kan funka.

Blä för att man är arg, funkar knappt.

Blä för att man saknar sönder sig av någonting är den alldeles korrekta formen för ordet.

Försökte ta en bild av natthimlen igår. Stjärnorna lyste som facklor. Tyvärr är min telefon inte utrustad med nattkortstagningsutrustning.

Försökte fixera orion konstellationen på minneskortet. Gick sådär.

Fick med natthimlen.

Skulle lika gärna ha tagit kort under jord, på natten i en kolsvart låda.

För så blev kortet.

Fränt.

Kunna ta kort på saknaden, tomheten.

Kan jag nu.

Var på halloweenkalajs igår. Med sonen. Hos vänner. Med vänner. Med nya bekantskaper.

Sonen blev Obelix. Saknade bara bautastenen.

Själv var jag Ceasar. Han med guldlöv på pannan.

Kände mig lite kejserlig ett tag. Sen blev det varmt och jag tog av mig byxorna. Och gick och la mig, efter att världens segaste laptop blev en snabb och intrångssäker sak.

Vaknade pigg klockan åtta. I en grön sovsäck. I en bäddsoffa. Bredvid en snarkande son.

Snodde allt kaffe i termosen.

Bara för jag gillar kaffe.

Således oblä för kaffe.

Sån är jag.

Kaffesugen liksom...