Hur gör man om man inte vill känna mer?

Hur?

Låt oss säga såhär: Jag har känslor för en person. Djupa känslor. Äkta på nåt vis.

Om jag vet med mig att jag kommer såra henne. Antingen för att jag vill för mycket för snabbt, eller vet med mig att eftersom att jag är steriliserad inte kommer kunna få fler barn. Tänk om hon vill ha barn. Med mig. Och jag inte kan ge henne det.

Om hon vill ha husvagn och jag vill ha sommarstuga?

Om hon vill ha kaffe utan mjölk och jag med?

Om hon vill ha 69an och jag vill ha egentid?

Om hon vill ha vitt och jag vill ha blått?

Om hon är moderat och jag är sosse?

Om hon andas och jag lider av sömnapné?

Oj. Kan man kompromissa? Glömde bort det lite i stundens hetta.

Kanske jag skulle fråga om chansen är liten eller risken stor?

Om glaset är halvfullt eller halvtomt.

Nu bara kräker jag lite.

Vill. Vågar inte.

Sån är jag

Villrådig liksom...

Funderade på detta med otrohet...

När är man egentligen otrogen?

Har ett badkar här hemma. Ja det har nog sagt sjuttielva gånger.

Det är skabbigt, sandpapperskänsla, försöker se vitt ut.

Men det tillhör min lägenhet och således mitt liv. Just nu i alla fall.

Är jag otrogen mot detta (badkaret) om jag väljer att bada i någon annans badkar? Eller om jag åker till badhuset och badar? I flera olika pooler. Till och med bubblar i ett.

Och detta med DVD-R eller DVD+R. Alltid samma dilemma. Vad ska jag välja? Vad är skillnaden? Varför finns det 4 olika dvd skivs format?

Varför blir det skum i toalettstolen efter jag har kissat, då jag vet att jag inte druckit tvål.

Och solglasögon... Gud vad jag hatar detta. Finns inga som passar min oregelbundna skallform. Funderar på att skaffa mig en svetshjälm. Med speedglass funktion.

Slipper ju fräknar då med.

Satte upp en "Inga räkningar tack" skylt ovanför mitt brevinkast. Funkar inte. Vet inte om jag ska kontakta posten och klaga på att brevbäraren inte lyssnar på min önskan om att slippa dessa. Ingen reklam funkar ju...

Tror brevbärarna är en andra sortens människa. Lite sämre, lite jävligare, lite mindre kuk än resterande manliga jordinvånare. Och istället för att köpa en porsche eller annan kukförlängarbil, så puttrar dom runt på sina el mopeder eller gulaste cyklarna och njuter av att lämna inkassokrav och annat skräp i min brevlåda.

Inte bitter... Bara jävligt realistiskt nu.

Har även haft funderingar på att hyra ut min lägenhet. Jag använder ju bara toaletten och min säng. Har ett och ett halvt rum ledigt.

Sån är jag.

Hyresvärdig liksom...

Ok, vi säger såhär

att jag fortfarande inte förstår varför filmbolagen envisas med att släppa fullängdsfilmer på dvd.

Grejen är att jag aldrig verkar se klart filmer.

Antingen somnar jag, bäst. Eller så är det någonting annat som kommer emellan.

Borde inte detta vara en marknad för oss dödliga, utarbetade, hjärnstimulerade eller ohjärnsstimulerade människor.

"Ok, nu släpper vi Generation Kill. Volym 1-3 på dvd. Vilket innebär 57 filmer. Var och en på fantastiska 30 minuter. Passar perfekt till en påse ostbågar, en halvliter mjölk, en pizza eller den magiska tiden då du kommit hem från jobbet och vill våldta soffan.
Det bästa är att du kommer minnas slutet på dvd-delen, och om du har tur, eller bara en fantastisk dag kan kolla på hela 2 (två) filmer innan hjärnan kaikar ihop till ett russin. Bästa skiten!"
Så hade det kunnat promotas.

Eller också kanske grejen är att jag kommer komma över denna första men ack så jobbiga tröskel.

En annan sjukt jobbig tröskel är detta om hon skulle somna innan mig. Den eventuella flickvännen jag drömmer om.

Ponera följande scenario (Kristianstyle): Börjar med att ladda en fullängds film i dvd spelaren. Fyller ett glas med rom och cola. Lägger sig tillrätta mellan hennes ben och en kudde. Eller hon lägger sig tillrätta i mitt knä och en kudde. Whatever... Jo sen efter halva filmen (om jag har tur) somnar jag eller filmen avbryts av kroppsliga begär. Hur som helst. Sen upptäcker jag att hennes ögon vinglar. Ögonlocken väger plötsligt bly. Kämpar med att få upp dom. Tillslut förlorar hon, eller om ögonlocken vinner. Leder henne in till sängen. Bäddar om, säger godnatt.
- Men du då? frågar hon.
- Jag är pigg jag, svarar jag. Sov gott. Jag kommer snart.

Om hon då somnar är hon trygg. Och jag förlorar mitt hjärta.

Om hon smygkollar på teveprogrammet jag tittar på, för att jag ska bli trött, vinner jag då med. Eftersom att vi kommer somna tillsammans.

Win-win.

Fast den tröskeln är ganska svår att komma förbi.

Det bästa är att jag har ögon som inte avslöjar nåt. Tolkskolan skulle kämpa sig fördärvade med att försöka avslöja mitt riktiga jag. Jag kan spela med ögonen. Inte musik eller cd skivor. Inte ens hånglo med dom. Men jag kan välja att inte visa med dom. Kan till och med ändra storlek på pupillerna när jag känner för det.

Självkontroll.

Ibland. Oftast inte.

Men å andra sidan ska man följa sin känsla. Brukar bli bäst då.

Sån är jag

Ledsagd liksom...

Sådär jobbigt längtig

jag kan bli ibland...

Saknar känslan av mina fingrar mot hud. Mina fingrar i hår. Mina fingrar i någons mun.

Oj.

Snabbaste där.

Fast känslan.

Som att klia sönder ett myggbett. Gör ont men är skönt på en gång.
Fast när den känslan är inuti huvudet, klådan alltså, och man inte kan klia sönder.

Bara kliast. Jätte.

Fan me.

Vet inte hur jag ska göra. Vill så mycket. Men måste samtidigt lägga band på mig själv. Inte mjuka fina sidenband. Inte heller taggiga sticksiga band. Utan hålla emot mina känslor.

Får liksom inte respons på det jag vill. Eller känner.

Eller får jag det? Fast inte förstår?

Vill sitta bakom i badkar och tvätta nacke och rygg. Ligga mellan ben på en kudde och somna när jag tittar på teve. Ligga sked, så jag blir alldeles svettkladdig på magen. Låta henne ligga på min arm, trots att armen domnar och det sticker i fingrarna. Vägra flytta på mig bara för att jag ser att hon sover sin djupaste, alldeles fantastiskt trygga sömn.

Förstå. Både för egen och andras skull, att detta är bra skit.

Våga lyssna på mina egna tankar. Inte bry mig om andras tankefel om mina.

Eller kanske det handlar om att lyckas få henne att förstå det. Tankefelet alltså.

Eller då blir det fel. Om jag ska få någon att förstå. Bör kanske vara så att hon förstår utan att jag behöver säga någonting. Att jag knappt behöver existera.

För just nu är det så.

Att jag inte finns. Inte ens för mig själv.

Sån är jag idag.

Osynligast liksom...

Ibland är det kämpigt

men det är tur att hon finns.
Med sina ord.
Upptäckte henne alldeles nyss.
Smälte.
Blev en våt fläck på lakanet, där jag gärna låg. Eller badrummet fullt av skum och vatten stoj efter barnens badlek.
Veronica Maggio.

Jag vet.
Börja inte.

Hon är ung.

Jag är gammal.

Har ingenting med det att göra.

Åldern alltså.

Ord är oålderliga.

Det samma gäller smekningar, viskningar, ögonblick, ögon.

Dom åldras inte.

Bara växer och gnistrar mer ju mer känslor som ligger bakom varje blick.

Bo Kaspers Orkester har en sång. En sång som dräper de flesta. HÄR!

Texten äger. Basen äger. Allt på nåt vis.

Lätt att gå över gränsen när jag lyssnar på den.

Fan me...

Dessutom gjorde jag bort mig idag.
Badat. Haft hakan under vatten för att mjuka upp skäggstubben. Upp, immig badrumsspegel, raklödder och vips... Min allra fräckaste mustaschkampsmustasch försvann. Hann inte stanna mig innan det var för sent.

Och Aschberg och Fylking som ska komma till jobbet och bedöma vår överläppsväxt. Priser utlovats. Trots att underläppsmustasch är tillåtet...

Jag har ju sveriges sämsta skäggväxt. Men jag gjorde för saken. Mot prostatacancer. Nu står jag här med min lilla fjantiga pin, som jag fäst på jackan. Utan överläppshår...

Som jag sagt innan så är jag ingen beundrare av hår. MEN jag gör det gärna för att visa att jag bryr mig.

För det gör jag.

Oftast.

Sån är jag.

Brysam liksom...

Fick dåligt samvete

då jag kom att tänka på mamma.

Ringer henne alldeles för sällan.

Glömmer bort att berätta för henne hur mycket jag älskar henne.

Detsamma gäller min syster.

Måste bli bättre på det...

Bättre är jag på Enemy Territory. Grym där.

Grym på att bada också. Gärna hetare, längre och djupare än andra.

Funderar på att städa lägenheten idag. Planterade om mina fredskallor häromdagen. Större krukor, lecakulor och fräsch jord.
Nu står garderobsblommorna och tittar avundssjukt på grannblomman.

Jag försöker förklara för dom att jorden inte alltid är fuktigare på andra sidan eller i andras krukor. Dom förstår inte riktigt. Tror inte jag är så haj på garderobiska.

Testade skriva ett brev till dom och översätta med Google. Hittade inte garderobiska där heller. Dom säger att språk är språk när mer än en kan språket. Kroppsspråk är en annan sak. Det kan jag inte heller läsa.

Håller på att försöka lära mig det. Börjar från grunden. Som blindskrift försöker jag känna om kroppsspråket och min hjärna pratar lika eller ens försöker förstå.

Det är då det blixtrar och stöter till. Ibland kommer vi överens och då går det lätt. Andra gånger missuppfattas allt och tanken fastnar i axel/armbågshöjd. Vill gå vidare till slutklämmen men snubblar och blir tafatt.

Bra skit: Äntligen sett en hel film. Nästan.

Bättre skit: Kunde ligga en stund på höger axel.

Bästa skiten: Vaknade alldeles jättelycklig. Pigg tidigt. Skumt...

Upptäckte att dammsugarpåsarna är slut.

Sån är jag.

Ilandsproblematisk liksom...

Gick så där...

Förskökte en stund. Men sen vart det stopp. Som kattsand i toastolen.

Kan inte lyfta högt. Inte heller tungt. Tur att jag sitter ner och kissar.

Drog ut en sena i axeln igår. Inte bildligt talat. Alltså, jag skar inte upp min axel med vasst föremål. Tog heller inte tag i senan och drog ut den.

Starkaste jag skulle dra ut en pall. Men lite tvättmedel kvar på. Dra pallar för hand har alltid gått hur bra som helst innan. Men nu valde min gamla men ack så bleka kropp att säga ifrån.

Knak, pang och jätteaj! Brände och gjorde sig till. Axeln alltså.
Jag brukar ha koll på musklerna. Men har inte tänkt på senor innan.

Jo i köttfärs. Där har dom inte att göra.

Inte heller i korv, qourn, bilmotorer, vårkänslor.

Så nu sitter jag här hemma och klappar katten med vänster hand.

Får se hur länge han accepterar det.

Är ju extremt högerhänt, så risken är att jag klappar mothårs.

Sån är jag

Hårovan liksom...

Måndag hela dagen.

Kattkommandosydkvinnan var precis här med ett omplaceringskontrakt.

Så nu är katten officiellt min.
Kan man äga en katt?
Kan man äga någonting som har eget liv och egen vilja?
En bil kan man äga.
En stereo och dator likaså.
Men en människa, ett djur eller luft?

Ja, goddag. Jag skulle vilja ha en dvdfilm, en liter mjölk, en kvinna, 2 hekto bacon.

Dagen klar.

Nja.

Tittar ut genom vardagsrumsfönstret och upptäcker till min stora förvåning att det på trädet utanför, börjat tryckas fram löv. Grönt är skönt.

Vår är bra skit.

Som bad.

Negligerat mitt badkar alldeles för länge. Risken är att hon glömt bort mig och väljer att kyla ner vattnet jag fyller på, alldeles för snabbt.

Jag bara: Lala la laaaa. Trippar in i badrummet alldeles spritt språngande supernaken. Fyller på varmt, varmt vatten. I med lite skum. Mest för att slippa se min kropp.

Badkaret bara: Meh... Nu kommer han den där... Ska fan hämnas då han inte rört mig på alldeles för lång tid. Ah, han är naken också. Tar och kyler ner vattnet jättesnabbt. Så hans manlighet blir pytte. Skäms han nog.

Jag bara: Sträcker på mig, mjukar upp ryggen och axlar. Tar fram biltemakatalogen för att ha någonting att läsa i badet. Kliver i. Njuter.

Hon bara: Så, nu är han avslappnad. Om tre, två ett... KAAAAALLLLLLLTTTTTT! Hehe (elakt skratt)

Jag bara: Åh fan. Kallt det blev. Skjuter bort lite skum och ser att den blivit pytteliten. Skäms. Håller andan, svimmar, drunknar lite.

Hon bara: Ditt svin. Glöm aldrig bort mig mer. Öppnar pluggen till avloppet och tappar ut vattnet. Ser att du håller på att drunkna. Vill inte döda dig. Riktigt än.

Jag bara: Host, host, host.

Så kan det gå.

Man kan gå åt höger eller vänster med. Eller bak eller fram. Kan gå sicksack. Och till och med hoppa fram eller bak eller vart fan som helst.

Man kan även dra åt helvete. Eller inte dra alls.
Bara stanna och ta emot skiten.

Barnen har åkt iväg. Kommer inte se dom på ett bra tag. Känns hora. Sjuk hora.

Fast å andra sidan har jag haft bästa helgen med dom. Lever på det ett tag.

Ska plantera om mina fredskallor. Deras krukor har blivit för små. Vet inte om det är solen som krympt dom eller om jag vattnat med för hett vatten.

Ska fjäska för dom.
I med näring och lecakulor.

Sån är jag.

Lecbar liksom...

Funnit ro. Eller ror som bara fan

Söndag idag.
Rally ute på garnisonen. Vuxna män leker bilbana. Fast IRL på nåt sätt.
De kör runt, runt, runt. Samma sträcka flera gånger om. Häftigare slir ena stunden, för att i nästa sekund vobbla fram som fulla amatörer.

Och pengar. Ja jisses vad pengar dom lagt på sin sport.
Först måste man ha en bil. Sen måste man trimma bilen. När bilen är trimmad måste man ha en hjälm. Och tuffa vantar. Och solglasögon. Mugghållare och ac struntar dom i. Men gärna en grej som visar vattentemperaturen i motorn. Eller oljetryck. Gärna i LED med blåa blinkande lampor.

Sen måste dom skaffa sig en kartläsare. Och såna hittar man inte var som helst. Glöm blocket, biltema, ebay. Man måste känna folk. I den branschen. Och känner man inte folk i den branschen sitter man taskigt till. Det man kan göra då är att sno någon annans kartläsare. Och hoppas att man pratar samma språk. Annars kan det bli knas. Du svänger vänster när han menar backkrön.

Bensin slukar dessa trimmade bilar med. Och med dagens bensinpris kan man inte köra många varv innan man måste tillbaka till jobbet och tjäna ihop ännu en tank.

Jag funderar på att starta cykelrally. Typ antikcykelrally. Eller lågpriscykelrally.
Cykeln man använder får inte ha mer än tre växlar. Och man måste stanna och fika med jämna mellanrum. Och hjälm måste man ha.
Gissar på en årskostnad för detta på 300:-
Jämför med rally på riktigt.

Tänk vad pengar man kan lägga på pizza och andra livsviktiga saker.

Fram för mustasch.

Sån är jag

Fjunig liksom...