Ibland är det kämpigt

men det är tur att hon finns.
Med sina ord.
Upptäckte henne alldeles nyss.
Smälte.
Blev en våt fläck på lakanet, där jag gärna låg. Eller badrummet fullt av skum och vatten stoj efter barnens badlek.
Veronica Maggio.

Jag vet.
Börja inte.

Hon är ung.

Jag är gammal.

Har ingenting med det att göra.

Åldern alltså.

Ord är oålderliga.

Det samma gäller smekningar, viskningar, ögonblick, ögon.

Dom åldras inte.

Bara växer och gnistrar mer ju mer känslor som ligger bakom varje blick.

Bo Kaspers Orkester har en sång. En sång som dräper de flesta. HÄR!

Texten äger. Basen äger. Allt på nåt vis.

Lätt att gå över gränsen när jag lyssnar på den.

Fan me...

Dessutom gjorde jag bort mig idag.
Badat. Haft hakan under vatten för att mjuka upp skäggstubben. Upp, immig badrumsspegel, raklödder och vips... Min allra fräckaste mustaschkampsmustasch försvann. Hann inte stanna mig innan det var för sent.

Och Aschberg och Fylking som ska komma till jobbet och bedöma vår överläppsväxt. Priser utlovats. Trots att underläppsmustasch är tillåtet...

Jag har ju sveriges sämsta skäggväxt. Men jag gjorde för saken. Mot prostatacancer. Nu står jag här med min lilla fjantiga pin, som jag fäst på jackan. Utan överläppshår...

Som jag sagt innan så är jag ingen beundrare av hår. MEN jag gör det gärna för att visa att jag bryr mig.

För det gör jag.

Oftast.

Sån är jag.

Brysam liksom...