Ok, vi säger såhär

att jag fortfarande inte förstår varför filmbolagen envisas med att släppa fullängdsfilmer på dvd.

Grejen är att jag aldrig verkar se klart filmer.

Antingen somnar jag, bäst. Eller så är det någonting annat som kommer emellan.

Borde inte detta vara en marknad för oss dödliga, utarbetade, hjärnstimulerade eller ohjärnsstimulerade människor.

"Ok, nu släpper vi Generation Kill. Volym 1-3 på dvd. Vilket innebär 57 filmer. Var och en på fantastiska 30 minuter. Passar perfekt till en påse ostbågar, en halvliter mjölk, en pizza eller den magiska tiden då du kommit hem från jobbet och vill våldta soffan.
Det bästa är att du kommer minnas slutet på dvd-delen, och om du har tur, eller bara en fantastisk dag kan kolla på hela 2 (två) filmer innan hjärnan kaikar ihop till ett russin. Bästa skiten!"
Så hade det kunnat promotas.

Eller också kanske grejen är att jag kommer komma över denna första men ack så jobbiga tröskel.

En annan sjukt jobbig tröskel är detta om hon skulle somna innan mig. Den eventuella flickvännen jag drömmer om.

Ponera följande scenario (Kristianstyle): Börjar med att ladda en fullängds film i dvd spelaren. Fyller ett glas med rom och cola. Lägger sig tillrätta mellan hennes ben och en kudde. Eller hon lägger sig tillrätta i mitt knä och en kudde. Whatever... Jo sen efter halva filmen (om jag har tur) somnar jag eller filmen avbryts av kroppsliga begär. Hur som helst. Sen upptäcker jag att hennes ögon vinglar. Ögonlocken väger plötsligt bly. Kämpar med att få upp dom. Tillslut förlorar hon, eller om ögonlocken vinner. Leder henne in till sängen. Bäddar om, säger godnatt.
- Men du då? frågar hon.
- Jag är pigg jag, svarar jag. Sov gott. Jag kommer snart.

Om hon då somnar är hon trygg. Och jag förlorar mitt hjärta.

Om hon smygkollar på teveprogrammet jag tittar på, för att jag ska bli trött, vinner jag då med. Eftersom att vi kommer somna tillsammans.

Win-win.

Fast den tröskeln är ganska svår att komma förbi.

Det bästa är att jag har ögon som inte avslöjar nåt. Tolkskolan skulle kämpa sig fördärvade med att försöka avslöja mitt riktiga jag. Jag kan spela med ögonen. Inte musik eller cd skivor. Inte ens hånglo med dom. Men jag kan välja att inte visa med dom. Kan till och med ändra storlek på pupillerna när jag känner för det.

Självkontroll.

Ibland. Oftast inte.

Men å andra sidan ska man följa sin känsla. Brukar bli bäst då.

Sån är jag

Ledsagd liksom...