En gång så jag en sol.

Nästan lite för nära.

Bländades av värmen och storleken.

Ungefär som då jag var på spa.

Och bländades av bubbelpoolen.

Inte av att den lös.

Utan av att den var så stor.

Och full av varmt läskande vatten.

Det knasiga var att fast den var så stor, satt folk väldigt nära varandra.

Och tafsade.

På fel människor.

Jag kom dit själv.

Fick en hand på mitt lår.

Tror det var killen till vänster om mig.

Men jag vet inte säkert.

Han smekte skönt i alla fall.

Bara att gilla läget som det heter.

En annan gång fes jag i badkaret.

En lång en.

Skulle varit en smygare på torra land.

Men den kunde inte smyga vackert i vatten.

Ska skicka iväg den till kustjägarskolan.

Om jag bara kunde fånga den.

Fisar är luriga.

Precis som jag.

Lurifaxig liksom...

En gång trodde jag på teorin.

En annan gång var det precis tvärt om.

Att teorin inte alls var sann.

En annan gång avgick Teorin.

Fast han hade ett förnamn också.

Men det orkar jag inte skriva.

Kanske mest för att jag glömt av vad det var.

Jag är lite som wikipedia.

Glömmer aldrig.

Men väljer att sålla.

För vissa saker orkar jag inte bry mig om.

Andra saker bryr jag mig så mycket om att dom är på väg att gå sönder.

Håller liksom fast.

Lite för hårt.

Lite för länge.

Inte i min värld.

Men i andras.

Och där, precis där så kände jag att magen kom igång.

Jävla kaffe.

Jävla diklofenak.

Jävla axel.

Ja, den trilskas fortfarande.

Valde tillochmed att hoppa ur led en stund, för att lite senare inse att det är bättre att vara på sin plats än annorstädes.

Det fick muskelfästet lida för.

Precis som i verkliga livet.

Ett felaktigt beslut av de folkvalda.

Och vips, så får de svagaste betala.

För dom skriker väl lägst gissar jag.

Och har inte ork att sparka uppåt.

Var finns dunderhonungen för dessa människor?

Ja, jag ska bli serietecknare.

Fast teckna på riktigt.

Och dela ut dunderhonungsteckningar på torget.



Sån är jag.

Bildgivmild liksom...