Idag kan jag titulera mig mästaren.

Inte för att jag är bättre än någon annan.
Inte heller för att jag lär ut saker bättre än någon annan.
Utan just för att jag slog mig själv med häpnad.
Såg inte den käftsmällen komma. Inte den uppercutten heller. Eller ens den lindénan.
Var ute och gick så där snabbt. Så hjärtat hoppar som popcorn i bröstkorgen och det känns som om man andas in is i lungorna.
Fast det var inte då jag slog mig själv med häpnad.
Gick och viftade häftigt med min blå reflex, mest för att bilarna skulle stanna vid alla övergångställen jag passerade. Men även lite för att jag lekte ninja i skallen. Låtsades att den var fräna nunchackus.
Där stannade en bil. Tutade och personen i den vinkade.
Jag vinkade tillbaka.
Gick förbi ett hus. Såg ett hjärta och vinkade.
Sen gick jag hem igen.
Det var då jag upptäckte det.
Hela min t-shirt var genomblöt både på fram och baksida.
Hejja mig!
Jag gick så snabbt att jag tydligen svettades.
Massvis.
Vet inte om det egentligen ska räknas som bra eller dåligt.
Antingen tyder det på ruskigt kass kondis eller tvärtom. Att jag svettas igång snabbt för att kroppen är van.
Bestämde mig för att vara vältränad.

Sån är jag

Super fit liksom...