Fantastisk dröm

häromdagen.

Drömde om SiESTA!

Jag stod och knipsade på besökare armband. Klippte av några på de som inte längre var glada nog att få befinna sig inne på festivalområdet.

Stod med ryggen åt scenen och hade koll på trängseln närmast kravallstaketet.

Tror det vad Babian eller Bob Hund som spelade.

Nån sjöng fint på skånska i alla fall.

Fick ögonkontakt med människor, och blev inte oroad eller stressad. Kände mig harmonisk. Som pigall innan man öppnat förpackningen.

Vaknade skitarg. Tittade ut genom vardagsrumsfönstret och upptäckte snö. Lite mer snö åt höger och sjukt mycket åt vänster. Böghelvetesjävlaskitsnö...

Tre månader kvar tills SiESTA! drar igång. Och snön lär fan inte smälta bort.

Vi kommer stå där, i scendiket, pulsa fram i meterhög snö. Halka, få snöbollar i ögonen och i pannan. Bli arga och inte alls vara timida och trevliga säkerhetsmänniskor.

Ser att någon kläms eller mår kass. Vi ska ta oss fram, lyfta över kravallstaket och bära/asa/dra/stoppaifickan till röda korset hjältarna som lagar och plåstrar om.

Men kommer bli så att vi istället för att lyfta och publikvårda, puttas och moshpittar i diket. Moshpittar kass och slåss med vilje. Rätt på näsor och smalben.

Allt för denna jävla snön.

Vi är med i EU och Efta och akassor. Är det inte mer än rätt då att vi får lite av sydspanien eller greklands klimat här? Dom får ju våra pengar.

Rätt ska vara rätt.

Just nu är jag fel.

Arg.

Ensam.

Lämnat barnen i skolan. Dog lite till nu. När jag tänkte på det.

Träffar dom inte förrän nästa tisdag.

En vecka och en dag.

Lång tid.

Försök håll andan så länge! Du dör lite du med.

Sån är jag

Klarsynt liksom...