Oj vad dom simmade

och jag dök snyggt.

Till och med baklänges. Upp från vattnet och upp på trean.

Människorna tittade på mig.

Sneda ögon och håriga bröst. Kvinnorna med.

Varför kunde dom inte bara säga nej!? Sluta! Vi blir avundsjuka...

Jag flög upp som en heliumfylld såpbubbla. Lite längre bara. Inte rund. Lite mer benig.

Dom tog sina sugrör, fyllde med nåt argt svart lite lockigt. Stod likt indianer runt vattenrutschbanan och smällde mig. Mest.

Magplask.

Svid och rödblommig. Eller rödfnasig. Skit samma. Röd och öm.

Kom hem och messade grannen. Bakar som en Gud. Dom ville komma. Messade igen efter en stund och sa att bullarna var slut.

Ljög lite.
Barnen sparade var sin.
Tills sen. Sa dom.

Risken är överhängande att de somnar likt kattungar i soffan. Killar dom på ryggen och väntar på melodifestivalen. Äter mina ostbågar. Dricker min mjölk.

Gammal.

Fast inte så grå. Än.

Sån är jag

Änglalik liksom