Någonsin tänkt på att tre ord

kan betyda så mycket.

Tre enkla ord som var för sig inte betyder så speciellt mycket.

Men i en mening betyder allt.

- Jag är hungrig.

- Du är dum.

- Jag älskar dig.

- Jag vågar inte.

- Önskar mig bort.

- Gillar hårda klappar.

- Vi köper den.

- Jag gjorde abort.

- Högre lön tack.

- Sväng vänster, VÄNSTER!!!

- Inte i röven!

- Sov gott underbästa.

Tre ord.

Orions bälte består av tre stjärnor. Den lilla vid sidan är bara plusmaterial.

Jag har tre barn.

Min lägenhet har tre rum.

Jag har jobbat tre skift.

Tre ackord kan göra en låt.

Tre människor kan älska tillsammans.

Tre kan vara en för mycket.

Bara så ni vet.

Men tre ord äger.

Sån är jag.

Ägd liksom...

Nu känns det i magen

så där fjärilt.

Finns det ordet?

Ja, nu gör det.

Bada.

Kött.

Whiskey.

Fredag.

Film.

Och en alldeles perfekt kväll.

En gång fick jag för mig att det luktade morfar på toaletten.

Kändes tryggt.

Skumt det där med dofter.

Han hade vit tabac parfym.

Luktade så på toa.

Och lite ettan snusdoft.

Och lite svett.

Morfar på något vis.

Inte alls som orion, fast ändå ändå.

Orion doftar tryggt.

Smakar tryggt.

Blixtrar och skiner upp.

När det är molnfritt.

Annars ser man inte någonting.

Men doftar.

Näsan... ljuger... aldrig...

Men jag gjorde.

Innan.

Bäst.

Kunde lirka alla runt mina fantastiska lögner.

Slutade upp med det.

Och fick ta konsekvenserna.

Växte.

Och upptäckte att det inte alls var så farligt att säga vad jag kände.

Det enda jag fick i gensvar var respekt.

Fick klapp på axeln idag. Eller i alla fall ett värmande ord.

Av min chef.

Då jag sa vad jag kände.

Det gjorde mig varm i hela kroppen.

Tack chef.

Tack jag, för jag äntligen insett att det funkar att följa hjärtat.

Tack igen chef, för att du uppmärksammade mitt lilla framsteg.

Sån är jag.

Tackandes liksom...

En dag som är lite

bättre än andra.

This perfect friday.

Fri dag.

Befrielsens dag.

En dag fylld av förväntningar.

Och längtan.

Måste bädda sängen. Med sängkläder.

Tog av dom jag hade i den, i onsdags.

Jag har somnat på soffan och vaknat i den två dagar i rad.

Min soffa är snart lika mycket värd som mitt badkar.

Kanske ska bygga om den.

Som en vattensoffa.

Med dragkedja och doppvärmare.

Bara att zippa upp och plaska i.

Som Kalles i klockan-tre-på-eftermiddagens-julaftons-programmet.

Knas om man skulle somna i vattnet bara.

Får köpa ett gäng kampfiskar och ha i.

Som slåss vid tårna.

Kittlas så man inte somnar.

Fast tänk om dom växer.

Massor.

Och ger sig på genitalierna.

Oj.

Bada med badbyxor här hemma känns ju sådär.

Eller såhär.

Oj vad konstigt det känns.

Så.

Nu är det halkeri på jobbet ett tag.

Glida fränt i kurvor.

Lyssna på radio.

Lyssna på arbetskollegor.

Lyssna på hjärtslagen.

Lyssna på längtan.

Efter dig.

Efter oss.

Fes precis. Igen.

Sån är jag.

Luftande liksom...

Svårt val det här

med om jag ska bada och förlora din lukt.

Min kropp luktar dig.

Min soffa andas dig.

Min säng pulserar av dig.

Mitt badkar skriker efter mig.

Kvalval på nåt vis.

Oj, det är en jättefull kille på teve. Som druckit en hel flaska rom.

Inte på teven utan i den.

Antingen har jag en jättestor teve, eller så är han ganska liten.

Vad jag menar är att det är ett teveprogram som visar en man som är jätteberusad.

Som jag.

Av dig.

Visste ni att patetiskt betyder lidelsefull.

Således.

Jag är patetisk.

Och full av dofter.

Och minnen.

Och fredagslängtan.

Oj.

Det är ju fredag.

Nu.

Ibland blixtrar jag till.

Och inser saker.

Som ögonen.

Som blixtrar och förhäxar.

Inte som HiaHia, den läskiga häxan.

Utan som dorabella.

I julkalendern.

Den snälla älskvärda fen.

Som hade trollspö i stället för blixtögon.

Jul.

Ja just det.

Snart så.

Fram med röda gardiner, tomtar och sjuarmade ljusstakar i fönstren.

Lite sugen.

På det med.

Sån är jag.

Abstinensig på nåt vis...

Kolla månen.

Den ser exakt ut som en gravid mage.

Gravida magar är otroligt fina.

Nästan det finaste jag vet.

Personen som magen, ja gravidmagen sitter på, brukar alltid gnistra.

Magiskt.

Önskar jag fick prova.

Att vara gravid.

Nu så jagar jag ölmagen istället.

Letat och letat.

Jättemycket. På riktigt.

Har börjat utveckla en liten men ack så efterlängtad kulmage.

Inte en sån man ska skratta åt. Inte så kul.

Men en mini pondusmage.

En riktig patron mage fast i microformat.

Ska vårda den ömt.

Se om jag kan få den att växa.

Ska sköta om den med grädde, pizza och kärlek.

Klappa på den när den är snäll.

Försöka ställa en kaffekopp högt upp på toppen och gå alldeles jätteförsiktigt.

Inte sån där tjockismage vaggande gång. Utan mer på riktigt.

Apropå gång...

Fick spärra mitt visakort idag. Det har försvunnit ur min plånbok.

Bara det.

Inte pengar, eller andra häftiga kort. Lånekort, golfkort, tankkort, kortkort...

Ringde till Nordea och fck prata med en hypertrevlig människa. Inte ofta jag råkat ut för såna i telefonen.

Jo för ett tag sen. Rösten som tog mig med storm.

Fast denna röst som jag hörde idag, tillhörde en man.

Han tog mig inte med storm.

Däremot tog han mitt personnummer och skickade ut ett nytt kort.

Tre arbetsdagar skulle det ta.

Fick smsa ex frun och fråga om jag fick låna pengar tills jag kommer åt banken.

Jobbar skift och banken väljer typ alltid att vara stängd när jag inte arbetar.

Har en snäll exfru.

Faktiskt den bästa exfru jag någonsin haft.

För det första är hon mor till våra barn. Plus där.

För det andra har hon en underbar humor. Plus där med.

För det tredje hoppas jag att hon hittar mannen i sitt liv. Den riktiga man som hon är värd. Som jag känner mig trygg med att han nattar mina barn då inte dom är här.

Ok, det är den enda exfrun jag haft. Men jag är otrolig glad över att det var hon som blev min exfru.

Förstå mig rätt här.

Kommer alltid att älska henne för den hon är. Och det vi haft.

Så det så.

Sen i vissa lägen klarar man inte av att dela liv med den man önskar.

På grund av olika anledningar.

Hon hade tre gravidmagar. Och gnistrade lika mycket varenda gång.

Inte tre gravidmagar samtidigt.

Då hade hon inte gnistrat mer. Utan mer varit som en supernova.

Och tittar man på en sån blir man blind.

Och det är knas.

Som denna bloggen.

Insåg det nu.

Kanske skulle försöka leta upp en gravidmage.

Eller någon som vill ha en sån.

Mage alltså.

Gravid sådan helst.

Fast med en riktig mage också.

Annars blir det svårt med maten.

Att bjuda på.

Eller att se magdans utan mage. Då blir det tomdans. Eller bendans. Eller fuldans.

Sånt kan jag.

Fuldansa alltså.

Ska öva.

Sån är jag.

Läraktig liksom...

Kaffe på morgonen

är någonting som min kropp behöver.

Förstår inte varför.

Ungefär som vädret just nu.

Förstår inte det heller.

Men å andra sidan hade jag tidig semester i år och var brunare än normalt.

Om det berodde på kaffeintaget eller om det berodde på att vi hade så otroligt mycket sol på vår semester låter jag vara osagt.

Skadeglad? Ha. Nerå. Bara insiktsfull.

Drömde att jag somnade i ett knä igår.

Mjuka fantastiska fingrar smekte mitt huvud och gjorde mig alldeles hemskt avslappnad.

Jag minns att jag försökte hålla ögonen uppe.

Men tror att det under en mystiskt sekund knutits fast trådar i mina ögonfransar.

Låg där med huvudet alldeles avslappnat i ett knä, vilket för övrig måste varit det bästa knät, annars hade jag inte vågat.

Slappna av alltså. Så mycket.

Någon måste ha dragit i trådarna och stängt mina ögonlock.

För jag hade velat titta. Länge.

Det sket sig.

Vaknade till och upptäckte att knät försvann.

Inte mitt alltså, utan det jag låg i.

Ska skynda mig hem efter jobbet och försöka återuppleva känslan.

Fast om inte i dag, så kanske i morgon.

Det som däremot är äkta fakta utan att snurra till det, är att jag lyckade med konststycket att spilla ut ett helt värmeljus med flytande stearin över min hand i går.

Hade tappat upp bad. Och tänt ljus. Jaja, kalla mig fjollig. Men jag gillar det fladdrande ljuset i badrummet, då jag badar skumbad.

Badade klart och eftersvettades lite. Hett bad på nåt vis.

Tittade en stund på teven.

Kom på att jag var tvungen att gå och lägga mig.

Gick inom badrummet för att kvällskissa. Ja jag gör sånt. Kissar alltså.

Skulle blåsa ut ljusen.

Har stora lungor. Starka sådana.

Blåste jättehårt.

Såg ljuset glida längs skåpet där det stod på. Glida mer. Falla av kanten.

Ibland är tanken dum och får min kropp att agera innan jag kommit på om agerandet var speciellt smart.

Jag fångade ljuset med handen, för att det inte skulle trilla i golvet.

Aj...

Såg ut som en vaxdocka ett tag där. I alla fall handen.

Lite fränt var det att sitta på huk över toastolen och pilla väck stearinet.

Så lite ohårigare, lite lenare hand på något vis.

Så vad har egentligen kaffet att göra med detta då?

Jo det ska jag förklara en annan gång.

Ett annat fakta är att vitlök är en bra grej.

Speciellt i mat.

Och mot vampyrer.

Tänk om man skulle göra en rätt av vampyrkött.

Och ha i vitlök.

Skulle det skära sig redan i stekpannan?

Och skulle då vampyrköttet blöda?

Gissa om vampyren som stod bredvid skulle bli hetsad.

Se allt detta blod och inte kunna smaka, på grund av vitlöken.

Jag gillar att smaka.

Vitlök.

Vitlöksglass hade varit nåt.

Velat slicka på en sådan

För sån är jag.

Slickglad liksom...

Visst är det fantastiskt

att man vissa dagar vaknar två gånger?

Som idag.

Vaknade, gick upp, kissade, satte mig på balkongen och dyrkade solen ett tag.

Upptäckte att det var hög tid att lägga sig igen.

Så det gjorde jag.

Vaknade andra gången, gick upp, kissade, satte på kaffe, tappade upp ett bad.

Wow. Lyxkänsla.

Tänk att ha råd att ta sig två uppstigningar.

Inte ens Jesus gjorde det.

Han uppstod ju på tredje dagen. Inte stod upp. För han låg ju ner.

I en grotta.

Han flög tydligen till himlen.

Eller återuppstod. Eller återresa. Eller restresa.

Utan specificerat boende.

Sånt kan man ju inte erbjuda i himlen.

För ingen vet ju hur det ser ut där.

Jo jag vet.

Brukar titta på himlen ibland.

Och leta orions bälte.

Eller stjärnorna som ser ut som orions bälte.

Dom saknar jag.

Jag har jättelånga armar. Och kan pilla på dom där tre. Och den lille till höger om dom tre.

Ja ingen fattar hur det funkar utom jag. Och bäraren.

Av bältet, som egentligen inte är ett bälte. Utan en stjärnbild.

Få förunnat att ha fått bälten döpta efter sig.

Samma sak med stjärnbilder.

Svanar, karlavagnar, björnar, lejon och oxar har fått stjärnbilder döpta efter sig.

Dom måste smakat gudomligt.

Skulle vilja testa en karlavagn med oregano. Och vitlök. Och sås.

Björn smakar salt.

Inte alls som salmiak. Eller havssalt.

Mer salt och rökt.

Och segt.

Eller så var det en gammal björnskrutt vi tuggade på.

En gammal äppelskrutt hade man inte kunnat tugga. Mer slörpa i sig, då den blivit nästan som äppelskruttmos. För såna blir äpplen när som är gamla.

Jag kommer däremot bli hård och tuff när jag blir gammal.

Egentligen så är jag gammal nu, och pyttetuff.

Fast ibland blixtrar jag till, precis som dom där ögonen.

Och då blir jag heltuff ett tag.

Sen mjuk.

Kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska vara.

Men så är det kanske med människan.

Människan är av naturen en velig varelse som inte kan bestämma sig.

Fast jag har.

För sån är jag.

Precistvärtemot liksom...