Tänker börja om.

För att ingen ska känna sig träffad, diskriminerad, utpekad eller förskönad/förlöjligad i denna blogg kommer jag berätta som det är.

Orden är påhittade. All verklighetsanknytning är bara en ren tur. Bokstäverna finns på riktigt, men blandas och bildar ord som i sin tur bildar meningar. Påhittade meningar.

Så.
Nu tillbaka till min skeva värld.
Igår sköts det lerduvor som flydde fränt åt sidorna och ibland rakt fram. Hagelgevärspremiär med andra ord.
Vi var som småpojkar och fnittrade lustigt åt varandras misstag.
Det var lustigt. Att fnittra sådär.
Sen skrattade vi också.
Och åt kött.
Med ben.
Fast dom åt vi inte. Dom lades åt sidan. Benen alltså.
Vissa la benen i soffan. Och andra korsade dom.
Andra svängde benen på det lokala utestället, där några andra fick rabatt på drinkar.
Och andra fick inte stanna kvar.
Jag hade tur och kände några ganska stora killar på stället. För övrigt dom jag krossade i lerduveskyttet. Inga namn. Men jag pekar åt stobyhållet.
Sen skrattade vi högt och länge.
Jag grät tillochmed lite av skrattet. Eller inte grät, men det kom skrattårar. Dom smakade komiskt.

Vaknade idag med en lustig känsla i kroppen. En fågel hade byggt bo i min mun och dessutom bajsat där. Kändes det som.
Kroppen var febrig och skakade då jag vände mig snabbt.
Visste inte då om det var min säng som var kass eller om kroppen bara gett upp.
Tittade i plånboken och hittade en massa lustiga och några ganska olustiga kvitton.
Då kontot är länsat vet man att man haft roligt. Den stunden då kontot länsades.
Men vad är väl pengar? Jo en sort sätt att betala för sig.
Men det viktiga sägs ju vara att man i alla fall har hälsan i behåll. Och så mycket som jag både hälsade och halsade igår är jag tydligen jätteviktig.

Låt oss fantisera ihop följande scenario: Jag har barn. Och ett av barnen, säg att det tex hade varit en son, ringer och frågar mig om han får komma och sova över. (Ja i detta fall är det scenariot sådant att jag inte har en funktionerande kärnfamilj, eller ens en riktig familj utan låt oss säga att jag lever ensam med två katter och har barn varannan helg och varannan eftermiddagsvecka. För i scenariot jobbar jag skift och jobbar sent varannan vecka. (Bara för att komplicera mitt iscensatta liv ytterligare))
Anyhows. Han ringer och vill besöka sin far. Fadern i detta fall blir överlycklig. Och sen äter dom pizza och har grabbhäng. Kollar på film, helst någon komedi, och pappan ligger trött framför teven och känner sig jävligt tacksam.
En sån söndag hade varit perfekt.
Och bara för att maximera tacksamhetsgrejen och den kompletta söndagen mötte han kvinnan han önskade leva med resten i sitt liv på den närbelägna affären.

Att jag fick tillbringa säkerligen en timme på toaletten då magen var i uppror av för lite fast föda hör historien till.
Jag har ju hälsan.

Sån är jag.

Hälsbar och halsbar liksom