Start version 1.2

För att ingen ska känna sig träffad, diskriminerad, utpekad eller förskönad/förlöjligad i denna blogg kommer jag berätta som det är.

Orden är påhittade. All verklighetsanknytning är bara en ren tur. Bokstäverna finns på riktigt, men blandas och bildar ord som i sin tur bildar meningar. Påhittade meningar.

Ja nu är det så här att jag från och med idag särstavar och jobbar heltid.
Ganska fränt när man tänker på att jag gått hemma sen den 26:e maj.
Detta är bra på flera sätt.
1: Jag bidrar till samhället och betalar skatt.
2: Jag kommer hemifrån och slipper gå mil efter mil och nyttja endomondo. Vilket resulterar i lägre matkostnad och färre skoinköp.
3: Detta i sin tur innebär att jag inte bidrar till skoinförsel från Kina, då jag gissar att de flesta skor tillverkas där. Mindre utsläpp.
4: Samma sak med köttkonsumtion och växtgastillverkning från nötkreatur. Alltså mindre matintag.
5: Jag kommer hemifrån igen vilket innebär att jag inte klättrar på väggar. Mindre tapetkostnad.
6: Badar i regel en gång om dagen vid heltidsjobb, istället för tre. Klimatsmart liksom.
7: Inmundigar mindre alkohol då jag måste vakna fyra på morgonen. Leversmart.

Negativa bieffekter då?
Jo vissa dagar hinner jag varken gosa med barn eller katter så mycket som jag önskar.
Och andra dagar kan jag inte förbreda en middag klockan nio på morgonen för att dela den med underbarnen. Eller den underbästa. Fast det var ju ett tag sen. Så den är oavgjord.

Grejen är att jag fortfarande cyklar med samma cykel som dödade min axel.
Men vi är överens nu. Cykeln sa till mig: Cykla snygg å inte så himla snabbt.
Jag bara: Cyklar jag för snyggt får jag inte vara ifred.
Så nu cyklar jag med en hand på styret och en hand håller i lampan då lampfästet gick åt helvete vid smällen.

Och i lördags när jag gick hem från en hysteriskt kul herrmiddag, passade jag på att spotta på stolpen.

Sån är jag.

Hämdlysten liksom