Ett besök på sjukhus

behöver inte alltid betyda att man är jättesjuk.

Vill bara förtydliga detta.

Det finns människor, både kvinnliga och manliga som besöker sjukhus varenda dag, utan att för den skull, vara det minsta sjuka.

Sen finns det dom, även här kvinnor och män, som aldrig besöker sjukhus och dör av infektioner eller andra kroppsliga åkommor.

Förtydling klar.

Hade jag svalt en samarin hade min mage lekt champange.

Korken jag ville stoppa upp i röven för att stoppa kissandet med rumpan, hade skjutits iväg farligt långt. Helt omanövrerbar.

Kanske lyckats träffa någon.

Vart skumt då.

Kork med bajs på kläder, mitt under festivalen. Ack sån otur.

Nu finns dimor, istället. Bästa antiskiten på nåt vis.

Fast man tar smällen lite senare.

Undrar on Shane Macgowan har magproblem?

Eller Iggy Pop?

Eller Kristina Lugn?

Eller prins Carl-Philip.

Kul för dom i så fall.

Kändisbajs.

Bra skit.

Vill härmed meddela att iPhone 4 inte alls är så bra som den ska vara.

Inte heller min internetupkoppling.

Det som däremot är lite bättre än väntat är varmvatten temperaturen.

Skållas lite på benen.

Eller smygbits.

Skumt är det i alla fall.

Precis som detta inlägget.

Står still i huvudet.

Kanske för att allt blod ligger i vattenklosetten.

Sån är jag.

Blodbristad liksom...

Vad är det som händer

med min mage?

Det känns som om mina tarmar har rejv. Värsta utflyttningsrejvet.

Och äter knark.

Kasst knark.

Tjorvar och vrider på sig. Mullrar och skjuter nålar. Upp mot naveln.

Var hos husläkaren. Ja den där allmän praktiserande mannen som har hand om alla slags sjukdomar. Från barns öroninflammationer, till gamla människors kärlkramper.

Husläkaren den allsmäktige.

Han klämde på magen, frågade om jag hade diarré och kräkningar. Feber och trötthet.

På dessa fyra frågor och lite tafatt tafsande kom han fram till att jag led av: Gastroenterit.

Han borde få nobelpris.

Inte för att jag fick med tre stycken jättelånga tops som jag skulle pilla i mitt eget extrement med, utan för att han är bra på att dra diagnoser så snabbt.

En veckas sjukskrivning. Ingen alkohol, stark mat, fet mat.

Är han dum på riktigt?

Det är den elfte idag, tre veckor efter semestern.

Tror han verkligen att jag skulle ha råd med alkohol, stark mat eller fet mat?

Lönen är ju slut sen två veckor...

Idioit!

Det finns trots allt lite bra grejer som kommit ur min magmisär.

Inte bara diarré och vomeringar. Utan jag upptäckte att jag hade sagan om ringen triologin liggande på den externa hårddisken. Och heroes säsongerna.

Städade undan gamla filer ur datorn. Och vips! Där fanns dom.

Så soffan har fått sin beskärda del av fisar, svallningsvettningar och fosterställningsliggning.

Likaså badkaret.

En annan bra sak är att det inte smittar.

Så jag kan ha barnen precis som vanligt.

Fint det...

Just ja. Husläkaren the allmighty sa att jag skulle varva ner. Då stress inte är bra för magen.

Funderade en stund.

Jag kan aldrig minnas att jag sett det på en enda livsmedelsaffär jag varit i.

Stress. 39 kr kilot. Eller hektot.

Måste vara sällsynt det där.

Precis som hon, här.

Får leta vidare. Efter skatter och stress.

Och Orions bälte.

Sån är jag.

Hemmaobservatorisk liksom...

Blev misshandelsanmäld

inatt.

Av en drogpåverkad man som satt i min bil.

I full färd med att demontera min bilstereo.

Satt på balkongen. Sved och gurglade i min mage.

Tänkte slänga iväg en kastspya, då jag såg två herrar i keps som kommunicerade med varandra med PMR radios.

Fränt, tänkte jag. Hemliga poliser eller nåt.

Döm om min förvåning då det dyker upp en moped. Och låter jättehögt.

Och hemliga poliserna inte gör någonting mer än att prata med människan på mopeden.

Sen får han åka.

Och de två kepsbeprydda herrarna öppnar min bil. MED NYCKEL!

Så det vara att glömma kastspyan, ta på sig kläder då jag satt i morgonrocken på. Rusa ner för trappan. Knacka på grannen (som jag visste var vaken) Ut på parkeringsplatsen.

Öpnnade dörren och tog tag i kepsman nummer etts nacke. Drog ut honom ur min bil och frågade vad han gjorde.

Han menade på att det minsann var hans bil.

Jag menade annorlunda.

Han insisterade på att det var hans bil.

Jag insisterade att så var det visst icke.

Efter lite hammagjord ultimate fighting fast i light version, berättade han att han bara skulle sno stereon.

Grannarna hade under tiden kommit ut och en av dessa hade ringt den riktiga polisen.

Förstod ganska tidigt att kepsmännen, varav den ena hade försvunnit ut i natten, inte alls var hemliga poliser. Utan tjuvar!

(hoppar över lite tid här)

Jag fick gå bort till den ena polisbilen för att se om personen de hade gripit var samma man som satt i min bil.

Och visst var det samma man.

Fick reda på att jag tydligen hade slängt ner honom i backen tre gånger. Och han hade jätteont. I rumpan och i ryggen. Jag hade dessutom slagit sönder tänder och slagit honom i magen. Massor av gånger.

Jag är nog jättestark.

Min version av det hela är att jag drog ut honom ur min bil (vilket jag faktisk orkar) Puttat in honom mot min bil (vilket också fungerade) Tagit tillbaka mina ägodelar som låg i hans ica kasse. (vågade jag då det var grannar överallt) Sen sprang han.

Polisen log lite fundersamt och skulle ta tjuven med sig till Kristianstad då han hade kastknivar i bakfickan.

Funderade länge på det. Kastknivar.

Är dom indiska? Och i så fall vilken kast tillhör dom?

Finns det rullknivar? Hoppknivar? Studsknivar?

Jag önskar mig en 400 meter häck kniv.

Dom har arsle till hela huset.

Sån är jag

Rumpglad liksom...

Födelsedagskalas

hos gudsonen.

Han fyllde fem.

Fem.

Han som alltid varit den lille hoppjerkan.

Blyg till en början.

Opratig ett tag.

Nu tuffaste. Med spretande hårt hår. Babblande och skrattande.

Och ögonen.

Gosse, dom skojade inte när dom sa att vissa har ögonen.

Dom som får folk att darra. Älska. Göra allt.

Jag avundas inte honom.

Han borde få peta-väck-flickstackare pinnar i 15 års present.

Underbara ögon. Blinkar perfekt. Fulla i fan. Och såna man kan titta i och bara förundras över hur ofattbart djupt man kan se in i dom.

Jaja.

Nog med superlativ om den lille skitungen <3

Kändes faktiskt okej att vara där.

Med ex frun, ex svärmor/svärfar, ex svägerska/svåger, ex gammelmommo/gammelFrank.

Kände mig tillfreds när vi satt på balkongen, rökte! Ja till och med ex svärmor insåg att röka är döfräckt. Så hon har börjat igen. Som jag...

Hon och ex frun har gjort en sång till mellanflickan.

Som satt där och sjöng.

Jag svalde hårt.

Dom sjöng vidare.

Jag fick titta ut över gården. Hade jag inte gjort det hade ögonen fyllts av tårar.

Så äckligt klockren text.

Om mellanflickan alltså.

Allt stämde.

Och orden grävde hål i hjärtat och fyllde det med ångest inför framtiden.

Men samtidigt hopp om att hon någongång kommer känna sig trygg och vara lugn. I sig.

Hur som helst. Med gråten i startgroparna gick vi in och tittade på filmer från det att mina barn var små.

Sen fick jag gå några rundor i lägenheten. För att lugna själen.

Passade på att leka lite med LEGO med födelsedagsgrisen.

Jag njöt...

Upptäckte när jag kom hem med mina prinsessor att katten, den enögda, hade missat kattlådan och kissat på badrumsmattan.

Kissekatt på nåt vis.

Tur jag hade tvättdag.

Tvättade och trixade.

Grannarna kom upp och vi hade den sedvanliga söndagsfilmvisningen.

Popcorn i soffan, katter och hundar om vartannat. Soffor och fåtöljer fyllda av människor i varierande storlekar. Barn i knä och på golv och vid datorer.

Älskar det.

Kollektivkänslan.

Sån är jag

Människo o skygg liksom...

Fantastiskt hur barnen

kan ha så kul på så kort tid.

Rusade till stan.

Och dom sprang. Jisses. Forrest Gump my ass...

Hade bestämt oss för att hinna fram innan butikerna stängde.

Skulle ju fixas det sista inför gudsonens födelsedagskalas på söndag.

Barnen har ingen tidsuppfattning...

Jag: Men snälla flickor. Det är först på söndag.

Dom: Meh! Vi måste handla idag.

Jag: Fast dom har öppet i morgon också!

Dom: Fast tänk så här pappa, om vi blir sjuka. Hur gör vi då?

Jag: Det är ingen fara. Då går jag själv upp till stan och handlar det ni vill.

Dom: Men tänk om du inte hinner?

Jag: Jorå. Jag har typ världens snabbaste ben.

Dom: Mmmm. Fast vi måste handla idag.

Jag: Men kära ungar.Vi fixar det i morgon. Nu ska vi strax göra kvällsmat och sätta på en film. Ha mys i soffan (med fjäskröst)

Dom: Vi måste...

Jag: Ok.

Så vi sprang, ja dom sprang, jag tog långa kliv. In på första butiken. Handla presenter, omslagspapper.

Då kom dom på det.

- Vi måste ha ett fint halsband, när vi ska gå på kalas!

Så in på glitter. Rensa hyllorna. För halsband kan man tydligen inte ha för många av. Detsamma gäller öronhängen, solglasögon, armband och fjäderhelveten som flyger snyggt i vinden.

In på Lindex, HM, Nisses, Kappahl (stavas det så?)och köpa mer grejs.

Skynda hem för att hinna slå in allt.

Ja vi kan ju bli sjuka...

Nu, först nu så är lugnet funnet.

Bert på DVD´n.
Popcorn i skålen.
Osockertoppade barn.
Harmonisk pappa.

Insåg att jag träffar dom alldeles för sällan.

Funderar allvarligt på att hitta ett dagtidsjobb så jag kan ha älsklingarna varannan vecka.

Tror inte det är bra för dom att vi ses varannan helg och varannan eftermiddagsvecka mellan 13.30 och 19.00.

Dör lite av att inte vara mer med.

Fast kanske detta som gällde.

Sårade innan...

Nu är det min tur att få själsbrand.

Sån är jag

Efterklok liksom...

Upptäckte idag att

jag inte alls är någon sexmissbrukare.

Jag brukar sex.

Men missbrukar behovet av att vara trygg.

En sån jävla skillnad.

Mitt hjärta slutade slå dubbelslag.

Hoppa över dom där slagen. Som jag ville ha.

Som jag trodde jag behövde.

Det äckliga är att jag saknar dom.

Som ett självdestuktivt behov, jag ville ha tillgodosett.

Men nu, efter hela 9 timmar och tjugosex minuter, har jag faktiskt inte tänkt.

På det.

Och just nu, precis just nu, är jag stolt.

Och stark.

Som en supernova.

Bländar mig själv i spegeln så jag måste kisa.

Smygtitta åt sidan.

Upptäcker ett blåmärke.

För såna syns bäst i strålinsikt.

Precis som ärr.

Sån är jag.

Blundlik liksom...

Tog mig faktiskt tid

att städa lägenheten idag.

Blev förvånad hur snabbt det faktiskt gick.

Kanske var det för att jag proppat min kropp full av c-vitamin i form av blåbärsbrustabletter, eller också för att jag somnade relativt bra igår.

Låg och tittade på film tills jag vaknade. Fantastiskt det där.

Hur jag kan somna alldeles snett i soffan med en katt intill bröstet. Känns som jag blinkar till och vips har tiden dragit iväg och blivit morgon. Och jag ligger på exakt samma sätt som när jag somnade.

Tror att jag dör när jag sover. I soffan.

Fast inte i min säng.

Brukar vakna av att jag virat in mig i lakanet och katten sitter på golvet och tittar förundrat på mig.

Kanske jag lever mumieliv i sängen.

Leker gammalegyptisk och pratar konstigt. Sminkar ögonen med kajal och tar på en svart peruk och klär min kropp i bladguld.

Lägger mig i sängen och hämtar en virknål. Drar ut min hjärna och lägger den i nattduksbordslådan. Virar in mig i lakanet och ber katten hälla en massa doftande oljor över mig.

Funderade på detta med att ligga i tält. Inte ligga ligga, utan sova där. I sovsäck. Ett tvåmans tält. Undrar vad jag blir då?

Kanske skogstokig eller Mulle.

Eller mullvadstokig. Gräver ner mig och har långa morrhår.

Fränt.

Kunde göra katten avundsjuk.

Åma mig på golvet och dra mina hysteriskt långa morrhår längs väggarna och fälla katten genom att snabbt vrida på skallen.

Fast å andra sidan trillar han lite som han vill redan nu.

Skeva katten på nåt sätt.

Fast det gör jag med ibland.

Trillar alltså.

Sån är jag

Fällbar liksom...