Tror jag ska bli landskapsarkitekt eller nåt sånt när jag blir stor.
Så mycket tid som jag lagt i trädgården denna helg har jag inte lagt på de 5 år vi bott här totalt.
Sjukt gröna fingrar jag har. Nästan som dom i serien V. Björnbärsbuskarna hatar mig och kommer säkerligen inleda någon slags hämd efter att jag slet upp deras släktingar med rötter och hela skiten. Fattar inte hur de kan sprida sig så förbaskat? Att det dessutom fanns ett myrbo i en av rötterna gör mig bara mer konfunderad. Kanske kittlade de björnbärsroten så där skönt, eller också njöt björnbärsbusken av alla små myrskitar som de passade på att lämna i boet.
Ska fram med sekatör och taggbeständiga kläder och kasta mig in i tuija häcken och dräpa vilbjörnbären. Dessa tuffa släktingar till de fredliga som växte vid husknuten. Tillbringat ungdomen på plattan, knarkat lite och proppat sig fulla av steroider. Sen väljer de att flytta tillbax relativt nära släkten, utveckla taggar för att demonstrativt visa hur jävla fräcka de är. Har retat mig på dom ett tag. Inte nog med att dom river upp armarna på en, när man fredligt går förbi med gräsklipparen. De avlar dessutom sticklingar överallt.
Men jag hämnas på dom. Tar deras sura bär i munnen, biter ljudligt sönder dom och spottar ut dom i en mugg. Sen skrattar jag mitt allra elakaste skratt. Så här: Heheeeeehaaaa aaahhhaaaa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar