Irländsk musik i Knislinge slog alla förväntningar. Ett 75 års kalas som hette duga. Nej det hette det ju inte. Det hette ju gammelmommos kalas. Men ack så trevligt det var. Trots att jag dagen till ära var chaufför, för en gångs skull, så rockade man och hoppade och sjöng. Sjöng till och med i rätt ton. Eller så var det musikerna som spelade falskt. Tror mest på det första...
Den underbara shakade loss och dansade så hon i dag har träningsvärk. Bättre betyg till musikerna lär det ju knappast bli.
Planerades även för en kusinträff. Trots att jag är kusin, men inte deras, så blev jag inviterad jag med. Tur att jag har en underbara, som har rätt kusiner som anordnar fester. Skall bli hysteriskt roligt att sitta i Lund och känna finkulturens aura omsvepa min kropp. Kanske man till och med väljer att ta tåget dit, så man slipper fundera på när och om man kan köra bil hem dagen efter.
Söndag... Smaka på bokstäverna. Underbara dag. Kaffe, cigg, gå till lilla affären och köpa aftonbladet med bilagan, klä sig i dom där blåa snickar byxorna som alla män har någonstans i sitt hem. Ta på en ful tjock tröja, valfri huvudbeklädnad och bege sig ut och renovera någonting. Det kvittar vad det är. Bara man försöker. Med elektrisk skruvdragare i handen, skruvmejslar och talmeter i byxorna. Själv är planerna för dagen att renovera insidan av bilen. Med dammsugare och textiltvätt ska det fejjas och löddras. Förhoppningen är stor att när det är färdigt skall emblemet på bilen gnistra BAAS (har en saab). Bara för att det är det tuffaste instrumentet.
Det innebär ju automatiskt att personer som spelar bas är lite bättre människor. Och absolut tuffare sådana...
Finns Saab fortfarande? Jag har hört att dom slått igen. Fast någonstans finns det ju alltid någon knepig entusiast som startar ett litet lokalt museum för eget bruk och går där och skrotar och myser bland sin lump. Och snurra ståbas, gör man det ännu? Det känns som om du lever i 50-talet.
SvaraRadera