Irländsk folkmusik och 75 års galej.
Det är dagen i ett nötskal.
Började denna lördag med att tvätta bilen. Riva ner hönsnät på altanen, som vi satte upp när vi blev fosterföräldrar åt en uteliggarkatt. Sen valde han att bo hos oss på egen vilja. Kändes onödigt att sabba förtroendet med att fortfarande spärra in honom, utan någon som helst möjlighet att lukta på gräset, fånga en fågel eller två.
Skall upp och införskaffa en sprillans ny skjorta, och förska bete mig vuxet en hel dag. Jag kommer att tvilva och känna min obstinata frustration spruta ur mina öron. Den rebelliske ynglingen i min skalle kommer banka i gommen och vilja att munnen ska häckla folk. Men jag skall besinna mig. I alla fall försöka.

Tandköttet och gommen trätte om vem som var bäst för munhålan.
De slogs så saliven skvätte, och slog varann i huvudkolan.
Tandköttet sa; att det måste du väl fatta,
att utan mig vågar munnen inte skratta...
Då sade gommen; att du är allt en dum en.
Utan mig trillar ju hjärnan ner i munnen...

Hoppas den underbara slipper vara bakfull i morgon, då alla barn i hela huset ska på kalas...
Själv är jag chaufför ikväll. Gött!