Och då kom timmen

då jag lekt superhuslig.

Tvättat, diskat, lagat två punkteringar på cykeldäck, pussat barnen alldeles kopiöst och lagat mat med dom.

Minsta flickan berättade stolt att hon minsann kan kocka bättre än någon.

Satt med hjärtat i halsen och med telefonen förprogrammerad på 112, då hon viftade runt med vassaste kniven och skulle skära upp korvbröden vi bakat. Frän som hon är hade hon korvbrödet i handen och skar neråt. Mot sin egen handflata. Det bra i det hela var att det enda röda som hamnade på korvbröden var ketchup. Lyx smak...

Nu sitter jag och pillar navelludd ur naveln och försöker plocka upp pennor med tårna från mattan.

Och ja det är sport på teven igen. Nu jagar en massa män runt och försöker sparka på en rund läderboll innehållande luft.

Dom kastar sig på grönt gräs och låtsas ha jätteont, och skriker på en man i gul tröja.

Tur, jag äger ingen sån. Gul tröja alltså. Då hade jag säkert fått skäll jag med. Av män som håller ut sina händer i tiggarposition och skriker så halsvenerna buktar.

Dom kramas också. Fast bara med de män som har likadana tröjor som dom själva har. Fast med olika nummer på ryggen. Kanske dom inte har namn. Luftbollsmännen.

- Hörru fjorton, har du en snus?

- Tyvärr trean. Har bara en pris kvar, och den ska jag ta efter duschen. Hör med åttan.

- Men åttan snusar ju inte. Det är ettan.

Sån är jag

Snussugen liksom...