Jag är en sexmissbrukare...
Har tänkt och vridit på alla mina uppfattningar om kärlek/sex/intimitet och kommit fram till att detta inte är någonting jag klarar av.

Går alltid för långt. Gör allting fult av det som ska vara fint.
Kvinnan jag söker sätter jag på en pedistal, klär på henne sjuka kläder, fantiserar om saker jag gör med henne. Saker jag egentligen inte vill. Fast min hjärna vill.

Sjukt.

Funderar på att ta kontakt med en psykolog. Fast genast när jag skrev ordet psykolog upptäckte jag att det är ju jag.

Psyk och låg.
Ligg med ett psyk.
Pyttsan...

Nu till nåt helt annat... Typ kaffe

Just kaffe har jag svårt för.

Inte så att jag måste säga nej när jag bjuds eller så, utan mer
att när jag väl druckit några koppar börjar magen kännas av.

Min blick letar efter någonting att läsa.

Är tyvärr så att jag måste besöka toaletten.
Och där klarar jag inte av att sitta och uträtta mitt behov om jag inte har någonting att läsa.

Så jäkla tråkigt att bajsa.

Kaffe har jag svårt för.

Svårt att säga nej till. Gillar smaken, doften och känslan av denna bruna dryck i min mun.

Har även svårt för att inte gilla att bajsa. Visst det är störttråkigt, men jäkligt skönt.

Ungefär som ensamsex.

Har alltid varit svag för kvinnliga underkläder.

Däremot har jag inte provat att bära dessa själv.

Är rädd för att jag kommer fastna framför spegeln.

Stå där titta och känna hur jag blir tänd på mig själv.

Så besviken jag skulle känna mig.

Alla dessa år jag letat efter kvinnan i mitt liv, och så står han där framför spegeln.

Sån är jag

Spegellik liksom...