Hemma igen

efter en fruktansvärt häftig helg.

Upptäckte att jag gjorde precis ingenting alls.

När jag inte har barnen.

Och så kan det ju inte vara.

Sitter i soffan och gosar med den enögda katten.

Ja. Jag har skaffat katt.

En enögd, svanslös och underkäkstandlös svartvit.

Kattkommando syd behövde hjälp.

Katten behövde vila upp sig.

Jag behövde sällskap.

Win-win situation.

Han kom hit förra onsdagen. Kastrerad och id-märkt.

Trött, kissluktande och bakbensgungig, gled han omkring längs golvlisterna och letade efter gömställe.

Tog ett tag innan han fattade att jag är schysst och förser skålen med mat och vatten.

Nu ligger han på sin speciella plats i soffan och glor enögt på mig och kräver min hand.

Gör absolut ingenting. För jag nästan kräver att han ska glo enögt och krävande på mig. Då trivs jag.

Sigge heter han, men jag funderar på att döpa om honom till Jack. Eller ondskan.

Han är mjuk men ser elak ut.

Ärrad och sabbad. Som jag.

Vi är menade ett tag. Eller typ hela tiden.

Hur som helst.

Kom ju på att jag inte bara kan sitta inne, titta på teve, cafeworlda eller ladda hem film. Så jag sökte in till insatskompaniet igen.

Och vips var man inne i rullorna igen.

Så fredag till söndag har vi trixat SIB och skjutit skott. Smällt och sprungit i trappor. Säkrat rum, genomsökt rum, spängt granater och rökt alldeles för mycket cigg och frusit alldeles hemskt.

Liggunderlag är bajs. Tunna hårda och svarta. Som sopsäckar på nåt vis.

Inatt snarkade jag i min egen säng. Högt, länge och vaknade med värkande gom.

Sån är jag

Snarkmasterlik liksom...

Fick precis bannor

av min nioåriga dotter.

Vi badade och gjorde tuffaste frisyrerna på varandra.

Mellanflickan, minstaflickan och jag.

Ena stunden skulle dom gör mig till spion och andra till troll.

Passade bra som troll. Orakad och disträ.

Hur som helst. Efter schampoo, balsam och tvålkuren så klev vi upp.

Badrumsgolvet alldeles förskräckligt blött.

Virade in dom i handdukar. En till håret och en till kroppen. För sånt har tjejer tydligen... Enligt dom.

Jag själv snitsade till det med en handduk runt höften. Ställde mig framför den något immiga spegeln och såg bra ut. Ett tag. Sen försvann imman.

Löddrade in hakan och överläppen i rakgel.

Kom på the grej of grejs.

Jag sparar mustasch.

Tycker det är ganska fräckt.

Mellanflickan kom in när jag trodde jag var klarrakad.

Hon gapade och hakan gungade upp och ner. Som bungyjumphoppare. Fast mer lik en hakhoppare.

Hon bara: Nääääääeeeeee. Inte så.

Jag: Vad menar du?

Hon: Nääääeeee. Inte så. Det sticks när vi pussas då.

Jag: Ok. Rakade bort min superfräckaste moppemustasch.

Hon: Såja. Nu blev du mjuk och pappa igen.

Då dog jag.

Underbara unge.

Os på teven och snö utanför fönstret.

Känns som det börjar bli gamla nyheter.

Men sån är jag.

Repetativ liksom...

Trodde jag drömde

och sen upptäckte jag att jag faktiskt gjorde det.

Blev arg.

För drömmen var en bra dröm.

Åt semlor. Jättemånga.

Och fick inte magknip.

Bra dröm på nåt vis.

Träffade en gammal klasskompis. Ja gammal. Han är tre månader äldre än vad jag är.

Således jättegammal.

Vi var i Stockholm. Och satt på en parkbänk med en kartong, typ flyttkartongstor låda fylld av semlor.

Mumsade och fick grädde på näsan. Och florsocker på ögonfransarna.

Pressade ner semla efter semla. Minns inte om vi ens tuggade.

Ganska fräckt om vi svalde dom hela.

När vi var klara rökte vi en segercigarr. Cubansk skit.

Drog halsbloss och puffade.

Gjorde såna rökringar som Gandalf gör i sagan om ringen filmerna.

Fan va vi var fräna.

Sen vaknade jag.

Lite sur.

Gillar semlor.

Badade, rakade mig. Tog på mig kläder. Drack en kopp kaffe. Sen en till. Och en till.

Då kom det för mig. SKRÄCKEN!

Upptäckte att jag bara hade en cigg kvar i paketet.

Väntade längst innan jag klev ut på den snöfyllda balkongen, satt mig på en iskall stol. Inhalerade nikotinrök.

Nu känner jag mig lite stressad.

Måste hinna till affären och köpa nya. Innan jobbet.

Hinner säkert.

I morgon är det första mötet detta året, för mig, för SiESTA!

Längtar så jag blir rödflammig på bröstet.

Får hårda bröstvårtor och håret på benen ställer sig rätt ut och pressar jeanstyget så byxorna ser alldeles felplacerade ut.

Men det gör inget.

Har gärna felplacerade byxor. För SiESTA!s skull.

Sån är jag.

Malplacerad liksom...

Kaffe och morgoncigg

och lokala morgontidningen.

Det går snabbt att bläddra igenom den.

Hinner inte ens få trycksvärta på fingrarna.

Tjoff så är den läst.

De har tillochmed lagt ut hela tidningen som PDF på nätet. Tar längre tid att läsa den där. Ska scrolla och klicka.

Men känns fel att ta med sig datorn i badet.

Badkaret gillar det inte heller. Hon är rädd för stötar. Och nålar.

Sånt som sticks. Därför jag alltid måste raka mig innan jag badar.

Skulle vara värsta scenariot att jag råkade vrida på huvudet för att ta en schampoflaska och gnida skäggstubb mot emaljen.

Gnisslar tänder av rysningar.

Eller ryser av tandagnisslan.

Skit samma.

Basta är också bra. Nästan som bad. Man blir varm ända in i ryggmärgen.

Den värmen håller i sig ett tag.

Som en bra fylla.

Fast utan fågelbo-i-munnen-dagen-efter-smak.

Kan bli så fel, fast man vill göra bra saker.

Som, "det var ju inte glidmedel. Det var ju lim" grej.

Ahhh. Glömde tvätten.

Måste rusa.

Sån är jag.

Snabbast liksom...

Funderar på att ta

ta i min kropp.

Ta den i nacken.

Och dra den till jobbet. Till den nya fina gymmet.

Träna axlar och nacke.

Bli mindre ond där.

Och lite starkare där.

I nacken. På jobbet.

Gör ont i den ibland. När man tittar uppåt. Sitter på en truck och bara: Aj.

Då kliver jag av. Och plockar lite. Eller dataklickar lite. Eller flyttar en pall eller 38546.

Beror på. Hur mycket det är att göra.

iPhone tillåter inte java.

Jävla apple.

Inte java som i kaffe, utan java som i script.

Det innebär ju att jag inte kan sitta på rasten och spela cafeworld på fejsbok.

Skit me.

Har slått vad med grannen om vem som leder om två veckor. Nej 10 dagar kvar.

Vinnaren städar den andres lägenhet.

Har inte gjort ett dugg i min sen vadet kom upp.

Fan om jag skulle förlora.

Får ta semester ett par dagar.

Grannens lägenhet går fort att städa.

Min kommer ta dagar då. Kanske.

Eller så struntar jag i att vara hemma.

Sover på jobb. Äter på jobb. Bastar på jobb.

Kommer sakna mitt badkar.

Och hon mig.

Ingen som viskar förförigt när jag kommer hem från jobb.

Ingen som vill att jag ska fylla henne med min kropp.

Ingen som vill att jag ska pressa mina lår mot hennes sidor.

Men å andra sidan har jobbet en stor, riktigt stor teve.

Den rymmer säkert jättemånga kanaler.

Tvivlar nu. Vet knappt in eller ut eller snett eller bakåt.

Sån är jag

Osäker liksom...

Jisses. Klockan dör

snart.

Jag är uppe sent.

Nästan senast

Såg att F skulle skrapa foster.

Nåt dog i hennes mage.

Grät och dog lite för hennes skull.

Kände igen mig.

Jag dog också i magen. Ända tills jag var 13. Då dog han. Den elaka.

Jag blev stark då.

Skit meh att det skulle ta 13 år. Hade kunnat bli så mycket bättre är jag är idag.

Fast kommit långt ändå.

Kär med.

Sån är jag

Nyfiken liksom...

Väntade och väntade

och plötsligt var det måndag.

Konstigt hur man kan svänga i humör.

Ena stunden dör jag lite och andra vill jag flyga.

Just nu är jag högt ovanför huset, når nästan molnen.

Ollar dom.

Visar vem som är jag.

Molnen försöker undvika ollningsproceduren.

Men den är helig. Guruaktig. Svänger fram och tillbaka, upp och ner. Prickar perfekt. Mitt i molnet. Eller kantollar.

Kantareller. Kantstötta. Leabrötna.

Rimmeri på hög nivå.

Molnhög.

Fan skulle jag börja knarka hade jag varit normal.

Kommit ned på mänsklig nivå.

Typ ner med tjack. Upp med valium.

Som en NoFX text nästan.

Eller surfat på en kanyl. Vassa sidan bakåt, så man inte råkar spetsa någon som står ivägen.

Skulle vara rent otaktiskt att råka skjuta någon som har varit eller som inte vill bli hög.

Eller låg.

Katta låg.

Och spann.

Plirade en stund med ögonen och krävde ryggklapp och örongnugg. Bet kärleksbett i handen och bockade förskräckligt hårt. Så man fick små blåmärken.

Sån är jag

Kattmärkt liksom...