Sådär jobbigt längtig

jag kan bli ibland...

Saknar känslan av mina fingrar mot hud. Mina fingrar i hår. Mina fingrar i någons mun.

Oj.

Snabbaste där.

Fast känslan.

Som att klia sönder ett myggbett. Gör ont men är skönt på en gång.
Fast när den känslan är inuti huvudet, klådan alltså, och man inte kan klia sönder.

Bara kliast. Jätte.

Fan me.

Vet inte hur jag ska göra. Vill så mycket. Men måste samtidigt lägga band på mig själv. Inte mjuka fina sidenband. Inte heller taggiga sticksiga band. Utan hålla emot mina känslor.

Får liksom inte respons på det jag vill. Eller känner.

Eller får jag det? Fast inte förstår?

Vill sitta bakom i badkar och tvätta nacke och rygg. Ligga mellan ben på en kudde och somna när jag tittar på teve. Ligga sked, så jag blir alldeles svettkladdig på magen. Låta henne ligga på min arm, trots att armen domnar och det sticker i fingrarna. Vägra flytta på mig bara för att jag ser att hon sover sin djupaste, alldeles fantastiskt trygga sömn.

Förstå. Både för egen och andras skull, att detta är bra skit.

Våga lyssna på mina egna tankar. Inte bry mig om andras tankefel om mina.

Eller kanske det handlar om att lyckas få henne att förstå det. Tankefelet alltså.

Eller då blir det fel. Om jag ska få någon att förstå. Bör kanske vara så att hon förstår utan att jag behöver säga någonting. Att jag knappt behöver existera.

För just nu är det så.

Att jag inte finns. Inte ens för mig själv.

Sån är jag idag.

Osynligast liksom...

Ibland är det kämpigt

men det är tur att hon finns.
Med sina ord.
Upptäckte henne alldeles nyss.
Smälte.
Blev en våt fläck på lakanet, där jag gärna låg. Eller badrummet fullt av skum och vatten stoj efter barnens badlek.
Veronica Maggio.

Jag vet.
Börja inte.

Hon är ung.

Jag är gammal.

Har ingenting med det att göra.

Åldern alltså.

Ord är oålderliga.

Det samma gäller smekningar, viskningar, ögonblick, ögon.

Dom åldras inte.

Bara växer och gnistrar mer ju mer känslor som ligger bakom varje blick.

Bo Kaspers Orkester har en sång. En sång som dräper de flesta. HÄR!

Texten äger. Basen äger. Allt på nåt vis.

Lätt att gå över gränsen när jag lyssnar på den.

Fan me...

Dessutom gjorde jag bort mig idag.
Badat. Haft hakan under vatten för att mjuka upp skäggstubben. Upp, immig badrumsspegel, raklödder och vips... Min allra fräckaste mustaschkampsmustasch försvann. Hann inte stanna mig innan det var för sent.

Och Aschberg och Fylking som ska komma till jobbet och bedöma vår överläppsväxt. Priser utlovats. Trots att underläppsmustasch är tillåtet...

Jag har ju sveriges sämsta skäggväxt. Men jag gjorde för saken. Mot prostatacancer. Nu står jag här med min lilla fjantiga pin, som jag fäst på jackan. Utan överläppshår...

Som jag sagt innan så är jag ingen beundrare av hår. MEN jag gör det gärna för att visa att jag bryr mig.

För det gör jag.

Oftast.

Sån är jag.

Brysam liksom...

Fick dåligt samvete

då jag kom att tänka på mamma.

Ringer henne alldeles för sällan.

Glömmer bort att berätta för henne hur mycket jag älskar henne.

Detsamma gäller min syster.

Måste bli bättre på det...

Bättre är jag på Enemy Territory. Grym där.

Grym på att bada också. Gärna hetare, längre och djupare än andra.

Funderar på att städa lägenheten idag. Planterade om mina fredskallor häromdagen. Större krukor, lecakulor och fräsch jord.
Nu står garderobsblommorna och tittar avundssjukt på grannblomman.

Jag försöker förklara för dom att jorden inte alltid är fuktigare på andra sidan eller i andras krukor. Dom förstår inte riktigt. Tror inte jag är så haj på garderobiska.

Testade skriva ett brev till dom och översätta med Google. Hittade inte garderobiska där heller. Dom säger att språk är språk när mer än en kan språket. Kroppsspråk är en annan sak. Det kan jag inte heller läsa.

Håller på att försöka lära mig det. Börjar från grunden. Som blindskrift försöker jag känna om kroppsspråket och min hjärna pratar lika eller ens försöker förstå.

Det är då det blixtrar och stöter till. Ibland kommer vi överens och då går det lätt. Andra gånger missuppfattas allt och tanken fastnar i axel/armbågshöjd. Vill gå vidare till slutklämmen men snubblar och blir tafatt.

Bra skit: Äntligen sett en hel film. Nästan.

Bättre skit: Kunde ligga en stund på höger axel.

Bästa skiten: Vaknade alldeles jättelycklig. Pigg tidigt. Skumt...

Upptäckte att dammsugarpåsarna är slut.

Sån är jag.

Ilandsproblematisk liksom...

Gick så där...

Förskökte en stund. Men sen vart det stopp. Som kattsand i toastolen.

Kan inte lyfta högt. Inte heller tungt. Tur att jag sitter ner och kissar.

Drog ut en sena i axeln igår. Inte bildligt talat. Alltså, jag skar inte upp min axel med vasst föremål. Tog heller inte tag i senan och drog ut den.

Starkaste jag skulle dra ut en pall. Men lite tvättmedel kvar på. Dra pallar för hand har alltid gått hur bra som helst innan. Men nu valde min gamla men ack så bleka kropp att säga ifrån.

Knak, pang och jätteaj! Brände och gjorde sig till. Axeln alltså.
Jag brukar ha koll på musklerna. Men har inte tänkt på senor innan.

Jo i köttfärs. Där har dom inte att göra.

Inte heller i korv, qourn, bilmotorer, vårkänslor.

Så nu sitter jag här hemma och klappar katten med vänster hand.

Får se hur länge han accepterar det.

Är ju extremt högerhänt, så risken är att jag klappar mothårs.

Sån är jag

Hårovan liksom...

Måndag hela dagen.

Kattkommandosydkvinnan var precis här med ett omplaceringskontrakt.

Så nu är katten officiellt min.
Kan man äga en katt?
Kan man äga någonting som har eget liv och egen vilja?
En bil kan man äga.
En stereo och dator likaså.
Men en människa, ett djur eller luft?

Ja, goddag. Jag skulle vilja ha en dvdfilm, en liter mjölk, en kvinna, 2 hekto bacon.

Dagen klar.

Nja.

Tittar ut genom vardagsrumsfönstret och upptäcker till min stora förvåning att det på trädet utanför, börjat tryckas fram löv. Grönt är skönt.

Vår är bra skit.

Som bad.

Negligerat mitt badkar alldeles för länge. Risken är att hon glömt bort mig och väljer att kyla ner vattnet jag fyller på, alldeles för snabbt.

Jag bara: Lala la laaaa. Trippar in i badrummet alldeles spritt språngande supernaken. Fyller på varmt, varmt vatten. I med lite skum. Mest för att slippa se min kropp.

Badkaret bara: Meh... Nu kommer han den där... Ska fan hämnas då han inte rört mig på alldeles för lång tid. Ah, han är naken också. Tar och kyler ner vattnet jättesnabbt. Så hans manlighet blir pytte. Skäms han nog.

Jag bara: Sträcker på mig, mjukar upp ryggen och axlar. Tar fram biltemakatalogen för att ha någonting att läsa i badet. Kliver i. Njuter.

Hon bara: Så, nu är han avslappnad. Om tre, två ett... KAAAAALLLLLLLTTTTTT! Hehe (elakt skratt)

Jag bara: Åh fan. Kallt det blev. Skjuter bort lite skum och ser att den blivit pytteliten. Skäms. Håller andan, svimmar, drunknar lite.

Hon bara: Ditt svin. Glöm aldrig bort mig mer. Öppnar pluggen till avloppet och tappar ut vattnet. Ser att du håller på att drunkna. Vill inte döda dig. Riktigt än.

Jag bara: Host, host, host.

Så kan det gå.

Man kan gå åt höger eller vänster med. Eller bak eller fram. Kan gå sicksack. Och till och med hoppa fram eller bak eller vart fan som helst.

Man kan även dra åt helvete. Eller inte dra alls.
Bara stanna och ta emot skiten.

Barnen har åkt iväg. Kommer inte se dom på ett bra tag. Känns hora. Sjuk hora.

Fast å andra sidan har jag haft bästa helgen med dom. Lever på det ett tag.

Ska plantera om mina fredskallor. Deras krukor har blivit för små. Vet inte om det är solen som krympt dom eller om jag vattnat med för hett vatten.

Ska fjäska för dom.
I med näring och lecakulor.

Sån är jag.

Lecbar liksom...

Funnit ro. Eller ror som bara fan

Söndag idag.
Rally ute på garnisonen. Vuxna män leker bilbana. Fast IRL på nåt sätt.
De kör runt, runt, runt. Samma sträcka flera gånger om. Häftigare slir ena stunden, för att i nästa sekund vobbla fram som fulla amatörer.

Och pengar. Ja jisses vad pengar dom lagt på sin sport.
Först måste man ha en bil. Sen måste man trimma bilen. När bilen är trimmad måste man ha en hjälm. Och tuffa vantar. Och solglasögon. Mugghållare och ac struntar dom i. Men gärna en grej som visar vattentemperaturen i motorn. Eller oljetryck. Gärna i LED med blåa blinkande lampor.

Sen måste dom skaffa sig en kartläsare. Och såna hittar man inte var som helst. Glöm blocket, biltema, ebay. Man måste känna folk. I den branschen. Och känner man inte folk i den branschen sitter man taskigt till. Det man kan göra då är att sno någon annans kartläsare. Och hoppas att man pratar samma språk. Annars kan det bli knas. Du svänger vänster när han menar backkrön.

Bensin slukar dessa trimmade bilar med. Och med dagens bensinpris kan man inte köra många varv innan man måste tillbaka till jobbet och tjäna ihop ännu en tank.

Jag funderar på att starta cykelrally. Typ antikcykelrally. Eller lågpriscykelrally.
Cykeln man använder får inte ha mer än tre växlar. Och man måste stanna och fika med jämna mellanrum. Och hjälm måste man ha.
Gissar på en årskostnad för detta på 300:-
Jämför med rally på riktigt.

Tänk vad pengar man kan lägga på pizza och andra livsviktiga saker.

Fram för mustasch.

Sån är jag

Fjunig liksom...

Hemma igen

efter en fruktansvärt häftig helg.

Upptäckte att jag gjorde precis ingenting alls.

När jag inte har barnen.

Och så kan det ju inte vara.

Sitter i soffan och gosar med den enögda katten.

Ja. Jag har skaffat katt.

En enögd, svanslös och underkäkstandlös svartvit.

Kattkommando syd behövde hjälp.

Katten behövde vila upp sig.

Jag behövde sällskap.

Win-win situation.

Han kom hit förra onsdagen. Kastrerad och id-märkt.

Trött, kissluktande och bakbensgungig, gled han omkring längs golvlisterna och letade efter gömställe.

Tog ett tag innan han fattade att jag är schysst och förser skålen med mat och vatten.

Nu ligger han på sin speciella plats i soffan och glor enögt på mig och kräver min hand.

Gör absolut ingenting. För jag nästan kräver att han ska glo enögt och krävande på mig. Då trivs jag.

Sigge heter han, men jag funderar på att döpa om honom till Jack. Eller ondskan.

Han är mjuk men ser elak ut.

Ärrad och sabbad. Som jag.

Vi är menade ett tag. Eller typ hela tiden.

Hur som helst.

Kom ju på att jag inte bara kan sitta inne, titta på teve, cafeworlda eller ladda hem film. Så jag sökte in till insatskompaniet igen.

Och vips var man inne i rullorna igen.

Så fredag till söndag har vi trixat SIB och skjutit skott. Smällt och sprungit i trappor. Säkrat rum, genomsökt rum, spängt granater och rökt alldeles för mycket cigg och frusit alldeles hemskt.

Liggunderlag är bajs. Tunna hårda och svarta. Som sopsäckar på nåt vis.

Inatt snarkade jag i min egen säng. Högt, länge och vaknade med värkande gom.

Sån är jag

Snarkmasterlik liksom...