Dagens visa...

Mitt skinn tycker jag är toppen
Ty det räcker runt hela kroppen.

Ända från foten och upp under håret.
Lagom kring armen och lagom kring låret.

Det skrynklar sig lite när jag skrattar.
Eller grubblar och ingenting fattar.

Det är tur att skinnet inte tar slut.
För utan skinn ser man nog äcklig ut.

Sån är jag.

Återberättande liksom...

Nålar i axel och skulderblad

som "klickar"

Inte ligger riktigt rätt, sa hon. Kvinnan på sjukgymnastiken.

Log och tryckte nålar i axel, överarm och armbåge.

Det pirrade och stacks lite.

Axeln blev röd som ett hallon, fast lite större.

Fick pensionärsgymnastik jag skulle göra.

Vicka på axlar, svänga lite lätt med armen.

Mitt ena skulderblad klickade inte riktigt in som det skulle.

Hade en liten änglavinge där bak.

Ja liten.

Men ändå.

Första gången jag blivit kallad ängel.

Varm i själen och glad i sinnet.

Så nu flaxar jag så mycket jag kan med armarna.

Kanske lyfter snart.

Om än bara ytterst lite, så ändå. Lättar. Smygflyger. Utomhus.

Inomhus är det lätt. Då tar taket emot. Och kommer inte så högt.

Annat äre på balkongen. Sitter ner och röker. Vickar lite på axlarna och vips...

Plötsligt är jag ovanför vedema skogen och tittar ut över utsikten.

Eller rättare sagt ner på bänken. Bänken. BÄNKEN!

Den där. Bruna, murkna men gjord av ek och oförstörbar.

Som fantasierna.

Sån är jag.

Sagoboksänglalik liksom...

Gick en skogspromenad igår

och upptäckte nya grejer.

Jag har kass kondition...

Jag har ögon som ser långt...

Jag smutsar ner tröjor...

Älskar doften av skog och mossa. Känns så fritt. Och levande på nåt vis.

Med skakiga ben och mätt sinne kom jag då hem.

Tog av mig kläderna och slängde dom i tvättpåsen.

Tog på mig flanellpyjamas, la fram madrass framför teven, två tjocka täcken och gjorde mig en gigantisk kopp the.

Frös och kände mig febrig.

Somnade ifrån filmen och vaknade efter en och en halv timme och skskade.

In och hämta ett täcke till.

Plötsligt upptäckte jag att jag inte kunde röra mig.

Tre tjocka täcken, och jag satt fast.

Svagast i världen.

Bara gilla läget.

Trixade och fick efter ett tag ut ena armen ur täcktyngden.

Pillade på fjärrkontrollen och fick igång dvd spelaren igen.

Såg samma film fyra gånger.

Kan den nu. Typ.

Vaknade i morses och upptäckte att jag inte frös längre.

Däremot var pyjamasen alldeles jätteblöt. Av svett.

Och den misstänkta febern hade flytt sin kos. Förmodligen av ren skräck då fisarna under täcket inte lyckades ta sig ut.

Och täckena vägde inte alls lika mycket idag som i går kväll.

Skumt det där.

Kaffe, cigg och en gratistidning på balkongen gjorde denna dag till en riktigt bra dag.

Vinkande på cyklande mamma med barn i cykelsadel. Överlycklig för hon skulle på dagis.

Sån är jag.

Överlyckligsbar liksom...

Hejja mig och min totalt

skeva axel!

Var på maxi idag och handlade.

Ja jag vet, konkurrenten å allt, men var tvungen att ha snabba kolhydrater.

Förvåningen var stor i butiken då min axel tog emot hyllplan och klädsnurror.

Dessa välte ju såklart.

Tanter med sån där häftiga väskor på hjul kastade sig åt sidorna och män med hockeyklubbspolisonger tittade förundrat.

Är han verkligen så bredaxlad på riktigt? viskades det.

Jag kände mig manlig och större än normalt.

Att jag blödde invärtes och kvävde mina ajajajskrik var ju helt ovesäntligt då jag såg tanternas lystna blickar på min skeva lekamen.

Det var särkilt en tant, låt oss kalla henne Gudrun, som glodde länge. Jättelänge.

Jag böjde mig fram och plockade upp bröd från hyllplanen längst ner, så hon fick en fin blick på min lilla rumpa. Svankade lite extra och letade bröd längst in.

Gudrun riste så löständerna skallrade.

Nu hade jag henne på halster, tänkte jag.

Vände mig om snabbt för att möta hennes blick.

Tjoff. Hon flög in bland tomaterna.

Kommit lite för nära, hade hon. Och när jag vände mig om så där manligt sexigt råkade hennes panna komma lite för när min axel.

Hon flög snyggt får jag säga.

Passade på att ta ett rör ballerina, då kolhydraterna i dom är ruskigt snabba.

Ungefär som jag när jag rusade ur butiken.

Kontentan av detta är att jag inte kommer handla mer på maxi då tanterna där inte kan reda av mig.

Sån är jag.

Maizenalik liksom...

Åkerå. Måndag betydde vänta

på ortoped, röntgen, ortoped, rödljus och allt annat.

Nu kom dom fram till att nyckelbenet också hoppat ur led. Nyckelbens luxation på proffspråk.

Hade grad tre av fem.

Så det var väl bra. Väl? Eller?

Doktorn sa att om detta hade upptäckts i samband med akutbesöket då axeln hoppat ur led och benbrotten röntgades hade dom opererat fast det.

Nu hade det ju gått tre veckor.

Jaha? Är det mitt jävla fel att klåpiga, pillerhöga läkare inte kan se klart på röntgenbilder?

Visseligen var axeln ganska knas då jag var inne sist. Och kanske inte så lätt att se, men va fan. Dom jobbar som läkare. Inte som videoflmsuthyrare.

Handlar ju om människor.

Funderar på att söka läkarlinjen och ta jobb på nån akutmottagning.

En vanlig lördag kunde ha gått till nåt sånt här: (vill bra förtydliga att jag kallar mig själv doktor nu. Inte så att jag är schizo på riktigt.)

Tut tut tut (ambulansen kommer in med trafikskada. Typ någon som cyklar in i en stolpe då han/hon väjt för en bil som bröt mot väjningsplikten)

Doktorn: Jaha, vad har hänt här?

Patienten: Vet inte.

Doktorn: Jaha varför vet du inte?

Patienten: Öhhh, minns faktiskt inte. Jag vet att jag väjde för en bil. Har ont i axeln och knät.

Doktorn: Hmmm. Trauma! Sätt på patienten nackkrage och klipp upp hans kläder. Svimmade du?

Patienten: Vet inte.

Doktorn: Vem ringde ambulansen?

Patienten: Vet inte. Du, jag har inte tid med det här. Vi har firmakonferens idag. Jag måste hem och byta kläder.

Doktorn: (till sköterskan) Har han fått smärtlindring?

Sköterskan: Nej.

Doktorn: Ge honom 50 mlgram morfin.

Tre minuter senare...

Doktorn: Du, vi ska röntga dig nu. Skikt och magnet.

Patienten: Ajjjj. Gör skitont i axeln.

Doktorn: Ge honom 50 mlgram till!

Tre minuter senare...

Doktorn: Nu kör vi upp dig på röntgen.

Patienten: Hmmpffff dreggel mmmm rumpa!

Doktorn: Så, låt honom ligga där. Jag kollar honom om ett par timmar. NÄSTA!

Så tror jag det funkar. Och dom tjänar bra dom där doktorerna. Plus att dom får ha vita rockar och vita mjukisträskor på sig, såna utan stålhätta med mjuk sula. Och prata in i små bandspelare. Verka vikiga och gå supersnabbt i korridorerna så rocken fladdrar som stålmannens mantel, fast i vitt.

Sen kallar dom en på återbesök och inkasserar 300 kronor till.

Och jag blir sjukskriven en månad till. Till att börja med.

Fan!

Jag har ju snart inga filmer kvar att titta på.

Sån är jag.

Filmsugen liksom...

Myssöndag!

Vaknade i morses med hysterisk värk i axeln.

Försökte byta bort den på facebook. Utan framgång.

Barnen hade spring i benen, och kom på fenomenala ideen om att åka till badhuset.

Efter lite tänk så förkastades den ideen.

Istället gjordes det varm choklad, breddes mackor, packades ryggsäckar.

I med allt packande i bilen.

Körde till Hovdala slott. För söndagsutflykt.

Väl framme visade det sig att det var skördemarknad.

Således, tusentals människor, hundratals bilar, ett hundratal hundar och stånd med diverse mat som såldes.

Vi slalomade oss igenom människor, hästar, hundar, potatisförsäljare och hittade en plats där vi bredde ut filten. Fram med muggar, varm choklad, mackor, bullar och choclate chips cookies.

Frossa och läska de som gick förbi och tittade förundrat på oss.

Sen bar det av hemåt och flickornas nya påhitt. Hemmaspa.

Badsalt och badbomb i badkar.

Närproducerade hallon inköpta på skördemarknaden tillsammans med vaniljglass. Ätandes i badkaret.

Levande ljus i nersläckt badrum.

Blev lite avundsjuk. Ville med, fast fick inte plats...

Sen bäddades flickorna ner i soffa, bland täcken och kuddar. Men de två största skålarna popcorn och läsk.

Ska det sockerkickas så gör vi det ordentligt.

För såna är vi.

Söndagsälskande liksom...

Är det inte härligt

när morgonen börjar bajs?

Minsta flickan var obstinat och kunde inte tänka sig annan frukt än melon eller hallon att ha med sig till fruktstunden i skolan.

Lite jobbigt läge när äpple, päron eller banan finns här och alltid har funkat innan.

Råkade trampa på kattens tass när jag skulle ta på mig skorna.

Vaknade med magknip i natt och fick sitta på toaletten en stund.

Alltså, tre skitsaker på mindre än fem timmar.

Minus plus minus plus minus, vad blir det? Blir det ett minus eller tre? Eller kvittas alla minus klockan nio på morgonen?

Har i så fall tjugo minuter till när det kan bli knas.

Kaffet är inte ens klart.

Inte vädret heller.

Molningt så jag fick vattendroppar på ögonfransarna när jag gick från bilen innan.

Ögonlocken blev så tunga att de var på väg att falla ihop.

Stötte emot sophus och buskar.

Cyklar och dörrar. Och snubblade till lite på trappstegen.

Fick skaka loss lite.

Moshpitta ljudlöst.

Mitt ansikte var fullt av droppar. Såg nog ut som jag gråtit.

Väntar på energikicken jag får då jag gråtit.

Eller kaffet.

Ger fejkad kick.

Men bra som substitut.

Sån är jag.

Fejkad liskom...