Gick en skogspromenad igår

och upptäckte nya grejer.

Jag har kass kondition...

Jag har ögon som ser långt...

Jag smutsar ner tröjor...

Älskar doften av skog och mossa. Känns så fritt. Och levande på nåt vis.

Med skakiga ben och mätt sinne kom jag då hem.

Tog av mig kläderna och slängde dom i tvättpåsen.

Tog på mig flanellpyjamas, la fram madrass framför teven, två tjocka täcken och gjorde mig en gigantisk kopp the.

Frös och kände mig febrig.

Somnade ifrån filmen och vaknade efter en och en halv timme och skskade.

In och hämta ett täcke till.

Plötsligt upptäckte jag att jag inte kunde röra mig.

Tre tjocka täcken, och jag satt fast.

Svagast i världen.

Bara gilla läget.

Trixade och fick efter ett tag ut ena armen ur täcktyngden.

Pillade på fjärrkontrollen och fick igång dvd spelaren igen.

Såg samma film fyra gånger.

Kan den nu. Typ.

Vaknade i morses och upptäckte att jag inte frös längre.

Däremot var pyjamasen alldeles jätteblöt. Av svett.

Och den misstänkta febern hade flytt sin kos. Förmodligen av ren skräck då fisarna under täcket inte lyckades ta sig ut.

Och täckena vägde inte alls lika mycket idag som i går kväll.

Skumt det där.

Kaffe, cigg och en gratistidning på balkongen gjorde denna dag till en riktigt bra dag.

Vinkande på cyklande mamma med barn i cykelsadel. Överlycklig för hon skulle på dagis.

Sån är jag.

Överlyckligsbar liksom...