En måndag helt olik

alla andra.

Igår skulle jag och min vän softa, titta på en film och ha mansbonding.

Det började fantastiskt bra.

Gick och la flickorna i sängen. Sa till en gång om att dom skulle lugna sig och vara lite tysta, då det för det första bor en liten tvååring vägg i vägg med deras sovrum.
Denna tvååring är i den fasen då hon inte vill sova i sin egen säng, utan har lärt sig att mamma och pappas säng är den trygga. Där man kan sova. Väljer att skrika och gråta till mamman och pappan ger upp och lägger henne i sin säng. Jobbig tid det där.

För det andra så om dom inte lugnar sig och är tysta kommer dom inte (mina flickor alltså) att somna, utan vaknar dagen efter alldeles för sent och morgonen blir stressig. Således helknas.

Jag och min vän tog fram whiskeyglasen och laddade dvd'n med "Man on fire"

Tittade på filmen sisådär tre minuter.

Fick för andra gången gå in och be flickorna lugna ner sig.

Kan tilläggas att varje gång jag reser mig ur soffan gör det lite ont i axeln. (blä)

Tillbaka i soffan hittade jag det perfekta läget. Halvliggande på sidan, med den onda armen lite så där snett vilande på höften. Sippade på whiskeyn och fann filmen kalasbra.

Fick efter en kvart gå in till flickorna igen. Nu lite småirriterad, och flytta dom från min säng till varsin bädd i våningssängen. Förklarade att de faktiskt på riktigt var tvugna att vara tysta. Både för grannflickans, deras egen och för min och Jonas (ja min vän) skull.

Halvlade mig i soffan igen.

Plötsligt blev det tyst i sovrummet.

Och jag kunde höra vad dom sa, inta bara läsa vad som skedde i filmen.

Jag somnade.

Vaknade vid halv sex i morses av att både dvd'n, teven och lamporna var släckta.

Jonas var försvunnen.

Skum känsla.

Att å ena sekunden legat intresserad och nyfiken på hur filmen skulle sluta, för att i nästa stund vakna av en värkande axel och hela lägenheten tom och tyst och alldeles mörk.

Gäller att inte spilla tid nu, kom jag på.

Samla ihop smutstvätt, ner i tvättstugan. Mata maskiner med tvätt och myntbox med femmor. Upp och brygga kaffe. Skaka lite på sovande flickebarn i våningssäng. Trixa nesquicks och havrefras. Rosta mackor och skiva tomat. Hejja på flickor som borstar tänder och hår. Packa gympapåse och hushållspapper till blöta cykelsadlar. Mata en enögd katt. Hetsdricka en mugg kaffe. Skylla bajslukten på den enögde katten när jag kommer ut från toan och den största flickan rynkar på näsan. Sen highfiva med den minsta flickan över att vi lyckades lura den största flickan. Fast det var hon som lurade oss då hon låtsades gå på mitt lur. Hej hej och iväg på cyklar till skolan, i regn. Hej dåa och pussa och krama och sen se dom försvinna in i skolan och skratta med sina vänner. Hjärtat mjuknar och jag saknar dom redan.

Ska nog iväg på sjukgymnastik idag.

Sträcka ut axel och vråla manligt åt smärta.

Eller så blir det tvärtom.

Att jag vrålar åt axeln och sträcker en benhinna.

Eller så benar jag ut vrålet och axlar bördan.

Det visar sig under dagen.

Då jag är vaken.

För sån är jag.

Ovampyrisk liksom...