Gud vilken hysterisk

dag.

Har nerverna utanpå kroppen.

Gör dödsont att springa in i saker då.

Hjärnan rycker och skickar ut signaler hela tiden.

Ögon tåras.

I ren frustration gick jag in i sovrummet och flyttade möbler.

Och jättetung tjockteve.

Lyfte så det knakade i axeln och hoppades på att den skulle hoppa rätt igen.

Gjorde den inte.

Fan me.

Positivt i alla fall att det dammsögs under sängarna, så jag slipper vakna av dammråttor i näsan. Eller riktiga råttor då katten inte är så haj på att fånga såna.

Har i och för sig inte haft råttbesök i lägenheten. Vad jag vet. Så kanske är det så i alla fall att han är grym på just råttfångst.

Nu ska det trixas med dvd, datorer och tjockteve. För att få ett rum med rörliga bilder. Till barnen. Och till mig när inte barnen är här och jag inte orkar ligga i soffan och se på film.

Bara kunna somna framför teven, i min säng.

Världen finns bara ett knappklick bort.

Ögonblick däremot, kan förändra världen.

Som min väns.

Deras värld.

Min värld.

Tankarna går dit nu.

Sån är jag.

Tårtänkt liksom...