Trodde att dagen idag

lätt skulle bli den bästa dagen.

Började bra.

Vaknade med ett leende på läpparna.

Och verkade faktiskt sovit en del i natt.

Fick bra sms på telefonen.

Log lite.

Dog lite.

Sen vände det.

Det blev svart på himlen.

Och i hjärtat.

Och leendet kastade jag ut från balkongen och såg till att sikta så det landade i spåret där bildäcken träffar.

Drack upp en flaska vodka.

Kräkte på prick på fotgängarna som gick under balkongen.

Träffade rätt flertalet gånger.

Tillslut hade jag turen att en av de nerkräkta promenerarna sprang upp för trappan och slog mig fantastiskt hårt på axeln. Den aviga.

Jag kräkte igen. Denna gång av smärta.

Och snyggare än innan.

Vann liksom.

Hann inte filma det innan jag svimmade.

Men jag garanterar att det var den snyggaste spyan på länge.

Nyktrade till och kom på att det inte alls var vodka i flaskan.

Mer gult.

Inte whiskey heller. Och inte urin.

Således apelsinjuice.

Och jag kräkte inte alls.

Fick inte ens stryk.

Överdrev lite.

Men det är svart i sinne och i himmel.

Sån är jag.

Ofärgglad liksom...