Denna dag började

fantastiskt.

Fast sonen ligger med feberfrossa under tjockaste täcke i soffan och klagar.

Han är ju trots allt av manligt kön.

Således klagklar från födseln vid förkylning.

Flickorna studsade upp alldeles knasigt pigga.

Kan vara så att de gått i sömnen och druckit oboy.

Kopiösa mängder.

Blev förvånad över hur lätt det gick att få i dom frukost, få på dom kläder, få ner dom till bilen, få in dom i skolsalen.

Sen hade jag ett mycket vuxet och moget samtal med exfrun.

Diskuterade relationer och upptäckte att min lycka faktiskt var hennes lycka med.

Alltså, mår jag bra så mår hon bra för att jag mår bra. Hon mår även bra för att jag mår bra och således får barnen att må bra över min bramåighet.

Win win igen.

Jag förklarade att jag tänkte lika.

Fast med mindre antal ord, då hon är mer verbal än vad jag är.

Fast menar samma.

Jaja.

Känner att jag börjar bli beroende.

Av stjärnskåderi.

Mår kasst när det är molningt.

När armar och teleskop inte räcker till.

Eller stjärnorna är onåbara.

Håller andan då.

Och blir skakig av syrebrist.

Det är kasst.

Sen kan jag bli skakig av för mycket syre. Eller för mycket rörelseenergi.

Eller av för mycket kaffe.

Fast den bra effekten av mitt kaffeintag är att magen kommer igång.

Och som en vän sa till mig: En bra daglig avföring är den bästa huvudkudden.

Fast jag håller inte riktigt med där.

Inge mys att somna med huvudet i bajs.

Sån är jag.

Obajskuddig liksom...