Det här med snus är en vetenskap.

En gång snusade jag ett snus som jag mig elefantläpp.

Inte så att den blev grå och stor med en snabel.

Utan alldeles skrynklig på insidan.

Som när man äter popcorn.

Saltet gör att huden drar ihop sig. I munnen alltså.

Kallas det hud?

Det där köttiga, röda som är på insidan av munnen.

Åkerå, jag kallar den för hud.

Hur som helst.

Gjorde ont.

I läppen.

Stakt snus.

Eller svag läpp.

Jag har kyssts en gång.

Jättelänge.

Fick inte ont i läppen.

En gång hade jag oralsex.

Jättelänge.

Fick lite ont i tungan.

Undertill.

I strängen.

Snusar inte där.

Kanske bör börja med det.

För att härda tungan.

Kanske blir rapp och fräck i munnen då med.

Och kan bita tillbaka verbalt direkt.

Och inte som nu.

När jag kommer på typ tre sekunder för sent.

Dräpar kommentaren.

Och således fölorar igen.

Och igen.

Någongång ska jag helgardera allt!

Betala dyrt, för att vinna lite.

Fast det är ju vinsten som räknas, tydligen.

Säger dom. Som kan.

Vinster.

För jag har inte koll alls.

På tabeller.

Eller sport.

Jag har koll på mitt hjärta.

Måste ha det.

Annars hoppar det ur kroppen på mig.

Sån är jag.

Hållik liksom...