Nålar i axel och skulderblad

som "klickar"

Inte ligger riktigt rätt, sa hon. Kvinnan på sjukgymnastiken.

Log och tryckte nålar i axel, överarm och armbåge.

Det pirrade och stacks lite.

Axeln blev röd som ett hallon, fast lite större.

Fick pensionärsgymnastik jag skulle göra.

Vicka på axlar, svänga lite lätt med armen.

Mitt ena skulderblad klickade inte riktigt in som det skulle.

Hade en liten änglavinge där bak.

Ja liten.

Men ändå.

Första gången jag blivit kallad ängel.

Varm i själen och glad i sinnet.

Så nu flaxar jag så mycket jag kan med armarna.

Kanske lyfter snart.

Om än bara ytterst lite, så ändå. Lättar. Smygflyger. Utomhus.

Inomhus är det lätt. Då tar taket emot. Och kommer inte så högt.

Annat äre på balkongen. Sitter ner och röker. Vickar lite på axlarna och vips...

Plötsligt är jag ovanför vedema skogen och tittar ut över utsikten.

Eller rättare sagt ner på bänken. Bänken. BÄNKEN!

Den där. Bruna, murkna men gjord av ek och oförstörbar.

Som fantasierna.

Sån är jag.

Sagoboksänglalik liksom...