Snökaos eller bara

första snön som får paniken att växa?

Verkar ju vara likadant varenda år.

Åh, snö... Kaos...

Norrländsk tidning: Milt snöfall med snålblåst.

Stockholmstidning: Enorm snöstorm lamslår.

Skånsk tidning: Domedagen har kommit. (snott från fb kompis)

Och ännu ett snott citat från FB:

Mamma Lillan, irriterat traskande i snöglopet på stora parkeringen:
"VEM har beställt det här skitvädret?"

Carl, sju år:
"Det är nog Sverigedemokraterna..."

Så nu säger vi väl det?

Jag måste ta tag i städningen.

Känns så där.

Skulle behöva ett par rum till. Så barnen kan ha sina grejer på sina rum.

Slippa sätta mig på lego, barbies, usb minnen och grejer när jag sätter mig i soffan.

Fast det är väl en utopi.

Men å andra sidan kom grannen på det fantastiska konceptet att vi skulle göra en dörr mellan våra vardagsrum.

Slipper man gå upp å ner för trapporna.

Och får två barn, hund och en fru och en man på köpet tillsammans med de fyra extrarummen.

Men å andra sidan får han tre barn, en katt, två fåglar, en hög med fiskar och en ganska trött man på sitt köp.

Och dessutom måste ju golvet städas efter väggraseringen.

Och det orkar jag ju inte.

Sån är jag.

Sinnestrött liksom...

Men å andra

Använda ordet blä

vid rätt tillfälle är viktigt.

Blä för att någonting smakar fel, kan funka.

Blä för att man är arg, funkar knappt.

Blä för att man saknar sönder sig av någonting är den alldeles korrekta formen för ordet.

Försökte ta en bild av natthimlen igår. Stjärnorna lyste som facklor. Tyvärr är min telefon inte utrustad med nattkortstagningsutrustning.

Försökte fixera orion konstellationen på minneskortet. Gick sådär.

Fick med natthimlen.

Skulle lika gärna ha tagit kort under jord, på natten i en kolsvart låda.

För så blev kortet.

Fränt.

Kunna ta kort på saknaden, tomheten.

Kan jag nu.

Var på halloweenkalajs igår. Med sonen. Hos vänner. Med vänner. Med nya bekantskaper.

Sonen blev Obelix. Saknade bara bautastenen.

Själv var jag Ceasar. Han med guldlöv på pannan.

Kände mig lite kejserlig ett tag. Sen blev det varmt och jag tog av mig byxorna. Och gick och la mig, efter att världens segaste laptop blev en snabb och intrångssäker sak.

Vaknade pigg klockan åtta. I en grön sovsäck. I en bäddsoffa. Bredvid en snarkande son.

Snodde allt kaffe i termosen.

Bara för jag gillar kaffe.

Således oblä för kaffe.

Sån är jag.

Kaffesugen liksom...

Alvedon och fisar.

Okerå.

Pojken kom hem från sitt livs första kung-fu träning med blåa prickar på hela underarmarna.

Stolt som en riktig morning glory stod han i hallen och visade dom för mig.

Dom hade gjort ormen, tigern, stått på huk, hållt balans och trixat som ninjas.

Eller som kung fuare.

Fick tårar i ögonen av att se att han äntligen verkar hittat en träningsmetod han gillar.

Har testat fotboll, handboll, brottning, ishockey, löpning, cykling, simning, schack och data.

Han gillade ingenting. Jo brottning ända fram tills idiot björn kom och tog över träningen och skulle ha elittänk på allt.

För fan dom är barn! Tränas på deras nivå och ska ha sjukt kul under tiden. Tycker jag. Att sätta folk i fack och bara satsa på dom som är bra skapar ingen lagkänsla. Inte heller styrker det individerna.

Dom som inte är bäst, blir hackkycklingar och tar på sig skulden för att laget förlorade. Nej inte tar på sig, utan får höra att det är deras fel.

Den som är bäst får en jävla press på sig att alltid vara bäst. Snart kommer det någon som blir lite bättre och då är den som var bäst innan inte lika pepp. Och blir bitter.

Lagsport i all ära. Men det är inget för mig. När det gäller sport vill säga.

Jobb, insats, livet är en helt annan sak. I min skeva värld.

Vill bara säga att jag är så jävla glad för att min lille store pojk hittat någonting han tycker är kul, som dessutom gör livet lite lättare och får honom att må bättre. Thats it!

Själv har jag köpt en kass förkylning på IKEA. I deras fyndavdelning låg den i en skadad wellpapp förpackning.

Tog två dagar för den att riktigt få fäste.

Men jävlar i gatan vilket drag det är i den.

Hostar. Så jag klöks.

Snorar. Så jag klöks.

Febrar så jag skakar.

Alvedonar så jag fiser.

Jisses.

Har alltid använt Ipren innan. Men Netto saluför inte Ipren. Men Alvedon.

Skitnetto!

Fisnetto!

Alvedon och min mage är inte riktiga kompisar.

Gör så jag fiser. Alvedonen alltså. Inte du.

Som brysselkål och sås.

Ungefär.

Lär hoppa i ännu ett lite för varmt bad.

Så huden blir så där rödflammig.

Som efter smisk.

Har jag sett på teven.

Att huden blir alltså.

Snart KFÖ.

Snart jul.

Snart bröllop. Hoppas jag.

Sån är jag.

Grodhoppslik liksom...

Så hur blir det nu då?

Ska jag ta tag i det direkt?

Alltså byta däck på bilen.

Eller väntar jag tills det verkar som om snön ska ligga kvar och vinterväglag råder?

Kaffet är i alla fall varmt. Och starkt.

Lite som hulken.

Fast inte grönt.

Det är the som kan vara grönt.

Och gräs.

Och löv.

Och gröna bilar.

Upptäckte att jag är tvungen att bädda. Det hände en olycka. I sängen. Och lakanet blev alldeles smutsigt.

Snabbt ner i tvättstugan och sno en maskin.

Inte bildligt. Fattar ni vid detta laget, att jag inte snor saker.

Bara tid.

Lakanet blev nästan rent.

Björnbär och banan sätter sina spår.

Iväg och handla rosa. Ska jag någongång.

Sett på reklamen att det ska vara bra.

Och visas det på teven är det sant.

Precis lika sant som att allt som står på facebook är sant.

Sån är jag.

Trovärldig liksom...

Va? Va! Va?!

Gud vilken helg!

Bästa vädret.

Bästa känslorna.

Bästa sovning och morgon.

Eller var det tvärtom. Att jag vaknade tidigt för jag sovit så gott.

Eller vaknade jag god för jag sovit.

Eller långt? Eller snett...

Vissa drack whiskey, andra drack vin, någon drack linssoppa.

Tredje drack ur boxar med vin. Och dansade fantastiskt.

Hoppigt, smygrökande och alldeles fantastiskt.

Tittade på film. Harry potter, Stepbrothers, the game.

Ska titta på film. Predators 2010.

Och röka mindre cigaretter. Inte mindre i formen. Utan i antal.

Blev för många igår.

Känner att jag talar i tungor.

Fast trivs med det.

Och med Orion, grannar och vänner jag precis börjat känna.

Nämner inte de vänner jag redan känner.

För dom älskar jag.

Det vet dom.

Sån är jag

Iblandförklarande liksom...

Det trycker på i magen

som om jag är smågravid.

Med skitunge eller skitungar.

Kaffet gör det. Med mig.

Inte mig med barn, utan gör att magen sätter igång och hyperarbetar och vrider runt tarmarna i koffeindans.

Hittar lite skräp i tarmar och magsäck. Vissa kallar sånt för mat.

Sånt, maten alltså, verkar inte vara kompatibelt med kaffe.

Iallafall inte i min mage.

Så var uttrycket: Kaffe på maten kommer ifrån, är för mig obegripligt.

Människan som kom på det uttrycket var nog mycket bättre än vad jag är.

Eller så åt människan annan mat förr i tiden, när uttrycket myntades.

Klart att människan åt annan mat förr i tiden.

Hade den ätit samma mat som jag hade det ju varit jättekonstigt.

Då hade vi fått kräka i varandras munnar. Som fåglarna gör.

Dom äter samma mat.

Lite äckliga djur. Fåglarna alltså.

Men å andra sidan finns det något lyxigt med det.

Dom äter alltid varm mat. Alltså den som äter fågelkräket.

Vomeringen alltså.

Fast man kan äta kräk.

Typ grillad kyckling är också varm. Alltså ett fågelkräk.

Eller fä.

Ord är ganska roliga. Och lika.

Ta orden pokulera och kopulera.

Två lika långa ord.

Fast helt olika.

Hade låtit ganska kul om man tex. stod i kön i matäffären. Telefonen ringer. Och du vänder dig till kassörskan,och säger:

- Ursäkta mig, jag ska bara kopulera lite i telefonen.

Och just detta är ju det hemska.

Att vi alltid ska be om ursäkt för vad vi gör.

Om jag träffar någon som har ett fint klädesplagg, och jag säger:

- Wow! Snygg tröja.

Så svarar i nittosju procent av fallen med en ursäkt. Typ:

- Äsch, den var billig.

- Tack, men jag har haft den ett tag.

- Äh, den här gamla...

Ja. Så är det.

Nu är det präriehundning på gång.

Du vet när bajskorven tittar ut ur röven och sen åker tillbaka igen.

Alltså.

Sån är jag.

Bajsnödigast liksom...

I badkaret finns inga

känslor.

Hade en kalasdag igår.

Inte kalas som i kalas kalas, med tårta och ballonger.

Utan bra dag. Bästa på länge.

Gick maglerundan som är typ 30 mil.

Sen gick jag skogrundan som är 10 mil.

Rodde en båt. Runt runt och höll på att krocka med isberg. I grönt.

Mumsade bullar, som man visserligen gör på kalas kalas, fast nu gjorde jag det på den bra dagen.

Sen skjutsades jag i en bil. Som knappt lät. Trodde den stannade, eller dog. Så tyst var den. Fast den dog inte. Stannade bara ibland, vid rödljus å sånt.

Tittade på film, på stor skärm. Så stor att filmen blev grynig. Eller så var det min hjärna som prickades.

Hur som helst, så flöt jag bara med. Och älskade det.

Såna dagar är lyx.

Vill på spa.

Inte för att få behandlingar i ansiktet och så med lera och sånt.

Utan för att få vara blöt ett helt dygn. Och då jag inte är blöt så trippar jag runt som alla andra på spat, i vit morgonrock och vita slippers.

Går runt en sväng och tittar på tavlor, fruktfat och lampor som ser ut som pokemons.

Sen slänga av mig frotterocken och plumsa ner i ljummet vatten.

Lägga mig på rygg. Låta öronen vara under ytan, flyta omkring och höra mina hjärtslag.

Kravla mig upp på kakelgovet och krypa fram till bubbelpoolen. Treva efter mina knän och sitta i jetströmmarna och vibrera i takt.

Kan fisa i vattnet utan att någon vet vem det är.

Se allas skyldiga blickar då de tittar runt och ser oskyldiga ut. Nervositeten sprider sig.

Jag vet vem det var. Fast alla känner sig skyldiga.

Skulle kunna vara Sherlock Holmes. Och klassa alla andra detektiver. Med stil.

Eller med blöt handukssnärt.

Sån är jag.

Svidbar liksom...