För ett tag sen ville jag åka

till månen.

Hoppa jättehögt utan att anstränga sig så speciellt mycket.

Kom på att jag saknade raket.

Kanske lika bra att den fattas.

För jag hade säkerligen kört fel.

Och landat på en helt ny planet, himlakropp.

Där det varken fanns golfbollar eller flaggor.

Kanske inte ens fotavtryck av tidigare gäster.

Så knasigt.

Stå där med lång näsa och tjocka kläder på sig och inte veta riktigt hur eller vad jag ska gå eller göra.

Då är det kanske bättre att vilja åka till stranden, eller badhuset.

Och ta av sig kläder och ha mindre näsa.

Plus att bastun är max 90 grader.

Slipper bränna rumpan när man sätter sig på träbänkarna.

Ibland får jag för mig att jag är knasig på riktigt.

Och om så vore kanske jag hade slickat på träbänkarna.

I bastun.

När gubben bredvid inte ens har gått.

Missar brädan och slickar honom på låret.

Eller ännu värre, på bastuagregatet.

Och sen när man blivit utkastad från badet skulle det vara jättejobbigt att äta pizza.

För pizzabagaren skulle inte höra vad jag ville beställa.

Han hade bara glott på min sönderbrända mun och tittat ännu fånigare än vad jag glodde på honom då han inte fattar.

Så hade jag tillslut svultit ihjäl.

Och blivit en uttorkad kropp i en grön skinnsoffa.

Och Sigge hade tuggat i sig mig.

Och vi hade blivit ett.

Lyx att jag inte hade raket eller totalgalenskap.

Sån är jag.

Smånormal liksom...