Jag förlorade mitt hjärta

men vann en vän.

Stjärnskåderiet är lagt på hyllan för en tid.

Försöker baxa in stjärnkikaren i garderoben, men den får inte riktigt plats.

Okularet sticker ut.

Och var gång jag passerar garderoben ser jag den.

Och påminns.

Om goda tider.

Som i nya finans.

Dubbel utdelning på både obligationer och aktier.

Just nu är det missväxt. I bondespelet.

Fast efter missväxt så blir det fullt ös.

På både bönder och logistik.

Och förvaringsmöjligheterna minskar.

Det är då jag tar fram kikaren igen.

Ställer den på balkongen.

Zoomar in, betraktar, så nära att jag nästan kan ta på det.

Hyr ut garderoben till bönder som vill förvara hö, ärtor eller annat som bönder odlar.

Kanske jag väljer att bygga en farkost som kan ta mig dit.

Ovanför molnen.

Ovanför månen.

Siktar in mig på mitten stjärnan i Orion.

Landar försiktigt.

Kramar och smeker ytan.

Bevisar.

Att jag är värdig att bestiga den.

Bränner fötterna i början.

Som med ett lite för varmt bad.

Det gör ont i början.

Sen gillar man det.

Och jag gillar dig.

Glöm inte det.

Sån är jag.

Minnesvärd liksom...