Dom där orden

som kom precis när jag behövde dom!

Och de vänner som står upp för en, när man är liten och ganska ovetande. Men ändå känner att man gör rätt.

Och barnen.

Och mamma.

Och bakfylleskita.

Bara bästa sakerna.

Euforisk nu. I själen. Och pepp utav satan.

Vill måla om hela lägenheten alldeles nattblå.

Och måla orions bälte i självlysande färg.

Och sjunga knasiga kärlekssånger.

Dricka screwdrivers och singelmaltwhiskey.

Dansa utan att jag funderar på fulheten i mina osvängiga moves.

Göra musik som får kultureliten att ställa sig på knä och svälja mina melodier.

Och njuter av det. Kultureliten alltså.

Jag njöt redan innan jag skrev första bokstaven.

Innan var jag lite off.

Nu helpå!

Fest någon?

Vi dricker oss vackra och mjuka i ryggen.

Blödiga i själen.

Gråter oss pigga och sover oss obakis.

Sjunger stämsång på kärlekska.

Och rimmar anständigt oanstädigt.

Folk som inte förstår stirrar och pillar på varandras ögon för att komma ihåg att blinka.

Avundsjuka.

Sån är jag.

Avundsbar liksom...

Fränt det där med att

somna på soffan.

Den är lite för kort att sova i.

Eller så är det jag som är lite för lång.

Har inte tänkt i dom banorna innan.

Soffbanorna alltså.

Eller banor utanför mitt perspektiv överhuvudtaget.

Min toalett måste ju älska att bo här i denna lägenhet.

Med tre barn som sover här titt som tätt så används den flitigt.

Toan måste ju känna att den gör ett bra jobb och att den uppskattas.

Samma sak med badkaret.

Har sett badkar som stått i stort sett oanvända i flera år.

Stackars.

Okej. Saker som används maximalt i min lägenhet är:

Kylen, kaffebryggaren, datorn, teven, badkar, toastol, soffa, säng, diskbänken.

Saker jag har men inte behöver längre:

Skrivaren/scannern, min favoritbas liggandes i sitt hardcase, dammråttorna, högen med räkningar.

Skönt när man rensat ut sin lilla ångest för det materialistiska.

Det luktar kaffe i hela lägenheten.

En av de bästa favoritdofter som finns på morgonen.

Så det så.

Nu ska jag tvaga bort döda hudceller i ett lite för varmt bad.

Sån är jag.

Självspäkande liksom...

Stolpjävel!

Ja visst ser den lite sned ut?

Sån är jag.

Stolpböjare liksom...

Ambidextriös är något

jag är alldeles för sällan.

Jo när jag är med henne.

Eller när jag drömmer.

Fast å andra sidan är det en dröm att vara med henne.

Win win på nåt vis.

Vet inte riktigt hur öppen jag kan vara här.

Jag menar, några känner ju faktiskt mig.

Och om jag skulle börja berätta saker som några, många inte kan hantera.

Eller acceptera.

Då blir det knas.

Hade velat berätta om den perfekta ölbakisskiten, som lämnar röven som en korv. Men när den träffar vattnet i toaletten så löses den upp direkt.

Och doften. På den perfekta ölbakisskiten.

Sånt kan tolkas fel.

Eller tipset jag fick om att sitta naken på golvet och fisa. Grannarna under blir tydligen förvånade.

Och nu när jag har fått grannar under blir jag ju sugen på att förvåna dom.

Eller VM i ollning.

www.ollning.com (tysnadsplikt så avslöjar inget)

Är duktig på sånt.

Och på att drömma om framtiden.

Sån är jag.

Hoppfull liksom...

Extremt högerhänt

är jag.

Har jag insett nu i alla fall.

Sjukt svårt att borsta tänderna med tandborsten i vänsterhanden.

Blir mer att jag håller i tandborsten och skakar på huvudet.

Rakningen ska jag inte ens ta upp.

Ja jag rakar mig med hyvel.

Och blöder lätt från haka och kinder. Tydligen...

Torka sig efter toabesök är ett projekt för sig. Tur att jag har duschen nära till hands.

Fast ganska fränt. Tanken på onani. Eller fasan kanske man ska säga.

Själv är bäste dräng my ass...

Kaffe...

Åh denna gudadryck.

Suget är enormt. Har inte gjort det än.

Kaffet alltså.

Men vetskapen om att jag strax ska göra det gör mig pepp.

Och sätta mig på balkongen och titta lidande på de döende träden.

Nästan som i en Ivar Lo bok.

Han blandade alltid liv och död i samma kapitel.

I boken bara en mor födde en kvinna barn samtidig som drängen sparkade på en katt så dennes ofödda killingar dog.

Grymt. Men fanns en baktanke. Med död kontra liv.

Ivar Lo dog.

Och marken han begravdes i sög i sig näringsämnen från hans multnande kropp och gav liv till växter som en mus åt utav. Vilken senare fångades av en katt, som fick killingar vilken en gudasöt liten parvel fick som husdjur senare.

Parveln växte upp och hittade botemedel mot cancer och extrem högerhänthet.

Bästa parvel.

Nu, precis nu måste jag ha kaffe.

Sån är jag.

Koffeinistisk liksom...

Hur många filmer

kan jag titta på utan att bli skadad?

Videovåld fanns när jag var ung.

Idag är det ingen som pratar om videovåld över huvud taget.

Kan det bero på att det inte finns så många videos kvar?

Som man kan ha våld med?

Ingen som spöar upp en video på parkeringen, eller i bussen, eller i kön till baren.

Inte heller några videos som går i gäng och rånar folk.

Eller hänger i rektangulära klungor på stan.

Undrar var alla tog vägen?

Jag vet att jag har en kartong videos i källaren.

Fast det får man väl?

Eller räknas det som olovligt bortförande? Övergrepp? Kidnappning?

Gör det det, så skojjade jag bara om att jag har en kartong i källaren.

Känns som höst ute.

Kallt, blåsigt, grått och alla träd bara dör.

Släpper sina löv.

Orkar inte hålla kvar dom längre.

Tycker synd om träden.

Gett så mycket liv, så intensivt.

Så kommer hösten och bara snor.

Dödar.

Så står träden där, nakna och ensamma i fem, sex månader och fryser.

Och vinden, den iskalla slinker lätt igenom de tomma trädkronorna och gör själen alldeles kall.

Man längtar efter värmen redan nu.

Och efter dig.

Du är mitt element. Min handvärmare. Min pacemaker som låter hjärtat slå rätt.

Sån är jag.

Orionberoende liksom...

Så hysteriskt kul

att cykla.

Ja på riktigt.

Någonting som är ännu lite roligare är att väja för bilar som kör ut mitt framför min cykel, med mig på.

På cykelöverfart.

Jag cyklade nästan med övercyklingshastighet.

Skulle hem och byta om till lite mer festaktiga kläder.

Hade lagerkonferens i lördags.

Upp och hoppa. Lyssna på chefer om framtiden.

Hej och iväg till fotbollsmatchen mellan lagret och kontoret. Vilken vi (lagret) vann med 4-4.

Hej och iväg för att ta på byxor med pressveck, skjorta och en slips eller två.

Bråttom, bråttom. Skulle ju hem till David för att inmundiga alkoholhaltiga drycker och bli lagom mjuka i ryggen.

Planerar, längtar, älskar och cyklar.

Då kommer den blåa bilen.

Oj!

Jag svängde höger.

Och försökte knäcka en cykelledsskyltstång med axeln.

Gick sådär...

Så medans mina arbetskollegor dansade, åt, skrattade, smyghånglade och hade jobbets bästa lagerkonferens någonsin, låg jag på en brits med halskrage och nål i armen.

Men jag fick i och för sig lite morfin innan dom drog axeln i led igen.

Nåt ben i axeln är av och min axel har en kula av ben som står rätt upp. Som en golfboll.

Sjukskriven en månad.

Sjukgymnastik börjar nästa vecka.

Och jag som är extremt högerhänt upptäckte idag att det är riktigt svårt att torka sig med vänstran. Ja klart jag har papper i handen också.

Annars hade det varit lite äckligt.

Men kaffe kan jag göra.

Men inte diska.

Men det kunde Orion <3

Jag tittade på.

Sån är jag.

Tittlycklig liksom...