Ålrajt! Då har jag fått hem tevebänken

som ska installeras i sovrummet.

Svart som synden.

Och lång som en Falcon Crest serie.

För er som inte fanns då Falcon Crest gick på tjockteven eller för er som missat det så fanns det en elak tant med i den. Angela Channing. Och en kines betjänt. Och Lorenzo Magrutorna Lamaz.

Har för mig att den handlade om vin. Och maktspel. Och elaka tanter och Lorenzos magrutor.

Men jag kan ha fel.

Var mer intresserad av tjejer än teveprogram på den tiden.

Och fiske.

Med Jens.

Inte fiska ligg.

Inte heller finska pinnar.

Utan fiska riktiga fiskar.

Såna som lever i vattnet. Kissar där, älskar där om nu fiskar älskar. Jo dom älskar maggot. Såna där fluglarver, som man satte fast på kroken för att fånga fisken med.

Inte själva larven utan kroken gjorde ju att fisken fastnade på linan. Eller på kroken som linan var knuten på.

Äh.

Kom av mig.

Ska möblera strax.

Så snart feberkillen fått väck berget av lego som ligger på golvet.

Gissar att det är jag som plockar upp det, då han ju faktiskt är sjuk...

Och jag får bannor sen för att jag blandat legot helt galet.

Men det är det värt.

Feberskäll är skitkul. Allra helst när han feberyrar.

Skäller på febriska och gnäller över att det ligger hallon innanför knäskålarna.

Naturligt flödder. Feber alltså.

Så jädra pepp på att koppla in xbox och dra sladdar.

Fast det värker i axeln.

Men det är det värt.

Guldvärt.

Sån är jag.

Glänsande liksom...

Gud vilken hysterisk

dag.

Har nerverna utanpå kroppen.

Gör dödsont att springa in i saker då.

Hjärnan rycker och skickar ut signaler hela tiden.

Ögon tåras.

I ren frustration gick jag in i sovrummet och flyttade möbler.

Och jättetung tjockteve.

Lyfte så det knakade i axeln och hoppades på att den skulle hoppa rätt igen.

Gjorde den inte.

Fan me.

Positivt i alla fall att det dammsögs under sängarna, så jag slipper vakna av dammråttor i näsan. Eller riktiga råttor då katten inte är så haj på att fånga såna.

Har i och för sig inte haft råttbesök i lägenheten. Vad jag vet. Så kanske är det så i alla fall att han är grym på just råttfångst.

Nu ska det trixas med dvd, datorer och tjockteve. För att få ett rum med rörliga bilder. Till barnen. Och till mig när inte barnen är här och jag inte orkar ligga i soffan och se på film.

Bara kunna somna framför teven, i min säng.

Världen finns bara ett knappklick bort.

Ögonblick däremot, kan förändra världen.

Som min väns.

Deras värld.

Min värld.

Tankarna går dit nu.

Sån är jag.

Tårtänkt liksom...

Denna dag började

fantastiskt.

Fast sonen ligger med feberfrossa under tjockaste täcke i soffan och klagar.

Han är ju trots allt av manligt kön.

Således klagklar från födseln vid förkylning.

Flickorna studsade upp alldeles knasigt pigga.

Kan vara så att de gått i sömnen och druckit oboy.

Kopiösa mängder.

Blev förvånad över hur lätt det gick att få i dom frukost, få på dom kläder, få ner dom till bilen, få in dom i skolsalen.

Sen hade jag ett mycket vuxet och moget samtal med exfrun.

Diskuterade relationer och upptäckte att min lycka faktiskt var hennes lycka med.

Alltså, mår jag bra så mår hon bra för att jag mår bra. Hon mår även bra för att jag mår bra och således får barnen att må bra över min bramåighet.

Win win igen.

Jag förklarade att jag tänkte lika.

Fast med mindre antal ord, då hon är mer verbal än vad jag är.

Fast menar samma.

Jaja.

Känner att jag börjar bli beroende.

Av stjärnskåderi.

Mår kasst när det är molningt.

När armar och teleskop inte räcker till.

Eller stjärnorna är onåbara.

Håller andan då.

Och blir skakig av syrebrist.

Det är kasst.

Sen kan jag bli skakig av för mycket syre. Eller för mycket rörelseenergi.

Eller av för mycket kaffe.

Fast den bra effekten av mitt kaffeintag är att magen kommer igång.

Och som en vän sa till mig: En bra daglig avföring är den bästa huvudkudden.

Fast jag håller inte riktigt med där.

Inge mys att somna med huvudet i bajs.

Sån är jag.

Obajskuddig liksom...

Oj. En lite mindre bra dag

idag.

Blä 1

Blä 2

Mår illa över att nazister och rasister kommer in i demokratins korridorer.

Tänk om man kunde ha en sån där suddaknapp.

Så man bara kunde sudda bort dom från resultaten.

Visst har människan ett val. Och således bör kunna tycka som den vill.

Men i min värld tillhör inte nazister och rasister demokratin.

Passar liksom inte in att ha en sån människosyn. Eller ska man säga omännisksyn som dom.

Nu blev jag rasist och blockar många människor.

Heil mig.

Får börja klä mig i brunt, med bälte över bröst. Och en liten lustig armbindel på armen.

Roligt det skulle se ut.

Jag med trasig högerarm försöker flaxa och vifta till publiken.

Kommer typ till navelhöjd.

Eller lite lägre.

Kukhöjd.

Passar bra till den äckliga färgen, det äckliga kopplet och den äckliga armbindeln.

Heil kuk.

För så är det.

Eller heil bajs.

Bättre färg. Där.

Bajsbrunt är inte rätt färg.

Men rätt doft, och smak.

För äckelpartierna.

Sån är jag.

Bajspolitisk liksom...

En lördag som denna

hoppas jag kommer stanna kvar länge i mitt minne.

Sov alldeles för lite.

Det är tufft.

Var och tittade på MMA träning.

Det verkade tufft.

Ville hoppa in bland deltagarna och veva loss lite.

Verka tuff.

Men axeln sa nej redan på ditresan.

Svängde tvärt höger, in på en liten väg. Skulle göra lastbilssvängade med bägge händerna på ratten.

Säger bara: Gör inte det.

Visst det är så som dom tydligen lär ut på bilskolor.

Men för det första är det inte tufft.

För det andra så ilar det värk i axeln.

Fast å andra sidan är tufft ganska otufft i min fula och lite småbuckliga silverbil.

Fast å tredje sidan är jag inte alls tuff. I verkligheten.

Men här. Är jag. Jisses.

Tuffare finns knappt.

Jo, fast inte på denna blogg.

Skönt att vara Gud. Kung. President. Och envåldhärskare.

Om än över ett micro imperium.

Men trots allt. Någonstans.

Vill dra någon i håret. På nåt vis.

För att hämnas. Eller för att jag är så kass på att visa ömhet.

Eller så är jag ruskigt bra på att visa det, och vågar dra folk i håret. För att jag gillar det. Eller för att den jag drar i håret gillar det. Eller för tt jag är så dödligt snäll och gör som jag blir tillsagd.

Sån är jag ibland.

Dumsnäll liksom...

Det är dax för

fredagsbad.

Tvätta av sig veckan som gått.

Eller i mitt fall tillbringats i soffan eller sängen tittandes på alldeles för mycket film.

Finns nån löjlig reklam för telia, om nån man som sett 2000 filmer.

Mes.

Jag såg typ 10, samtidigt.

Synkronsåg.

På dator, platt och tjockteve. Sen såg jag nån på iPhonen.

Fick typ flugögon.

Nej spindelögon.

I pannan och på halsen.

Eller om det var rakfinnar jag fick på halsen.

Och tonårsfinnar i pannan.

Whatever.

Såg mycket film.

Nu helg.

Vilket innebär... Filmtittande.

Tror jag.

Sån är jag.

Siarlik liksom...

I går kväll trodde jag

att balkongen skulle slitas av husväggen.

Det blåste en hel del.

Tur jag hade tryggheten, nära.

Idag när jag vaknade, och jag vaknade alldeles underbart, hörde jag först inte regnet.

Fick morna mig en stund.

Sen hörde jag. Jättetydligt.

Önskade att jag var en kantarell då.

Som trivdes i höstrusket.

Regn, blåst och en gul hatt.

Sitta nergrävd bredvid en murken stock. Lyssna på lövens dödskamp i träden.

Bara suga näring med tårna.

Lyxliv.

Skulle vara tvungen att binda fast mig själv så jag inte flög iväg i vindpustarna.

Bäst så. Vara fast. Och bunden.

Idag är annars en sån där dag, då jag helst halvligger i soffan. Kollandes film.

Skulle hämta barn i skolan.

Den minsta for till Hästveda och lekte med en vän.

Mellanflickan ska till kusinen.

Sonen sover hos bästisen.

Ja, och jag lagar mat till mig själv.

Ska laga mycket så de får det till kvällsmat istället.

Eller så lagar jag maten senare. Tillsammans med dom.

När jag hämtat hem flickorna.

Pojken är ju i den åldern nu när vänner betyder allt.

Klart dom gör.

Sån är jag.

Förstående liksom...