Jag är en sexmissbrukare...
Har tänkt och vridit på alla mina uppfattningar om kärlek/sex/intimitet och kommit fram till att detta inte är någonting jag klarar av.

Går alltid för långt. Gör allting fult av det som ska vara fint.
Kvinnan jag söker sätter jag på en pedistal, klär på henne sjuka kläder, fantiserar om saker jag gör med henne. Saker jag egentligen inte vill. Fast min hjärna vill.

Sjukt.

Funderar på att ta kontakt med en psykolog. Fast genast när jag skrev ordet psykolog upptäckte jag att det är ju jag.

Psyk och låg.
Ligg med ett psyk.
Pyttsan...

Nu till nåt helt annat... Typ kaffe

Just kaffe har jag svårt för.

Inte så att jag måste säga nej när jag bjuds eller så, utan mer
att när jag väl druckit några koppar börjar magen kännas av.

Min blick letar efter någonting att läsa.

Är tyvärr så att jag måste besöka toaletten.
Och där klarar jag inte av att sitta och uträtta mitt behov om jag inte har någonting att läsa.

Så jäkla tråkigt att bajsa.

Kaffe har jag svårt för.

Svårt att säga nej till. Gillar smaken, doften och känslan av denna bruna dryck i min mun.

Har även svårt för att inte gilla att bajsa. Visst det är störttråkigt, men jäkligt skönt.

Ungefär som ensamsex.

Har alltid varit svag för kvinnliga underkläder.

Däremot har jag inte provat att bära dessa själv.

Är rädd för att jag kommer fastna framför spegeln.

Stå där titta och känna hur jag blir tänd på mig själv.

Så besviken jag skulle känna mig.

Alla dessa år jag letat efter kvinnan i mitt liv, och så står han där framför spegeln.

Sån är jag

Spegellik liksom...

Ibland snurrar

det så fort att jag inte hinner med.

Idag tillexempel.

Diskat, druckit kaffe, badat, bäddat och hunnit lyssna igenom en massa låtar på spotify.

Fantastiskt. Och klockan är bara halv 4.

Dagarna innan var ännu värre.

Högg ved och svettades, badade, drack Calvados, högg mer, åkte 4-hjuling, drack en öl, grillade, kollade på stjärnorna på himlen och satt så länge att jag märkte att jorden snurrade.

Allt detta på ett och ett halvt dygn.

Om jag vore Gud skulle jag hunnit med att skapa jorden på en kvart. Resten av tiden kunde jag tillbringat i hängmattan, på stranden jag precis skapat, tagit en tur ut i lilla vintergatan utan underställ, bara för att se till att planeterna skötte sig som dom skulle och inte dansade som planeterna i tredje klotet från solen serien.

Eller så kunde jag gjort nåt annat.

Grejen är bara den att tiden är fan inte relativ. Klockorna är det, men inte tiden.

Ta ut batteriet från klockan och tiden stannar.

Samma sak med bilen.

Står still utan batteri.

Jag funkar inte så. Inte batteristyrd.

Sån är jag

Oelektrisk liksom...

Hur konstigt som helst

och jag kom ändå rätt...

Ibland ter sig livet inte alls som det ska.

Man går framåt fast hamnar alltid lite efter.

Är det inte att man försover sig till jobbet så är det att alla andra tar lite längre kliv och man hamnar på efterkälken.

Semester heter det ju. Jag våndas... Sitter som på nålar och vill jobba istället. Har liksom inte tid att slappna av. Min kropp är inte gjord för sånt.

Vet inte om jag blivit kidnappad av aliens som satt in en liten men ack så välfungerande amfetaminpump i min kropp.

Mina ben är aldrig stilla. Hoppar upp och ner och sägs vara en form av omedveten onani.

Skumt.

Känns knas att sitta i matsalen på jobbet och onanera när jag ska äta middag.

Fast i vissa kulturer kanske det är ok. Alienskulturen...

Får nog ta mig ner till resebyrån och fråga herren som gillar herrar vad det kostar att åka till Alienland. Och om dom tar kort där.

Kort på mig, på krogen, på hotellet.

Tänk om han säger så här: Ja dom tar kort. Samlar på dom. Det är den lilla magnetremsan på kortet som gör att deras värld fungerar. Håller liksom balansen mellan det högra och vänstra. Utan kort skulle deras värld rasa snett. Falla ihop som ett korthus utan kort. Alltså bara "fluff" skulle det låta. Som en minifis.

Då stannar jag nog hellre här hemma faktiskt, och ringer till jobbet och frågar om jag får jobba istället för att sitta här och vänta. Som på Godot...

Sån är jag

Oväntbar liksom...

Och då kom timmen

då jag lekt superhuslig.

Tvättat, diskat, lagat två punkteringar på cykeldäck, pussat barnen alldeles kopiöst och lagat mat med dom.

Minsta flickan berättade stolt att hon minsann kan kocka bättre än någon.

Satt med hjärtat i halsen och med telefonen förprogrammerad på 112, då hon viftade runt med vassaste kniven och skulle skära upp korvbröden vi bakat. Frän som hon är hade hon korvbrödet i handen och skar neråt. Mot sin egen handflata. Det bra i det hela var att det enda röda som hamnade på korvbröden var ketchup. Lyx smak...

Nu sitter jag och pillar navelludd ur naveln och försöker plocka upp pennor med tårna från mattan.

Och ja det är sport på teven igen. Nu jagar en massa män runt och försöker sparka på en rund läderboll innehållande luft.

Dom kastar sig på grönt gräs och låtsas ha jätteont, och skriker på en man i gul tröja.

Tur, jag äger ingen sån. Gul tröja alltså. Då hade jag säkert fått skäll jag med. Av män som håller ut sina händer i tiggarposition och skriker så halsvenerna buktar.

Dom kramas också. Fast bara med de män som har likadana tröjor som dom själva har. Fast med olika nummer på ryggen. Kanske dom inte har namn. Luftbollsmännen.

- Hörru fjorton, har du en snus?

- Tyvärr trean. Har bara en pris kvar, och den ska jag ta efter duschen. Hör med åttan.

- Men åttan snusar ju inte. Det är ettan.

Sån är jag

Snussugen liksom...

Tror jag börjar om

med liv och lust.

Ska glömma eller ta sextio steg tillbaka.

Stänga dörren om viljan. Bara flyta med. "Go with the flow" som det så fint heter.

Jobba hårdare på jobbet. Fixa finanskrisen. Raka mig noggrannare. Len å så.

Le å så kan jag vänta med.

Log innan. Då förväntningen fanns.

Dog lite nu. Och kräkte i munnen.

Återvinning kallas det visst. Men smakar illa.

Ska putsa på silverbilen. Göra det vita till silver. Jag och alkemister kan förvandla allt möjligt. Dom grejs till guld. Jag vit färg till renaste silver.

Ska fly till Marieholm denna helg. Bara finnas och lapa vänskap. Hjälpa till i en hysterisk flytt. Pizza,vänner, öl och spotifydans.

Hoppas nu solen inser att den inte ska dölja sig bak moln, utan visa hela härligheten denna helg. Vill bli rödbränd, varm och så där solfebrig på kvällen. När jag fått för mycket sol och kroppen inte hantera all d-vitamin den utvecklar.

Hittade precis alldeles för lite snus i snusdosan.

Måste rusa. Till kiosken och köpa mer.

Sån är jag

Köpglad liksom...

Det kommer en tid

då jag funderar och leker finurlig.

Idag är en sådan dag.

Upptäckte att en av toaletterna på jobbet är en alldeles fantastisk plats.

Mår alltid bra när jag besökt den. Ja den. The one. The only. Det finns en speciell toalett som är bättre än genomsnittet. Lite mer lyhörd, lite större och fan så mycket vackrare.

Det är en bit att gå dit för att nå den. Men stegen dit är fyllda av förväntningar. Stegen därifrån är skakiga och ganska utmattade.

Efter toabesöket leker tummen egenliv och hittar knappar på telefonen och truckdatorerna jag inte visste fanns.

Och tiden går snabbt. Som ljuset. Fast det är väl redan sagt. Detta med E=mc2.

Ska komma på en ack så mycket bättre relativitetsteori. Har funderat en del på Einsteins teori, och i min värld gick den i kras ganska snabbt.

Tänk dig själv. Ingeting rör sig fortare än ljuset. Ha! Jättefel.

Ponera: Du sitter i en farkost. Inte fark OST. Utan en medel du färdas i. Och du och medlet du färdas i (från och med nu kallat blixten) reser i ljusets hastighet. Du sitter med näsan framåt i färdriktningen. Alltså står allting stilla i dina ögon (enligt Einstein som varit död typ jättelänge)

MEN, om du reser dig upp ur sätet och går framåt, mot fören av blixten (ja det vi valde att kalla farkosten, medlet du reste i)

Vad händer då? Då rör ju du dig snabbare än ljuset. Och kommer således se in i framtiden. Då alla andra som sitter still ser ett stilleben. Du vinner och Einstein skäms.


Det samma gäller DVD filmer. Evighetsmediet som det kallats. PWND!!! igen. Av mig. Allt som finns på DVD är gamla nyheter. Inget nytt där. Allt har ju spelats in redan. Som finns på DVD.

Det kan finnas mycket på DVD. Saker som vissa inte vill se. Typ skräck. Eller teletubbies. Sen finns det mycket som folk vill se, men inte får. Typ hemligt.

Sen finns det saker som inte finns på DVD. Som borde finnas där. Typ jag och NoFX i samma bildruta. Jag och hon i samma veva. Jag som slår Einstien på fingrarna. Jag och Jesus drickandes whiskey och high fiva för hans framtid som protestantisk profet. Jag och morfar då vi fiskar och täljer gubbar med alldeles hysteriskt vassa knivar. DVD fanns inte på hans tid.

Men det gjorde ettan. Han snusade det. Jag snodde skrapet ur hans dosor då jag ville vara han. Blev lite som han. Ensam, med livsnjutning för natur och alldeles för mjuk säng.

Sån är jag

Kopierare liksom...

Hur gör man om man inte vill känna mer?

Hur?

Låt oss säga såhär: Jag har känslor för en person. Djupa känslor. Äkta på nåt vis.

Om jag vet med mig att jag kommer såra henne. Antingen för att jag vill för mycket för snabbt, eller vet med mig att eftersom att jag är steriliserad inte kommer kunna få fler barn. Tänk om hon vill ha barn. Med mig. Och jag inte kan ge henne det.

Om hon vill ha husvagn och jag vill ha sommarstuga?

Om hon vill ha kaffe utan mjölk och jag med?

Om hon vill ha 69an och jag vill ha egentid?

Om hon vill ha vitt och jag vill ha blått?

Om hon är moderat och jag är sosse?

Om hon andas och jag lider av sömnapné?

Oj. Kan man kompromissa? Glömde bort det lite i stundens hetta.

Kanske jag skulle fråga om chansen är liten eller risken stor?

Om glaset är halvfullt eller halvtomt.

Nu bara kräker jag lite.

Vill. Vågar inte.

Sån är jag

Villrådig liksom...