Förlorade bowling mästerskapet

i storstilad stil.

Mellanflickan förnedrade mig.

Jag fick två strikes.

Hon typ 18.

Skyller på att hon hade lättare klot och såna där skydd som fälldes upp längs sidorna.

Plus han hon moonwalkade grymt snyggt varje gång hon kastade iväg klotet.

Minsta flickan hade finaste tofsen i håret och gjorde spinning backs ala breakdansare på det hala golvet.

Jag tappade mest klotet.

Med stil då.

Sockerhöga och fulla av läsk sjöng vi fränaste sångerna i bilen på väg hem.

Pizza, disneyfilm och barn som somnade i soffan.

Alltså vann jag.

Smälter lätt när jag ser dom sova.

Knas det där att man kan vara på gränsen till att bli galen på dom.

Sen sover dom.

Man står där och tittar, och ögonen fylls av finsikt.

Smälter och får dåligt samvete.

Hur kunde man vara arg på dom där änglarna?

Det är då man tar fram iPhonen och lyssnar på röstmemo som man spelat in i smyg.

När dom var som mest galenframkallande.

Minns och blir genast irriterad igen.

För glad och lycklig ska man ju inte vara.

Än.

Har jag förstått rätt?

Sån är jag.

Undrande liksom...