Leta i den här bloggen

tisdag 24 augusti 2010

Med en medelhastighet på

sex komma nio kilometer i timmen gick jag i fjorton och en halv minut.

Gud ser allt.

iPhonen med...

Finns hur många apps som helst.

Hittade endomondo.

Var tvungen att prova.

Fast. Limmad. Hooked.

Eller vad det heter.

Betagen kanske.

Nu litar jag inte riktigt på hastigheten, då den läses av via gps. Och jag gick inte rakt fram.

Utan lite snett.

Stannade vid övergångsställen, tuffa vägskyltar, kollade in en båt. En stor fan.

Med gigantisk motor.

Större än i silverbilen.

Och med större fläkt.

Fast det hette tydligen propeller på båtspråk.

Kom i munhuggeri med mannen och kvinnan som tydligen ägde båten.

Jag ifrågasatte hur dom kan skuldsätta sig för en båt?

Han menade på att dom inte var skuldsatta.

Jag hånlog och pekade på schabraket.

Den, båten alltså, var ju större än min lägenhet.

Jag såg att kvinnan började pilla i handväskan.

Kvinnors handväskor har ett eget liv.

I dom finns allt.

Har jag hört.

Är inte ägare av en sådan.

Handväska.

Inte kvinna heller för den delen.

Tillbaka till båtstoryn.

Mannen erkände att han vunnit pengar.

Väldigt osvenskt.

Jag slutade ifrågasätta.

Antingen var det en superb lögn eller en hysteriskt dålig sanning.

Han vann.

Kvinnan fiskade upp sin mobiltelefon.

Visade semesterbilder hon tagit med den.

Dom öppnade sig.

Jag smälte.

Trodde inte det fanns människor, annat än på televisionen, som betedde sig så.

Det var nästan så att vi kom varandra så nära att vi snackade swingers.

Nej inte riktigt.

Men semestrar.

Jag berättade stolt och tydligt att jag minsann varit på High Chapparall med barnen i år.

Och hos Kristian.

Och hos Jimmie.

Och att sonen sovit typ en månad hos sin bästa kompis.

Dom berättade att dom tagit båten till Franska rivieran och var på Cannes filmfestival.

Tror dom ljög.

För man kan ju inte ha en filmfestival i en båt.

Fast dom kunde haft en liten i den gigantiska båten.

En privat.

Med amatörfilmer.

Om laxar. Eller moln. Eller om spöken.

Dom är läskiga.

Laxarna alltså.

Dom hade i alla fall råd att äta lax varje dag.

Med den fläkten på motorn skulle dom inte haft problem med dom där små ettriga flugorna som bor i soppåsen.

Kanske så dom fixat stålarna till schabraket.

Blåst väck flugor hela sommaren.

Vill uppfinna en sug.

En bra sug.

Som kan ta hit Orion när man saknar det som mest.

Kalla den Oriosug.

Eller Gusoiro.

Baklänges.

Som Plusgiro nästan.

Rimmeri igen.

Eller i yen.

Exportstålar.

Sån är jag.

Utrikisk liksom...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar