Idag är sista dagen

på jättelänge jag kommer vara hemma från jobbet.

Förbannade feber och smygsnuva.

Den lägger sig högst upp i näsan, under ögonen.

Spränger på när jag ligger på rygg eller böjer mig fram.

Tror snuvan snodde med sig nåt slags vattenfyllt rör.

Så den ser när jag böjer mig och inte är alldeles rak i nacken.

Vattnet blir snett och snuvan börjar dansa pogo och rave i lite för små bihålor.

Ska hämnas.

Snyta ut snoret och lägga det på balkongen.

Där är det kallt.

Och stort.

Så stort att snuvan inte riktigt förstår hur stort och imploderar av förundran.

Det är då jag står bredvid och hånler.

Så fort snuvan och jag gjort upp ska jag börja måla.

Väggarna.

I sovrummet och i hallen.

Behöver förändring här hemma.

Inte förändring som i nytt liv, nya möbler eller nya ideer.

Men ny färg på väggarna.

Blir deprimerad av kissgula sovrumsväggar och hallväggar.

Känns som man kommer hem till en urinoar.

Och om jag lyckats missa tömma kattlådan så luktar det så också.

Sigge (ja min katt) är grym på att kissa.

En gång hade vi kiss VM.

Inte jag och Sigge, utan Den lille korta kustjägaren och jag.

Vi ställde oss på ett led linje.

Drog fram snopparna.

Sa klara, färdiga gå och gick taktfast baklänges samtidigt som vi kissade.

Den som kom längst på en kiss vann.

Han hade svårt att starta.

Det hade inte jag.

Plus att jag sicksackade kisset.

12 meter kom jag.

Han fuskade och nöp av.

Så startade han igen.

När jag inte såg.

Han vann.

Ger han gärna segern.

Hade hellre vunnit VM i andra aktiviteter.

Hårdhet tillexempel.

Där hade jag vunnit.

I alla fall om man snackar hårdhet i bullbak, bad, kotlettstekning, tacokalas, Oriontrixande, tvätteri och barnagosande.

Ja just det.

Denna helgen är min helg.

Barnen barnen barnen.

Och tanken på dig.

Sån är jag.

Hårdtänkt liksom...