Ska idag hoppa på ett ben

en stund.

Mest för att se om magmusklerna fungerar som dom ska.

Och om balanssinnet finns.

Det är halt ute.

Jätte.

Satt på balkongen och tittade på husrivningen på andra sidan gatan.

En man halkade omkring.

Skrek något om plogning.

Jag ville skrika plogbilsaktivist.

Kom på att plogbillsaktivist finns och inte alls har något med halka att göra.

Tänk om förargat honom.

Kallat han plogbillsaktivist då jag menade plogbilsaktivist.

Att ett l kan göra så mycket.

Eller ett i.

Eller en punkt.

Som stackaren som avrättades för att punkten satt på fel sida av ett ord.

Avrättas. Ej friges!

Avrättas ej. Friges!

Jobbigt läge att förklara handslintningen efteråt.

Eller handslitningen.

Där var n:et som gjordet.

Idag är det den 15:e december, vilket innebär att SiESTA! har första bandsläppet.

Lite pepp sådär.

Lite svettig och nyfiken.

Som första gången.

Då kroppen inte lydde order.

Gjorde vad den ville och jag hann inte fatta vad som hände.

Bara att det var konstigt.

Och mådde lite illa efteråt.

Hoppas att bandsläppet blir en bättre upplevelse.

Klart den blir.

Måste den bli.

För ingenting kan vara sämre än första gången.

Fast första gången är ju en mening som kan förändras.

Första gången någonsin var kass.

Det var så jag menade.

Första gången nu senast var fantastisk.

Eller senaste gången var underbar.

Vill inte ha en sista gång.

Sån är jag.

Omättlig liksom...