Om jag skyndar mig

så kanske jag hinner sluka en hel påse ostbågar, innan Sigge vaknar.

Han fiser otroligt illa av såna.

Påsar alltså.

Vad är det med mänskligheten egentligen.

Har den helt tappat förnuftet.

Rimmet och resonen kanske gick åt till alla klappar.

Var med dottern på stan innan.

Shoppade som hon sa.

Jag kallade det för att köpa henne en jacka.

Vi smet in på ett lokalt fik.

Jag slök en semla.

Hon småslök ett wienerbröd.

Då kommer det fram en människa av kvinnligt kön.

Tittar på mig.

Skamset känner jag att jag säkerligen har hela överläppen full av vispgrädde och näsan full av florsocker.

Hon frågar om jag vill gå på en dejt.

Jag svalde innehållet i munnen, utan att tugga och fick fram: Tack men nej tack.

Min dotter tittade på mig med sina undersköna ögon.

Jag hoppas hon inte hörde vad "tanten" sa.

Fick lite knip i magen.

Antingen för att jag svalt utan att tugga.

Eller för att dottern hörde vad den rimlösa och resonlösa kvinnan frågade mig.

Hoppas på att det var ett vad hon skulle göra.

"Fråga en främling om en dejt och du vinner en resa till evigheten"

Då vann hon.

För hon frågade.

Igår var en magisk dag.

Kvällen extramagisk.

Så där så man inte ens behöver ett lakan för att dölja tricket.

För det var på sanning.

Då svalde jag, utan att tugga.

Utan att få magknip.

Ett tag.

Sån är jag.

Hungrig liksom...