Väntans tider...

Mitt hjärta fylls av lycka.

Din mage ond av blod.

Vill pyssla, värma och tappa upp varmt bad.

Lägga dig försiktigt.

Lägra dig vilt.

När ondheten försvunnit.

Min blick ser dig i det blåa ljuset från teveskärmen.

Gör dig kusligt vacker.

Som skräckfilmsdimma.

Fast på riktigt.

Skakiga lår. Röda plastband. Plastig madrass.

Vi bärs fram på luft.

Som om vi har vingar.

Suget i magen när luften tar slut.

Jag ser dina läppar.

Inser att du skrattar.

Jag är i min värld.

Plötsligt i din.

Så jävla rätt.

Så alldeles för sällan.

I min värld.

Har aldrig gillat hår i munnen.

Men ditt hår smakar bra.

Rymdlikt.

Overkligt.

Artur Dent for till restaurangen vid världens ände.

Med dig finns oändligheten.

Just för stunden.

Restaurangen på två rum och kök.

Trixar kocklikt och bränner maten.

Kan inte koncentrera mig.

På en sak i taget.

Då du lever i mig.

I tanke och hjärta.

Vill stoppa tiden.

Pausa och betrakta.

I evighet.

Och sen lite till.