Kalla händer och fötter

har jag.

Och varmaste pannan.

Vaknade idag och trodde att febern hade flyttat.

Till grannen eller till Grekland.

Tappade upp ett bad och tog med en rykande varm kopp kaffe in i badrummet.

Hittade onoff reklam på golvet.

Satte mig på porslinsvännen och sket i den.

Den bara gapade och ville ha mer.

Tyvärr kompis, magen är tom tänkte jag och torkade min lilla rumpa.

Tvättade händerna, borstade tänderna och gled i hetaste vattnet.

Fick styva bröstvårtor och knottrig hud.

Tänkte på henne och bläddrade i reklamblad.

Vattnet blev konstigt kallt alldeles för fort.

Fyllde på varmvatten.

Njöt lite till. Lekte med rakhyveln. Stjärnor på magen och i tanken.

Drog ur ploppen.

Ställde mig upp.

Rös.

Och frös.

Hostade lite och snöt ut nattens feberdrömmar.

Svepte in mig i morgonrock och gick och la mig i soffan.

Kom på att barnen har julsoaré ikväll.

Hade andra planer.

Ibland är min hjärna och jag inte riktigt kompatibla.

Tanken är snabb och vill saker direkt.

Hjärnan mer fundersam och vill planera.

Då, när jag skulle resa mig och hämta nästa kopp kaffe, överföll den mig.

Med full kraft.

Gjorde att jag vinglade till och fick stödja mig på hallbyrån.

Försökte skaka av mig den. Riste som Elvis, full av knark.

Inte jag då, utan Elvis.

När han knarkade och riste på scenen.

Sån såg jag ut.

Fast utan brylcreme och hängmage.

Febern klamrade sig fast i nacken.

Kände hur den ålade sig runt halsen och slank in i örat.

Kawooooom.

Blossande öron och glansiga ögon. På en gång.

Insåg att livet är en hora. Och jag har liksom inga pengar. Att köpa min lycka.

Bara gilla läget.

Terrängen bestämmer heter det ju.

I skallen tar jag på mig överlevnadsutrustningen.

Klättrar in i sängen.

Repellerar ner för väggen och likt en covert op, slinker jag ner under täcket.

Andas väsande men ack så levande.

Somnar ett tag.

Vaknar till och känner myntfacket börjar fyllas.

Slänger ett feberöga mot plånboken.

Missar.

Tar andra ögat och siktar noga.

Hoppsan, där finns stålars.

Skumt.

Drömmer jag eller är livet inte en hora?

Förvirrad men levande så bestämmer jag mig för att överge dumma tankar och suga i mig livets alla med och motgångar.

Ur ett sugrör.

Får kämpa lite mer då.

SMS i telefonen.

Stjärnklara SMS.

Dom bästa!

Ibland får jag flera stycken. På raken.

Då ler jag.

Och skyller SMS hänget på startroopers som försöker stoppa vår konversation.

Fast sneaky vi.

Undgår allt.

Träffar rätt.

Träffas rätt.

Ibland.

Såna är vi.

Ihopblandade liksom...