Har ett badkar som just nu

ropar efter mig.

Jätteskumt.

Inte att det ropar, för sånt kan dom om man lyssnar ordentligt.

Utan att det ropar mitt namn.

I och med att bokstaven k och l är efter varandra så borde inte karet kunna uttala mitt namn, då badkar har en medfödd defekt på gommen.

Vet inte om jag ska känna mig lycklig över att mitt badkar är speciellt eller och jag ska skrämmas över det.

Jag vet att jag inte skäms över det.

Inte ens i det.

När jag ligger där.

Och vickar på tårna i vattnet.

Måste gå ut till Jonas och hämta bilen.

Kunde inte köra den igår.

Den var bångstyrig och högljudd.

Jonas är bra på att hantera såna bilar.

Det är inte jag.

Inte alls.

Jag är bättre på andra saker.

Bada till exempel.

Äta snabbt också.

Som sagt.

Om Gud ville att vi män skulle klara av att ha sex i mer än två minuter, hade Gud sett till att vi män kunde det.

Så det så.

Således är vi sprinters och inga seniga maratonlöpare.

Eller hur det nu var.

Sån är jag.

Tveksam liksom...