Så konstigt det där

med upp och nedgångar.

Som att klättra upp på Mont Blanc och upptäcka att man glömt kameran.

Och ingen annan ser dig.

Det är bara du som vet att du klarat av bedriften och har inget bevis för att övertyga andra.

Dom tittar oförstående på dig och tror inte att du är riktigt klok.

Du vet vad som hänt.

Och går starkare och en upplevelse rikare vidare.

Vickar lite på arslet och gör folk galna.

Hör hur bockarna skriker.

Med den lilla skäggstrimman mitt på hakan.

Helst i svart.

Det levde en man i ryssland.

Som blev skjuten, dränkt, förgiftad med kakor, drack förgiftat vin, blev strypt och slutligen kastrerad.

Han blev kallad den galne munken.

Det roliga var att han inte alls var munk.

Det enda han tänkte var att om man syndar så mycket att man når botten, först då kan man få kontakt med Gud.

Det måste ju betyda att Gud bor i källaren.

I en skum källarlägenhet med öppen spis.

Där Gud sitter på en pall och stirrar in i elden.

Väntar på jultomten.

Sån är han.

Hoppfull liksom...